EM, dag 3

Vilken match. Fantastiskt. Där började EM på allvar. Och Italien-Holland var ju också ganska bra! Heyy-oh!

Nä, FRA-ROM var inget vidare. Jag hade visserligen rätt i att det blev oavgjort och att les bleus såg sega ut, problemet var ju att de aldrig kom igång alls, trots vissa försök från Ribery och Benzema att göra något (de fick säkert en utskällning av Domenech efter matchen). Det är grymt frustrerande att se Domenechs taktik, jag fattar ingenting. Det är lite som Lagerbäck och Sverige. (Och apropå det summerade min kompis Mathias matchen bäst: "det ser ut som Grekland-Sverige". Låt oss hopppas det blir trevligare i kväll.) Å andra sidan var inte Rumänien så jävla roliga heller. Men säkerligen desto mer nöjda med resultatet. Det blir väl så att gli azzurri lurar sig förbi ändå.

Lika som bär: rumänska Goian och Billy Bragg, Ambrosini och Peter Stormare.

Dagens huvudlösa prognos: Ljungan går sönder, Sebastian Larsson tar över. Sverige vinner, förlorar eller spelar oavgjort... jag klarar inte av det. Varför är ens Sverige kvalificerat? Kan jag inte bara få avnjuta ett mästerskap utan en massa magknip? I den andra matchen hoppas jag på oavgjort, med en massa gula och röda kort, och flera frågetecken för Aragones. Why not.


Andra bloggar om: fotboll, EM

EM, dag 2

Well, den tänkta krossen uteblev, och Österrike stod upp väl, framförallt i andra halvlek. Slappt av kroaterna att släppa in dem så. Ingen bra dag för domaren, för övrigt. Tyskland var ganska pigga trots allt, men igen - ingen kross. Samtliga favoriter har vunnit hittills, men än så länge ingen utskåpning. Vad finns det mer att säga? Jag gillar de där höghastighetskamerorna de kör med då och då under matcherna.

Jo, märkte ni vilken "magisk" vänsterfot polackernas neutraliserade brasse hade enligt de svenska kommentatorerna, efter vadå, två halvdana tillslag? Medias behov av detta mytiska Brasilien ska inte underskattas.

Idag börjar det på riktigt, känns det som. Dödens grupp et cetera. Alla varnar för Rumänien, och jag är orolig för mitt Frankrike ikväll. Kan gå hursomhelst känns det som. Italien-Holland är också hyperintressant såklart - jag balanserar hela tiden mellan förakt och sympati för Italien (pga min genuina oförståelse inför furbo, respektive vissa eleganta spelare), och första matchen kan bli avgörande för min del.

Dagens huvudlösa prognos: Oavgjort 1-1 mellan FRA och ROM. Frankrike ser grymt segt ut, men kommer igång efterhand. Grinigt mellan Italien, Holland och Holland. Kan man bli utvisad för att bråka med en medspelare? Kvällens drabbning kan ge svar!

(En av kommentarerna till senaste inlägget är korrekt: Guardians dagliga pod är än så länge en besvikelse - det är som att de inte har någon styrkraft nu när England inte är med. Dock, det finns mycket fotbollskunnande bland de församlade, så de kommer nog igång så småningom. Jag tror heller inte den påstått avslagna mästerskapsstämningen i Österrike/Schweiz hjälper till.)


Andra bloggar om: fotboll, EM

EM, dag 1

OK, min första prognos var väl sådär. Koller var trött, Portugal vann, Ronaldo fick en del frisparkar.

Jag tyckte synd om Schweiz, de borde fått en straff. Och Frey Frei, vilken tragedi! Stackare. Tjeckien hade tur.

Portugal-Turkiet var också ganska jämnt, det hade inte varit oförtjänt om Turkiet fått utjämna, deras press precis innan 2-0 var tung. Jag har också i största allmänhet svårt för Portugal - jag håller otidsenligt fast vid principen att döma ett lag i stor utsträckning efter dess sportslighet, efter hur sympatiska dess spelare och ledare tycks vara, och jag har problem med hur Portugal åtminstone historiskt har agerat i mästerskapssammanhang, från Big Phil och neråt i organisationen, på bänk och på plan. Ronaldo har dock blivit bättre under sina år i Manchester. Hursomhelst har jag svårt att se hur de ska kunna gå hela vägen, jag ser inte bredden och slagkraftigheten i längden - men de är media darlings och förståeligt populära bland neutrala åskådare, notera i viss media hur deras seger igår beskrivs som att de "breeezed past Turkey".

Dagens huvudlösa prognos: Tyskland vinner lite trött mot Polen. Ett piggt Kroatien krossar Österrike, vars nationalkaraktär snart befinner sig så långt ner på skalan att det knappt är mätbart. (Intressant pep talk från Slaven Bilic häromdagen, förresten: "Utan Eduardo är vi inte ett tillräckligt bra lag för EM." That's the spirit! Å andra sidan är Bilic den enda förbundskaptenen som skrivit sitt lags EM-låt, så respekt åt honom, antar jag.)


Andra bloggar om: fotboll, EM

EM, dag 0

Man behöver inte vara Sverige-fantast för att bli något perplex över det summariska avfärdandet av vårt landslag som engelska medier i veckan ägnat sig åt. Visst är vi i vanlig ordning inte favorittippade, varken i mästerskapet eller i gruppen, men lite respekt, pretty please? I Guardians i övrigt lysande EM-podcast avhandlades Sverige i en bisats, efter det att nästan alla andra lag fått rejält med utrymme, och konsensus var att Sverige kommer sist i gruppen och är helt ointressant. Chanslösa. Detta gjorde mig lite sorgsen; Guardians traditionella podcast, Football Weekly, är en av mina favoriter, och en av anledningarna är att de normalt sett höjer blicken bortom engelska kanalen och inser att det finns fin fotboll även på kontinenten. Förväntade mig mer analys under ett EM där dessutom England inte är med.

Mobbingkänslan växte efter Guardians avfärdande och trötta lagprofil över Sverige, som publicerades på deras hemsida någon dag senare. En mer halvkokt och slarvig analys får man leta efter. Bra att även kommentarerna uppmärksammade detta. Dåligt x 2 av Guardian, således. Deprimerande start på uppvärmningen.

