Ni vet känslan? Det är som man existerar i ett vakuum. Alla telefonsamtal, sms, mail och Facebook-meddelanden tycks liksom fastna i ett nät på väg ut, de tycks aldrig nå aldrig fram. Åtminstone kommer ingenting tillbaka. Ett av mina favoritvarianter på det, som kan göra mig galen, är den här typen av mailkonversationer, som jag har ofta och som jag antagligen borde lära mig något av:
Någon, kl 10: Hej, hur är läget?! Det var jättelängesen, hoppas allt är bra. Du kan väl höra av dig!
Jag, kl 10.10: Hej, vad kul! Jo, allt är bra - jag jobbar och står i. Hur är det med dig? Vi borde ses!
Någon: ----------
Jag börjar alltid garva när jag tänker på det, det är både roligt och sorgligt och absurt. Tror det finns en sketch på liknande tema, fast ett telefonsamtal, men med vem? Eller kanske är det en scen i Simpsons.
Såhär kul var det i Las Vegas:
New York var också rätt livat:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar