måndag 9 juli 2007

Paul F. Tompkins: Impersonal



Paul F. Tompkins har varit med ett tag nu. Sedan mitten av åttiotalet har han varit verksam som ståuppare, sketchkomiker, klubbvärd och allmän positiv kraft inom den så kallade alternativa amerikanska humorscenen - och även fuskat som skådis i några spridda film- och tv-produktioner. För vissa är han bekant som sarkastisk kommentator på VH1:s Best Week Ever eller som rolig gästtyckare hos Bill Maher och Keith Olbermann, men för mig och många andra är hans första riktiga jobb i showbiz det som fortfarande slår högst: hans ovärderliga insats framför och bakom kameran i Mr. Show (1995-1998). Tompkins var en viktig kugge i det sammansvetsade gänget kring David Cross och Bob Odenkirk, och fanns med som författare och skådespelare under seriens samtliga fyra säsonger. Tompkins var ansvarig för många minnesvärda karaktärer - bland andra min personliga favorit:



När Mr. Show lades ner av HBO 1998 och gänget spreds för vinden gick Tompkins tillbaka till sina ståupp-rötter, och har under åren som förflutit förfinat sin repertoir och successivt ökat sin popularitet. Han tillhör nu toppskiktet av amerikanska komiker - i min mening i samma klass som Louis CK, Todd Barry, Zach Galifianakis och Mr. Show-kollegan Cross.

Med tanke på Tompkins långa erfarenhet är det därför lite underligt att han inte gjort något eget album förrän nu, efter drygt tjugo år i branschen. I juni släpptes nämligen Impersonal, hans första cd, som spelades in tidigare i år på UCB Theatre i Los Angeles, och som samlar det bästa av Tompkins tidiga material. Anledningen till det var att Tompkins ville dokumentera hur hans skämt såg ut då, hur han resonerade, för att kunna kontrastera med hans nya grejer - som förhoppningsvis också kommer på skiva inom kort. Tills det sker får man hålla tillgodo med hans Comedy Central-special från i vintras, som finns att ladda ner på diverse fildelarnätverk.



Impersonal är utgiven på nystartade AST Records i Los Angeles. Här är ett smakprov:



Herr Tompkins var nyligen snäll nog att svara på några snabba frågor om skivan, sina kostymer, och varför han är med i Paul Thomas Andersons nya film.

Sedan Mr. Show har du mest jobbat på egen hand med din standup. Saknar du någonsin sketchbaserad humor?

Att hålla på med sketcher är jätteroligt, men det är tungt arbete. Att göra en sketchshow är tufft eftersom du måste berätta en handfull olika små historier. Och det innebär att det är väldigt svårt att hitta på nya sätt att berätta dem på. Men det kan också vara väldigt kul. Jag gillar fortfarande att vara med i sketcher då och då.

Du är en veteran inom standup, men trots det är Impersonal ditt första album. Med tanke på att du hängt med så länge, varför tog det så lång tid för dig att spela in en skiva, och hur kommer det sig att du släppte den på AST Records?

Jag ville släppa mitt första album på ett litet skivbolag eftersom det innehåller skämt från början av min karriär, och jag kände att jag ville ha kontroll över processen, typ att jag ville hålla det nära. Ett större skivbolag tar en större del av vinsten, och det kändes helt enkelt inte rätt. Jag gillade tanken på att köra en 50/50-deal med ett litet bolag. Det kändes mera... jag. Det är möjligt att jag kör på ett större bolag nästa gång, vi får se. Det vore fantastiskt om AST Records växer och blir större - jag gillar de killarna och har bara haft bra erfarenheter med dem hittills.

Dina kostymer har på sätt och vis blivit ditt signum på scen. Var kom den idén ifrån?

Det var aldrig riktigt en medveten "idé" - jag har alltid varit klädintresserad, och jag gick i en katolsk skola som liten, så jag var tvungen att ha kostym och slips varje dag. Redan då började jag komponera min egna klädstil. Och när jag började stå på scen kändes det bara naturligt att klä upp mig. När jag var liten hade alla underhållare på TV kostym, och jag ville var som dem. Så så blev det.

Du har en roll i Paul Thomas Andersons nästa film, There Will Be Blood, som många ser fram emot. Är det ett medvetet beslut att försöka dig på mer filmjobb, eller är det bara en engångsföreteelse eftersom det är PTA? Du var ju även med i Magnolia, visserligen bara din röst, men ändå. [Not: Paul spelade Chad, Tom Cruises assistent som Phil Hoffman pratar i telefon med.]

Det är absolut ett medvetet beslut från min sida att försöka vara med i fler filmer. Filmindustrin tycks emellertid glatt omedveten om mitt beslut. Paul har med mig i sina filmer för att vi känner varandra. Gud välsigne honom.

Kommer du att turnera hela sommaren, eller har du några andra spännande planer?

Jag har en massa inplanerade gig hela sommaren, men mitt schema är ändå tämligen sansat. Jag gillar att sticka ut en sväng ungefär en gång i månaden. Det är kul, jag tjänar lite pengar, och jag hinner inte få någon hemlängtan. Nu närmast kommer jag att åka till San Francisco, Chicago, Philadelphia och Vancouver. Det var meningen att jag skulle till Austin också, men de som bestämmer på Cap City Comedy Club avbokade min vecka där till förmån för DL Hughley. Så det ser ut som att jag får lite ledigt i augusti.

Paul F. Tompkins debut-cd Impersonal finns ute nu, och köps enklast direkt från AST Records.


Andra bloggar om: ,

3 kommentarer:

eff sa...

"I didn't de-collapse my opera hat for this!"

Och sen hade jag spottat på skärmen. En för mig tidigare okänd komiker. Skall definitivt kollas upp mer!

Har förresten sett första säsongen av Mr. Show nu. Bitvis hysteriskt roligt. Märks att Cross plockat en del grejer från sin ståupp-akt in i showen (eller tvärtom). Hela grejen om "the redneck voice" är i princip samma grej som sketchen om snubben som gör karriär av att bli gripen av snuten överallt i USA.
Kul att se Mary Lynn Rajskub också, visste varken att hon varit med där eller att hon var ihop med Cross back in the day.

Martin Degrell sa...

Goda nyheter: Mr Show blir bara bättre och bättre för varje säsong.
När HBO pulled the plug var det på topp. (Såklart.) Är för övrigt inte superförtjust i Ronnie Dobbs (redneck-snubben), han används lite väl mycket - hinner bli trött på honom. De gjorde ju även en spinoff-film om/med honom, Run Ronnie Run!, som inte var något vidare alls (vilket alla inblandade också tycker).

Lustigt vilka referenser man har. När MLR dök upp i "24" tänker jag såklart "men det är ju hon från Mr Show!". Det dyker upp en hel del annan talang i Mr Show också - typ Jack Black, Ben Stiller, Sarah Silverman etc. (Trivia: i ett avsnitt sitter Alyssa Milano i publiken!)

eff sa...

Jag tyckte det var roligt när halva Tool var med just i Ronnie Dobbs-avsnittet under säs. 1. Puscifer kallade de sig, och nuförtiden har Maynard James Keenan ett projekt som heter så på riktigt.

Kommer definitivt se resten av Mr. Show så fort det går.

Tompkins skiva Impersonal var riktigt jäkla rolig. Bra balans på spåren, slutet var helt sjukt kul när han obsessar om Peanut Brittle och sen tidningsinsändare. Tio minuter magknip.

"You are like the Rosa Parks of Maxim!"