Att BBC:s Five Live, som hellre borrar ner sig i tiominutersrapporter från rafflande bottenstrider i League Two än meddelar vem som vunnit Serie A, skulle falla ifrån i sin analys av Sverige och grupp D, var mer väntat. Men ändå - efter ingående reportage och upplysande factoider om alla andra lag avhandlades Sverige med "de har ett gammalt lag" - that's it!

Där någonstans gav jag upp. Jag tar då hellre svensk medias bevakning, som förvisso är likaledes obalanserad, men som ändå engagerar mig mer inför det faktum att det är EM! EM! Och det kan aldrig vara fel.

Jag önskar därmed ännu mer än tidigare att Sverige visar sig från sin bästa sida. Om vi inte vinner eller går vidare från gruppen hoppas jag vi åtminstone bevisar att vi är värda mer uppmärksamhet än vad programmen som intervjuar Österrikes andremålvakt i sex minuter anser.

***

Alla tidningar gödslar med EM-bilagor. Jag har två: DN:s och Offsides, om nu Offside räknas. Allt kalenderbitande spelar egentligen ingen roll för mig. Det går typ två matcher om dagen, en kl 18 och en på CL-tid, och det är det enda jag bryr mig om. Jag ska ändå se rubbet.

***

Än en gång ber jag om ursäkt till de som bjudit in mig till Drömelva-spel. Det har varken funnits tid, energi eller kunskap i veckan att sätta mig in i detta säkert jätteroliga arrangemang.

***

Dagens huvudlösa prognos: Ikväll vinner Schweiz och Portugal. Turkiet får en man utvisad. Ronaldo får det tufft men vaskar fram ett par bra frisparkslägen. Tjeckien kommer igång mot slutet. Koller är för trött.


Andra bloggar om: fotboll, EM

Reträtt

Ibland är jag duktig. Jag har sett till att fullständigt rensa kalendern under resten av juni, och har nu förflyttat mig till hemlig ort i skärgårdsmiljö (fast tack och lov inte på en enslig ö), varifrån jag ämnar se samtliga matcher under stundande fotbolls-EM, åka båt, blogga lite, äta gott, och komma ikapp med diverse populärkultur. Jag har en hög av US-inköpta magasin att beta av, typ hundra timmar podcasts (inkl P1:s Kino som bara för några dagar sen blev med podd - tack för det), och ett trettiotal filmer som med varierande intensitet kräver min uppmärksamhet. På bokryggarna står det DeLillo, Hammett, Leonard och Örnebring (just det, kompis, nu är det dags!). Jag har fått med mig nödvändiga BBQ-såser från Gray's, skafferi och kylskåp är välfyllda av mat och öl och vin, EM-bilagorna inköpta.

Dokumentärt

Jag satt på en pizzeria i Majorna i söndags då jag fick ett sms som löd: "the jig is up". Det handlade om den dokumentärfilm jag just nu gör tillsammans med Jesper Ganslandt, och jag blev en smula nervös. Jag hade likt en idiot glömt bort att SFI numera varje månad skickar ut pressreleaser om vilka filmer de tilldelat stöd, och hade i vanlig ordning, bara någon dag tidigare, raderat mailet när jag fick det, utan att ta en närmare titt eller tänka efter lite. Pressutskicket hade lett till en TT-notis, som sedan plockats upp av flera tidningar. Logiskt. Men mitt kontrollbehov, och det faktum att vi inte riktigt tänkt klart kring hur vi tänkt förhålla oss till den eventuella uppmärksamhet filmen får, gjorde mig ändå lite överrumplad där jag satt och slafsade i mig kebabpizza och var upptagen med tankar om tidsresor och tatueringar.

Men så är det alltså. Vår film, som heter Filmen jag inte pratar om längre, har fått stöd från SFI, och det är väldigt roligt och uppmuntrande, men såklart också ångestframkallande. Vi är mitt uppe i arbetet med den, så jag vill avhålla mig från att i detalj gå in på exakt vad den handlar om, vilket format det blir, när den blir klar, hur distributionen ska funka, etc. Tids nog utkristalliseras det ändå, och då skriver jag om det här. Jag kan dock förtydliga att det är en dokumentär, den blir kanske en timme lång, och den tar sitt avstamp i IT-bubblans slutskede. Det är alltså inte en "kortfilm om IT-bubblan", som TT fick det till. Mer än så kan jag inte säga just nu.

Lite senare i sommar hoppas vi få klart en ordentlig trailer och kanske några klipp som vi kan dela med oss av (igen, watch this space). För tillfället har vi dock en teaser, som man kan ladda ner här.


Andra bloggar om: film, dokumentär, Filmen jag inte pratar om längre

The World Is in the Turlet

Gårdagens The Best Show on WFMU var något utöver det vanliga. Under programmets första timme tog Tom Scharpling emot spridda förslag på sångtexter till en rocklåt från lyssnarna, sammanställde sedan dessa, och mailade över dem till Ted Leo och hans Pharmacists som stod standby i en närbelägen studio. Ted och kompani skrev musik till texten, spelade in låten, och skickade över den till Tom. Det haglade in rockstrofer från höger och vänster, och det var en rolig idé, men hur skulle det funka att skriva och spela in en låt på mindre än två timmar? Över all förväntan, skulle det visa sig.

Strax efter halv elva spelade Tom upp The World Is in the Turlet, och det är ganska fantastiskt att låten blev så bra. Till och med ljudmässigt är den utmärkt. Att följa texten växa fram under programmets gång var också ett stort nöje. Tom hoppades att det här blir Teds stora hit, bara så han blir tvungen att dela royalties med typ tjugo pers (inklusive, bisarrt nog, Paul F. Tompkins).

Här finns låten som mp3:a, och här kan man lyssna på hela programmet som stream (diverse format). Och kanske viktigast: hela texten finns här.


Andra bloggar om: musik, radio, WFMU, Tom Scharpling, Ted Leo

Snart dags

Jag tänker att jag kanske borde EM-blogga.

Cannes-tugg

Som vanligt försöker jag undvika alltför mycket bevakning av Cannes, eftersom jag lätt blir avis (rättvist eller ej) på alla som åker dit och får se alla stora filmer tusen år innan mig. Det finns dock en del trevlig korrespondens. Roger och Clara bloggar för Kinos räkning, The Guardian blandar bloggar och artiklar i en salig röra, och mest komisk potential har nog Mark Kermodes videoblogg. Där någonstans, kombinerat med de dagliga krönikorna i svensk dagspress, mättas mitt intresse. Det är liksom jobbigt nog att få Facebook-status-uppdateringar i stil med "x tar det lugnt på croisetten".

Indy

Idag skriver jag stort och spretigt om Indiana Jones och åldrande actionhjältar i Sydsvenskan. Artikeln finns inte på nätet, så ni får hålla tillgodo med det här istället:



Klicka på bilden för att se hela härligheten.

Svindel

Jag höll på att trilla av stolen när jag såg det här klippet.



(Oroa er inte, det är varken snaskigt, våldsamt eller chockerande - bara andlöst spännande och vackert.)

Zach, Tim och Eric dricker vodka

Absolut Vodka tänkte att det kunde vara en bra idé att anlita ett par av USA:s vassaste alt-komiker till att producera några reklamfilmer åt dem. Frågan är vad de tycker om resultatet. Men så går det om man ger Tim Heidecker, Eric Wareheim och Zach Galifianakis fria tyglar.

Jag hörde talas om det här projektet i höstas, men har fått hålla lite tyst om det. Men nu har två filmer släppts. Kanske blir det en tredje också. Och självklart är de precis lika underliga och geniala som man hoppats på.

You're Not My Father

Jag älskar det här. Av Paul Slocum.

Screenshots

De flesta är favoriter i repris.

























Grattis om du känner igen allihop (utan att titta på filnamnen)!

Länkdump

EW har en lång artikel om Oliver Stones kommande biopic om George W Bush

Jag var nyligen på releasefest för en tvål

Två livsnödvändiga ljudeffekter: rimshot och sad trombone

Bisarrt postscript till The AV Clubs rapportering om The King of Kong

Ett ljudarkiv med tillhörande låtlista från när Joe Strummer gäst-DJade på WFMU, 2001

Bob och David har en ny sitcom ihop - jag skriver på WS

Give the drummer some

Soligt

Vilket väder! Det firar vi med en extra solig poddddd. Om du klickar på bilden kommer du till direktlänkar, rss-flöden, iTunes-diton, streams och annat användbart.

Själv sitter jag inne och sliter.

Där satt den

Från Criterions nyhetsbrev:

"Our first Blu-ray discs are coming! We’ve picked a little over a dozen titles from the collection for Blu-ray treatment, and we’ll begin rolling them out in October. These new editions will feature glorious high-definition picture and sound, all the supplemental content of the DVD releases, and they will be priced to match our standard-def editions.

Here’s what’s in the pipeline:

The Third Man
Bottle Rocket
Chungking Express
The Man Who Fell to Earth
The Last Emperor
El Norte
The 400 Blows
Gimme Shelter
The Complete Monterey Pop
Contempt
Walkabout
For All Mankind
The Wages of Fear"

Det här citatet - "and they will be priced to match our standard-def editions" - är väldigt smart. Det har spekulerats en hel del om exakt hur brutalt superdyra Criterions framtida BR-utgåvor kommer att vara - detta tyder på att de vet om att de redan ligger på gränsen av vad folk vill betala och inser att de inte gärna kan pressa detta ytterligare uppåt. Det tyder också på att de satsar på BR som ett framtida standardformat, inte bara en lyxvariant för HD-nördar.

Det första urvalet filmer är inte heller dumt, en bra och representativ blandning av deras utbud. Storsäljare.

Early Conan

Luke Maxwell har skapat en klassisk trerute-stripp om Conan O'Briens första år som värd för Late Night på NBC. Den är väldigt rolig. Jag älskar hur arg och irriterad Conan är. Gör dig själv en tjänst och läs! Finns här.

Tyvärr ingen rss ännu, men den uppdateras i princip varje dag.

More Octane

Detroit Octane rockar för övrigt vidare, denna gång med en hyllning till Hillary Clinton:



(Missa inte cameon från Will Arnett!)

Konstiga associationer

Var det bara som jag omedelbart tänkte på det här när jag läste det här? Don't judge!

Radioskugga

Ni vet känslan? Det är som man existerar i ett vakuum. Alla telefonsamtal, sms, mail och Facebook-meddelanden tycks liksom fastna i ett nät på väg ut, de tycks aldrig nå aldrig fram. Åtminstone kommer ingenting tillbaka. Ett av mina favoritvarianter på det, som kan göra mig galen, är den här typen av mailkonversationer, som jag har ofta och som jag antagligen borde lära mig något av:

Någon, kl 10: Hej, hur är läget?! Det var jättelängesen, hoppas allt är bra. Du kan väl höra av dig!
Jag, kl 10.10: Hej, vad kul! Jo, allt är bra - jag jobbar och står i. Hur är det med dig? Vi borde ses!
Någon: ----------

Jag börjar alltid garva när jag tänker på det, det är både roligt och sorgligt och absurt. Tror det finns en sketch på liknande tema, fast ett telefonsamtal, men med vem? Eller kanske är det en scen i Simpsons.

Såhär kul var det i Las Vegas:



New York var också rätt livat:

Saker jag lärt mig idag

Skatteverkets service är bra men också överreklamerad; man ska aldrig lita på förhandsbesked; och det kostar etthundrasextio kronor att skicka ett jävla magasin till Kalifornien?!

Annars är det bra. På lördag åker jag till Las Vegas*, och sedan till New York. Så det blir inte så mycket skrivet här på ett par veckor. (Inte för att det varit febril aktivitet här den senaste tiden.)

Ni kan ju roa er med den här topp 50-listan över "världens bästa sketcher" så länge. Vettig? You be the judge.


*) Ja, jag borde såklart skickat magasinet från Vegas istället!

Söndagsläsning

Jag inser att den här bloggen förvandlats till värsta roliga klipp-bloggen den senaste tiden, det redaktionella innehållet har varit skrämmande sparsmakat. Sorry. Jag skyller på att jag haft en massa annat för mig, dels väldigt ointressanta saker, och dels saker jag är mitt uppe i och inte kan förhålla mig till. (Klippen har dock varit jävligt bra, något annat kan ni inte säga.) Och med den disclaimern ur vägen kommer här ännu fler länkar till läs- och sevärda saker:

- Jan Gradvall skriver en lång artikel i DN om Second City, men nämner inte Del Close en enda gång. Nästan tjänstefel, väl? Framförallt med tanke på den nysläppta boken om Close.

- UCBcomedy intervjuar Zach Galisouvlaki om hans metoder och idéer; Zach är ovanligt samlad och tillmötesgående.

- Gene Wilder ser tillbaka på sin karriär med självdistans och humor.

- The Films of Paul Thomas Anderson - en hyllning till PTA av kreativt fan.

Till sist, lite redaktionellt material: idag söndag ska jag städa, tvätta, sova och skriva. Jag är också arg över att jag fått bekräftat att jag aldrig, under inga omständigheter, kan skaffa Canal+ om jag inte skaffar parabol. See what I mean?


Andra bloggar om: humor, kultur, video

If it bleeds, we can kill it

Bäst just nu: en fantastisk video som ambitiöst går igenom klassiska Arnold-stänkaren Predator steg för steg. Och som den gör det! Kan du din Predator är det här stor underhållning. Kolla innan den plockas ner:




Andra bloggar om: video, humor, Predator

Detroit Octane

Jag kan inte prisa Jon Glaser nog. För de allra flesta är Glaser en fullständigt okänd figur i den amerikanska humorfloran, men för mig och andra fanatiker är han en briljant komiker, en slags hemlig ingrediens man kan slänga in i valfritt sammanhang och alltid förvänta sig att få åtminstone ett uns av bisarr genialitet tillbaka. Ibland räcker hans närvaro till storverk, ibland inte - men det blir alltid intressant.

Glasers tendens att mest dyka upp som bit player, eller i projekt långt från den mediala mittfåran, gör att det blir svårt att sätta fingret på honom - han har inte varit med i några minnesvärda sitcoms, hans film-cv är inget att skryta med, och han har inte spelat in några skivor eller DVDs. Samtidigt är han allestädes närvarande i typ allt bra som utgår från New York: han har varit författare åt Conan, uppträtt med Jon Benjamin som The Fuggedabuddies, spelat Jesus i Lucy: The Daughter of the Devil, gästat Wonder Showzen, ingår i Human Giants utökade ensemble, och spelar med i Bill Joel-coverbandet A Matter of Trust, med bland annat Todd Barry på trummor. Senare i år kommer en ny tv-serie på Adult Swim han själv kokat ihop och spelar huvudrollen i: Delocated, en talkshow där värden är med i FBI:s Witness Protection Program och som en konsekvens framträder anonymt med huva och förvrängd röst. Kan bli hur bra som helst.

Ofta arbetar Glaser konceptuellt med halvkokta idéer som han tenderar överge innan de hinner förädlas ordentligt, vilket kan vara frustrerande för hans fans. Tålamod tycks inte vara hans grej, han måste genast vidare till nästa märklighet. Han verkar inte heller vara speciellt media-savvy - ingen hemsida, ingen MySpace - så det är svårt att hitta hans grejer online. Intervjuer är lika svåra att hitta, men här finns en gjord av Ben Kharakh från 2006.

Detta är ett av hans senaste projekt - han frontar ett rockband som heter Detroit Octane. Exakt vad det ska resultera i är oklart, men roligt är det. Och Glaser sportar en fantastisk peruk. Detroit Octane är "väldigt politiska", och har än så länge gjort två virala valkampanjlåtar - en för Barack Obama och en för Mike Huckabee. Kolla in dessa hårtslående mästerverk här:





En av höjdpunkterna på min New York-resa i höstas var när jag vandrade in i Alessi-butiken i Soho och stötte på en espressodrickande Glaser. Han var vänligheten själv, och verkade genuint förvånad över att överhuvudtaget bli igenkänd.


Andra bloggar om: humor, Jon Glaser

Livrädd

Boston Dynamics är ett företag som levererar robotleksaker till amerikanska försvaret. Det här är deras skapelse "BigDog". Jag tycker det är rena skräckfilmen.

Sett och hört

Jag var på Vega igår och såg DJ Shadow och Cut Chemist köra sin The Hard Sell-show. Kid Koala värmde upp. En helheltsupplevelse, minst sagt - inte lika konceptuellt homogen som Brainfreeze eller Product Placement, men fantastisk ändå. Inte lika fantastisk var snöstormen på vägen till och från Vega - vädret var tio gånger värre i Byen än i Malmö. Vädret i Malmö var i sin tur värre än i Göteborg, där jag vaknade upp igår morse.

***

Lång och bra intervju med Ben Karlin, om hans tid på The Onion, The Daily Show och The Colbert Report, gjord av Jesse på TSOYA. Karlins strategi när han och Jon Stewart tog över The Daily Show är mycket intressant att ta del av.

***

Apropå The Onion: det har sagts förr, men deras AV Club har en fantastisk förmåga att fixa intervjuer med intressanta populärkulturmänniskor. Intervjuerna är inte alltid klockrena, men man kan förlåta ganska mycket om man inom loppet av ett par veckor frågar ut Parker Posey, Todd Barry, Michael K. Williams, Sam Rockwell och Daniel Johnston, bland många andra. Se dock till att undvika alla ghouls bland kommentarerna - typ värst på Internet.

***

Jag kan också intervjua folk: Human Giants Jason Woliner på Weird Science.

***

Och apropå Todd Barry: hans nya skiva From Heaven finns ute nu. Ikväll (tisdag) är han gäst hos Tom Scharpling (arkiv från onsdag morgon här).

***

Werner Herzog samtalar med Errol Morris, i The Believer.

***

The Wire-finalen: en dekonstruktion av det allra sista montaget (SPOILER-tungt, såklart).



Andra bloggar om: kultur, humor, musik, film, tv

Podddddd going strong

(För feeds, stream och annat, klicka på kassetterna.)

Tom, Ted, Ben och Patton sjunger ABBA

Will Arnett i sexskandal

Will Arnett bevisar för jag vet inte vilken gång i ordningen att ingen gör sleaze som han. (Klippet är inte helt SFW.)

Human Giant har säsongspremiär nästa tisdag.


Andra bloggar om: tv, humor, video, Human Giant, Will Arnett

Ja tack

8 april.

.gif

Mer maraton

Inför andra veckan av WFMU:s maraton meddelas följande från Tom Scharpling:


"Spread the word - Week Two of The Best Show On WFMU marathon is gonna be heavy duty.

Ted Leo returns for his second year of The Best Show marathon, playing songs for pledges.

But we up the ante with two more amazing guests:

Patton Oswalt is going to be in the studio doing funny stuff for pledges!

And Ben Gibbard from Death Cab For Cutie and The Postal Service is gonna come by and play some music for pledges!"


Natten mot onsdag, 02-05, för den som inte behöver sova. Arkiveras sedan här.


Andra bloggar om: wfmu, radio, Ted Leo, Patton Oswalt, Ben Gibbard

Maraton!

Tidigare idag satte det igång, WFMU:s årliga maraton. Dygnet runt under två veckor (25 feb till 9 mars) ägnas all airtime på världens bästa radiostation åt att be och böna så många lyssnare som möjligt att skänka pengar till verksamheten - pengar som sedan ska hålla stationen flytande under resten av året. Målet i år är att samla ihop så mycket att man dels får råd att installera en ny radiomast på Manhattan, så WFMU kan höras över hela NY/NJ-området utan problem, och dels att man kan sjösätta sitt stora digitala, creative commons-aktiga, musikarkiv - ett projekt man jobbat hårt på tillsammans en mängd artister och oberoende skivbolag det senaste året.

Att skänka pengar till WFMU är, som jag tidigare vittnat om, nästan bara roligt: förutom att man känner sig delaktig i att hålla en unik radiostation vid liv får man en hel hög swag, som i många fall nästan är värt lika mycket som man skänker. Lätt är det också - man skänker vad man vill från $10 och uppåt, via PayPal eller kort.

WFMU:s maraton-central hittar man här.


Andra bloggar om: radio, WFMU

Inför Oscarsgalan

Ett par notiser inför galan ikväll, som jag inte kan se då jag fortfarande inte har TV9, vilket är jävligt irriterande. I år finns det dessutom massor av potentiellt värdiga vinnare, och en bra värd. Det blir att se rubbet i efterhand istället. Hursomhelst:

- Folk tippar vinnare på de mest spridda vis - från Slants månadslånga, typiskt syrliga genomgång av samtliga kategorier, via svenska dagspressens lätt oengagerade och obligatoriska bevakning av de stora priserna, till Guardians kritikerenkät (pdf) och David Polands showbiz-fokuserade analys.

- Jackie Clarke fångar allt som är störigt med årets shoo-in, Diablo Cody:



- Och apropå Cody: Something Awful tycks ha kommit över delar av hennes nya manus

- Inte Oscarsrelaterat, men: Mattias Löwhagen skriver bra om en av mina favoritfilmer från 2007, The King of Kong, här


Andra bloggar om: film, Oscar

Trumma med Ernie och Bert

Andra bloggar om: video

Aimee Manns julshow: The Mockumentary

Med Paul F. Tompkins, Jon Krasinski, Emily Procter, Patton Oswalt, Weird Al Yankovic, Bob Odenkirk, Fred Armisen, Ben Stiller och Will Ferrell.

Del ett:



Del två:



Del tre:




Andra bloggar om: humor, musik, video, Aimee Mann

Sensory Overload

Oamos - mata in enkla sökord och förbered dig på en hjärnsmältande multimediaupplevelse, genererad via Google och slumpmässigt presenterad av Oamos. Testa till exempel att söka på "wfmu" eller "cnn". Påminner mig om gamla sköna kaos-sidor som Snarg och Jodi, men är betydligt mer användarvänlig och har inte samma konstnärliga ambitioner.

Stella snackar Obama

Andra bloggar om: humor, video, Barack Obama, Stella

Citat i veckan

"When Tony made Style Wars, the seminal documentary about hip-hop and particularly graffiti in New York, he wasn't a part of hip-hop or graffiti culture. He and his partner Henry Chalfant made a film that is immensely intelligent and respectful of its subjects, a bunch of New York kids who were discovering something that would really and truly change the world. By allowing these kids to speak for themselves to a world that at the time was at best borderline contemptuous of them was really a watershed decision."
Jesse Thorn minns Tony Silver, som dog i veckan.

"You should all be ashamed of yourselves. Especially since so many of the writers on said shows are huge music fans who go out and ’support the scene’. All you’re doing is contributing to the extension of the strike by allowing these shows to replicate a normal non-strike show. Late night talk programs should be forced to suffer talent-wise, and you’re shortening the gulf between a normal show and a strike show. Which helps keep ratings up, which puts the studios in a position where settling the strike in a timely way just isn’t that necessary."
Tom Scharpling avhyvlar artister som inte respekterar WGA-strejken och uppträder hos Conan och Leno.

"This was one of the 45's I spun at my 14th birthday party in 1977 at Fort Riley, KS. My first girlfriend, a gorgeous black cheerleader named Yvonne Quinton, turned me on to it. I was very interested in her hair ("Blow it out for me, Yvonne!") but I was really more interested in Steve DePew. I still dj with this song and usually follow it with a slow jam that Yvonne and I used to grind to like Teddy Pendergrass' Turn off the Lights or Close the Door or Pour Some Hot Oil On Me. (By the way, the rumors about him were true. I met his chauffeur.)"
John Cameron Mitchell (Hedwig and the Angry Inch, Shortbus) är årets hittills mest oväntade gästbloggare på Soul Sides.

Podddddd

En dos humor

Förra veckan eller så startades UCBcomedy.com, ännu en site med "roliga videoklipp". Det som ger UCB en rejäl fördel gentemot många andra ställen är att den är sprungen ur The Upright Citizens Brigade, ett legendariskt sketchgäng vars framfart bland annat lett till etablerandet av de två just nu viktigaste arenorna för amerikansk improv och experimentell humor - UCB Theatre i New York och Los Angeles. Vad detta innebär för sitens innehåll är att man dels lägger upp en massa unikt material direkt från shower på respektive UCB-teater, och dels att man samlar på sig kortfilmer och andra klipp från alla sina kompisar, dvs ett otal spännande amerikanska humorister. En ny guldgruva för fans helt enkelt.

Bland annat har man lagt upp två kortfilmer av mina favoriter Julie & Jackie, som ni minns från det här.

Mommy Time


Trivia Night


UCBcomedy påminde mig annars om följande klipp (ironiskt nog taget från YouTube) från sketchshowen UCB, vars andra säsong nyligen kom ut på DVD. Matt Walsh i högform som avskräckande fängelsekund:




Andra bloggar om: humor, video, UCB, Julie and Jackie

Det här gjorde mig ledsen

1979-2008.

Det här gjorde mig glad

Michael K. "Omar" Williams gästar Human Giant! Säsong två är under produktion. Säsong ett kommer ut på DVD den 4:e mars.


Andra bloggar om: tv, humor, DVD, Human Giant, The Wire

Nytt på WS och i valvet

Om ni missat:

intervju med Brian Stack (om WGA-strejken)

intervju med Steve Agee (om The Sarah Silverman Program, som börjar i SVT på onsdag kl 2250)

Dessutom:

årets första update på The Best Show Vault


Andra bloggar om: Sarah Silverman Program, Best Show, humor, tv

Utrensning av länkar och notiser

Jesse intervjuar Andre "Bubbles" Royo och Wendell "Bunk" Pierce från The Wire.

***

Presskonferens med Lukas om hans nya film Mammut: varför då? Ingen ville ju ändå säga något om filmen. Vad handlar den om? Det kan vi inte säga. Hur regisserar du? Det kan jag inte svara på. Hade du alltid tänkt Gael Garcia Bernal i huvudrollen? Hm, tja, vet inte. Come on, guys. Det enda intressanta jag fick ur den pliktskyldiga mediebevakningen var att Michelle Williams tydligen inte var med under inspelningen i Thailand i höstas.

***

Min goda vän Jenny och hennes kompis Petra gör tvål av falafelolja.

***

Tom Jenkins på The Guardian väljer ut sina favoritbilder från sportåret 2007 i ett snyggt bildspel.

***

Filmfestivalen Popcorn har blivit en musikfestival som blivit en humorfestival. Under första helgen i februari kan man roas i dagarna tre på Södra teatern i Stockholm. Man frontar med hela Stockholms sönderälskade favoritkomiker Pablo Francisco, som gästar huvudstaden för åttionde gången. I lagom förljugen anda basunerar Popcorn ut att Francisco minsann är "amerikansk humors klarast lysande stjärna". Bara i Stockholm, gott folk. Bara i Stockholm. (Tro fan att Francisco flyger till Sverige så ofta han kan, det är ju bara här han hyllas som den nya Lenny Bruce, typ.) Därmed inte sagt att det inte finns höjdpunkter under helgen - det visas en del bra filmer, bland annat John Waters-showen This Filthy World, en dokumentär om Second City och en del äldre saker som Eddie Murphy Raw, Top Secret! och Pee Wee's Big Adventure. Paneldiskussionen "Fredrik Lindström vs. den svenska humoreliten; Är det här verkligen kul?" låter intressant på pappret, och är absolut en berättigad frågeställning, men jag misstänker att det blir en cop-out.

***

SA:s Photoshop Phriday gör No Limit-makeovers på vanliga skivomslag.

***

Steve Allens rider avslöjad av Dave the Spazz!

***

Roger Wilson örfilar Filmkrönikan och sätter ribban högt för Kino, nya filmprogrammet i P1 (premiär 18 januari). Bravo, Roger - se nu till att följa upp det med ett riktigt bra program också, det är vi i desperat behov av.

***

David Poland på The Hot Blog sammanställer en föredömligt överskådlig topp 40 baserad på 252 filmkritikers favoritlistor från 2007. Bra checklista om man vill hålla koll på vad man "bör" ha sett under 2007 (från ett amerikanskt perspektiv, såklart, och med vissa underliga anomalier, beroende på udda premiärdatum, som Killer of Sheep och De andras liv).

***

Mattias reder ut och sammanfattar de senaste turerna i slaget mellan Blu-Ray och HD-DVD. Fördel just nu: Blu-Ray. Jag börjar nästan bli sugen på att slå till på en spelare. Men då måste nog priserna ner en bit. Senare i år?

***

Årets bloggare Kliph Nesteroff fortsätter att imponera med sina svindlande exkursioner i bortglömd populärkultur. Hans senaste inlägg på Beware of the Blog inleds på följande magnifika vis: "Ventriloquist dummies, the distributor of Mexican wrestling films, Buddy Holly, kitschy game shows, vampires, Frank Zappa collaborating with Burt Ward, Santa Claus Conquers the Martians and The Gong Show. What do all of these things have in common?"


Andra bloggar om: film, tv, kultur, humor

Shreddin'

Det här har jag tänkt att tipsa om hur länge som helst, men av olika anledningar har det fallit bort. Hursomhelst. Ni minns säkert med glädje Legion of Rock Stars, som jag skrev om i juni. Det här är besläktat, på något sätt. Jag kan inte riktigt förklara det närmare utan att ta bort magin. Njut först, sen kan vi snacka.

Vi börjar med Carlos Santana:



Fortsätter med Jake E. Lee (med Ozzy):



Och avslutar med Paco De Lucia:



Frågan är om inte detta är det roligaste jag sett och hört på väldigt länge. Killen bakom klippen är verkligen ett geni. Det finns så mycket att älska - detaljrikedomen, att han har tillräckligt mycket skills för att spela dåligt, mumlandet, de sporadiska applåderna, att typ bara instrumentet som syns i bild hörs. Fantastiskt.

Dessutom finns det ett helt gäng klipp till. Jag har bara listat tre favoriter - det finns i nuläget drygt tio till. Och som om det inte vore nog ligger samma person bakom ett av mina favorit-Darth Vader-klipp:




Andra bloggar om: musik, video, humor

Now is the time for us to gather together and celebrate those things that we like and think are fun

Årets filmer (alfabetisk ordning, modifierade IMDB-regler*): Charlie Wilson's War, The Darjeeling Limited, Great World of Sound, The King of Kong, No Country for Old Men, Ratatouille, This Is England, Waitress, Zodiac

* inhemskt premiärdatum, undantaget Cannes, Venedig och Toronto (typ)

Årets filmer, blind spots: Atonement, The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford, Du levande, There Will Be Blood, Control, Before the Devil Know's You're Dead, Persepolis, Michael Clayton, 4 månader, 3 veckor och 2 dagar + en massa annat såklart

Årets sämsta filmer: Pirates of the Caribbean: At World's End, Death Proof, Eagle vs Shark, Boarding Gate, Smokin' Aces, 300, Mr. Brooks

Årets gamla filmer sedda för första gången (pre-2000): Mickey One (Penn), Chambre 666 (Wenders), Les yeux sans visage (Franju), Touchez pas au grisbi (Becker), The Carpetbaggers (Dmytryk), The Killers (Siegel), Harlan County U.S.A. (Kopple), Executive Suite (Wise), Two Weeks in Another Town (Minnelli)

Årets skådisar: Josh Brolin, Michelle Pfeiffer, Javier Bardem, Christian Bale, Philip Seymour Hoffman. Juryns specialpris till Angelina Jolie för ”I love you”-ögonblicket i A Mighty Heart.

Årets DVD: Kenneth Anger-boxen, Jodorowsky-boxen, Killer of Sheep

Årets plattor: Róisín Murphy, 4 Hero, Christian Fennesz & Ryuichi Sakamoto, Feist, The Field, Jazzanova, Theo Parrish, Studio (jury still out: Wu Tang, Ghostface)

Årets samlingar: Soul Jazz Singles 2006-2007, People Take Warning, Gilles Peterson Digs America vol 2, Soul Jazz presents Jamaica Funk, Soul Jazz presents New York Latin Hustle!, The Roots of Chicha: Psychedelic Cumbias from Peru, A Date with John Waters, Brownswood Bubblers Two, London Is the Place for Me vol. 4, Soul Sides Volume Two: The Covers

Årets låtar: Kerri Chandler – The Invaders (The Panic), Raekwon & El Michels Affair - The PJs... from Afar, Studio - Radio Edit, Róisín Murphy - Let Me Know, Kerri Chandler - All I Have Is This Feeling, Theo Parrish - Children of the Drums, Jazzanova - Theme from Belle et fou (The Opening), The Avalanches - Ray of Zdarlight, LCD Soundsystem - North American Scum, Jose James - Resolution

Årets Pitchfork-effekt: Burial. Den anonyme dubstep-producenten trodde bara han hade gjort ett album i samma anda som den anspråkslösa debuten, tills det utnämnes till ett mästerverk av gaffeln och började hyllas och dissas bortom alla rimliga proportioner.

Årets remixare: Kris Menace. Mellan högprofiljobb som LCD Soundsystems North American Scum och Róisín Murphys Overpowered, och hans egna släpp (med och utan Lifelike), är Menace inte bara en av de mest aktiva remixarna just nu, utan också möjligen den med högst lägstanivå. Just remixen på Overpowered är ett textboksexempel på hur man totalt dekonstruerar ursprungsmaterialet och skapar något helt nytt som både påminner, och inte alls påminner, om förlagan. Och jösses vad det svänger, dessutom. (Den andra vettiga remixen på Overpowered, av Seamus Haji, är också magnifik, en riktig stomper - men betydligt mer traditionellt hus-remixig i sin struktur.)

Årets pålitliga: Kerri Chandler. För umpte året i rad skyfflar han ut tolvor av sådan kvalitet att hans kollegor borde skämmas. Och han gör det fortfarande till synes helt utan ansträngning. Många house-producenter behöver en hel karriär på sig för att åstadkomma en sång som All I Have Is This Feeling, men Kerri slänger ut den som ingenting, och har dessutom mage att lägga likaledes fantastiska Je t'aime på b-sidan.

Årets ”Rockrövar kan fortfarande bara uppskatta hiphop och dansmusik om den framförs på rockens villkor”: Justices gitarrer, Daft Punks arenarock

Årets TV: The Human Giant, 30 Rock, The Wire, Tim and Eric Awesome Show, Great Job!, Xavier: Renegade Angel, The Sarah Silverman Program, The Colbert Report, Dexter (nätt och jämnt)

Årets TV-event: Human Giant 24

Årets mysterium: Just nu finns det hur mycket bra humor som helst i det lilla formatet, på tv och på nätet - det är experimentellt, välskrivet, välspelat, varierat och fantastiskt roligt. På film firas det också stora triumfer, pengamässigt, men inte konstnärligt: i nästan alla fall blir humor på vita duken helt värdelöst. En framgångsrik övergång till film från tv/web för komiker är få förunnat, nästan alla faller platt. Det tycks inte spela någon roll hur mycket talang som är inblandat i produktionerna - i år hade jag till exempel knappt kul alls åt Blades of Glory, Reno 911!: Miami, Balls of Fury, Knocked Up, Hot Rod och The Brothers Solomon, trots alla roliga människor framför och bakom kameran, medan jag vikte mig dubbel framför all bra tv - och alla sketcher på typ SuperDeluxe. (Superbad klarade sig dock bra - och jag har inte sett The Ten ännu.)

Årets videobrus: Tim and Erics Shrek-kampanj, Zach Galifianakis alternativa Kanye West-video

Årets komikermöte (skryt-varning!): dött lopp mellan att hänga ut och bli bjuden på öl av David Cross i London, och att springa på Jon Glaser på Alessi-butiken i New York

Årets humorplattor: Scharpling & Wurster – The Art of the Slap, Paul F. Tompkins – Impersonal, Jen Kirkman – Self Help, Various - Comedy Death-Ray, Patton Oswalt – Werewolves and Lollipops, Maria Bamford – How to WIN!

Årets mat: filet mignon på Montparnasse i New York, dumplings på Plump Dumplings i New York, salami-lasagne i Göteborg, korv på Nathan's på Coney Island

Årets inköp: projektor

Årets retroinköp: en gammal Xbox som numera agerar mediecenter till nämnda projektor

Årets podcasts: Never Not Funny, Muriel's Treasure, Mark Kermode's Film Reviews, The Guardian's Football Weekly

Årets radio: The Best Show on WFMU

Årets bloggare: Kliph Nesteroff. På WFMU:s blogg briljerar Kliph med presentationer av bortglömda historier och personer ur den rika amerikanska underhållningsfloran, främst från 40-50- och 60-talet; små kompakta underverk av noggrann research, smittsam entusiasm och ett bitvis utmattande fokus på detaljer och intertextualitet. På sin egen blogg, Classic Television Showbiz, postar Kliph kompletterande YouTube-klipp från talkshows, sitcoms och diverse andra underhållningsprogram från obskyra skrymslen och vrår. Kliph är en besatt komplettist, en showbiz-detektiv och en stilistisk förebild som alltid skriver underhållande och alltid lär mig något nytt.

Gott nytt år!

Andra bloggar om: 2007, årslistor, film, musik, kultur, tv

Nyårsmix

Här är en slarvig liten mix jag gjorde under mellandagarna. Den innehåller några favoriter från 2007, och lite annat. Ladda ner som mp3 här eller lyssna med flashspelaren ovan.

Imorgon: årssammanfattning!


Andra bloggar om: musik, mix

Godjul

(Jag ska försöka göra ett ryck under mellandagarna och göra en sån där hemsk årslista som alla avskyr men ändå inte kan låta bli att läsa.)

Patton Oswalt vs Philly Boy Roy

När Comedians of Comedy besökte Philadelphia för några veckor sedan fick de celebert besök på scenen. (Roligt för kanske två personer som läser den här bloggen, jag vet inte.)


Andra bloggar om: humor, video, Patton Oswalt, Jon Wurster, Best Show

Helgnotiser

Det drar ihop sig till sammanfattning av 2007. Här på bloggen blir det ingen ambitiös roundup i stil med förra årets, men jag tänker nog göra något på egen hand. Inom kort. Försöker titta ikapp lite 2007-släpp så mycket jag hinner, men hamnar ändå oundvikligen framför typ Barbara Kopples American Dream istället.

***

Nytt inlägg på Weird Science: Tim and Eric delar publiken.

***

Sonet-affären är ganska tradig, kan man tycka. Det tycker dock inte SFI, som gör tummen upp. Läs Eating in public.

***

Representanthuset i USA håller galenskapsfacklan högt. Rude Pundit kommenterar.

***

Det trista med att dra sig undan storstaden veckorna innan jul: man missar en massa pressvisningar. Samma i-landsproblem som på sommaren.

RIP Ike Turner

New York Posts rubrik tar priset.


Andra bloggar om: Ike Turner

Glädjande

Jag gick till bolaget för att köpa glögg, men kom därifrån med julöl istället. Anledningen var att bolaget i sin oändliga visdom bestämt sig för att äntligen börja sälja öl från St. Peter's Brewery i lite större omfattning än tidigare.

Det började för ett par månader sen, då jag upptäckte St. Peter's Cream Stout bland hyllorna på normalt sett schizofrent sorterade bolaget vid Triangeln - stouten har även tidigare funnits i bolagets sortiment men med irriterande inkonsekvens och aldrig där man letar efter den. Men nu finns den alltså. St. Peter's har förstås en hel massa andra goda öl också, men man får vara nöjd med det lilla, åtminstone så länge som man inte har råd att åka till Suffolk (eller The Jerusalem) varenda helg.

Men så! Bland julölen hittade jag en tvättäkta Ruby Red Ale, slugt omdöpt till Winter Ale för att bättre passa säsongen (men någon större skillnad verkar det inte vara). Ganska dyr såklart, men jaja. Toppen är den i alla fall.

Med lite tur behåller bolaget den sistnämnda under hela vinstern, minst. Men passa på att köpa den nu för säkerhets skull. (EDIT: upptäckte precis att vissa butiker fortfarande inte kör St. Peter's alls.)

Rockbilder

Kolla in Pitchforks The Year in Photos. Visst är det en massa rockposerande till höger och vänster, men bitvis är det en fantastisk samling bilder som fångar livespelningars glädje och energi på ett väldigt fint sätt. Cat Power (ovan) är min favorit.

Fejdavslutning

Ett sista inlägg om den där komikerfejden jag pratade om tidigare: Patton Oswalt har tystat alla andra kombattanter med den här videon, i vilken han (enligt vissa regelvidrigt) utnyttjar sina kändiskontakter till fullo. Show-off!




Andra bloggar om: humor, Patton Oswalt, Aimee Mann

Mr. Kenyatta

Ja, jo, det var ju ett tag sen. Mycket har kommit emellan, en del som man med glädje hängett sig åt och annat som man verkligen aldrig vill uppleva igen.

Bland annat har jag varit i Stockholm och min vana trogen sett förbluffande få festivalfilmer (två jättebra, en blandad och en jättedålig), men å andra sidan hunnit träffa två bloggkompisar (rys inför det ordet!), druckit gammeldansk hos en kritikerkollega, låtsats vara boxare och klippt film. Jag har även varit i Göteborg, Karlskrona och, av helt fel anledningar, Örebro.

Och om ni trodde att jag istället bloggade så fingrarna blöder på Weird Science trodde ni fel, det har inte hänt mer där än här, från mitt perspektiv. De andra hyperaktiva jävlarna skriver dock så det står härliga till.

I torsdags var jag i alla fall på en svensk ståupp-klubb för typ första gången. Underligt att jag inte gått tidigare, det är ju en boom of sorts, har jag hört. Typiskt då att anledningen till att jag gick var Liam McEneaney, en nooyorkare som jag råkade se på Invite Them Up i oktober, och som just nu är ute på en självsponsrad Europa-turné. Det var ganska kul - förvånansvärt blandad publik, fullpackat, god stämning. Tog några öl med en zonkad Liam efteråt; med lite tur hittade han hem till sitt vandrarhem.

Jag ska försöka köra lite catch up nu de kommande dagarna, lämpligt nog när jag är som allra mest och värst uppe i det jävligaste av allt: pressande deadlines, annalkande helgstress, begynnande kriser, karta utan kompass - eller karta.