tisdag 15 november 2005

Reseobservationer

Planet är fullt av linedancers. Hamnar bredvid ett medelålders par från Ängelholm, på väg till Valencia. Valencia? "Omöjligt att hitta en billig flight direkt från Sverige", säger de. Jaha. Ryanair håller vad de lovar, men inte mycket mer: vi kommer fram. Planet är kallt och dragigt, personalen - idel sura skotska och irländska kvinnor och män vars språk pendlar mellan engelska och rotvälska - är slitna och trötta.

BBC sa: på fredag blir det 17 grader i London! Jag sitter och fryser på Stansted Express och tänker: jaha ja. Hem till mina vänner, som bor på Golden Lane, ett stort modernistiskt bostadskomplex vid Barbican, inträngt bland alla anonyma kontorsbyggnader (utöver just Barbican nästan det enda bostadshuset i området). Swimmingpool, tennisbanor, öppna rum, stora fönster.

The Jerusalem Tavern i Clerkenwell är till salu. Hostar man upp 23 miljoner pund får man hela St. Peter's-bryggeriet, varumärket, och de två pubarna i London och Suffolk på ett bräde. "Skulle gjort det, men kunde bara få loss 19 miljoner", hojtar bartendern. Hursomhelst förblir The Jerusalem min favoritpub i London, naturligtvis framförallt för ölen, men också för atmosfären, som är vänlig och chosefri. Bäst idag: deras honungsporter, och Ruby Red, en säsongsbetonad ale med en sån klarhet och dröjande beska att jag nästan omedelbart beställer en till.

***

Borough Market dignar av mat, och redan strax efter tio på morgonen är det knökfullt av folk, så vi drar dit innan nio för att få bacon, ägg, korv, bubble, tomat och te, slabbigt men hjärtligt serverat på institutionen Maria's Market Cafe. Sedan provsmakar vi olivolja, spansk ost, polsk skinkkorv och engelsk lantcider, och köper bacon, fransk fårost, en tjock stenhård salami från Pyrenéerna, och en croissant som har rätt smak men som är lite för tung och brödig för att vara helt lyckad.

Diane Arbus-retrospektivet på V&A är utmattande bra; förutom en stor samling av hennes foton innehåller utställningen också dagböcker, anteckningar, korrespondenser och tidningsklipp om hennes liv. Arbus nådde fram till sina subjekt på ett makalöst sätt, avväpnade dem, fångade dem, behandlade dem med respekt och värme. Bäst gillar jag hennes bilder med filmtema, som tillför en metadimension till hennes fotograferande: en biosalong på 42nd Street i New York, en drive in-biografs duk, fylld av moln. Museibutiken är snål: endast fyra foton finns som affischer. På väg ut tittar vi in i hallen för de gipsavgjutningar som brittiska imperiet gjorde av berömda statyer och monument under kolonialdagarna. Enorma, oöverskådliga kolosser, överväldigande i storlek och historisk oompf.

Vi lyckas komma hem lagom för den dramatiska avslutningen av Argentina-England. Gary Lineker leder studiosnacket, Alan Shearer har en ful, illasittande kostym. Sedan: fisktacos, ale, Cosmos och årgångstequila.

***

Drunken Monkey i Shoreditch har goda dim sum, men servitrisen försöker swipa mitt kreditkort i en klumpigt uttänkt scam. Gå gärna dit, men betala kontant. Vi hamnar där efter vår Paul McCarthy-utflykt (se kommande inlägg), och fortsätter sedan till Apostrophe, vars croissanter tyvärr är slut. En smörig pain au chocolate får duga.

Försöker motstå frestelser på Foyles, till liten nytta. Kommer därifrån med lika delar James Lee Burke, Kenneth Anger och Daniel Clowes. Shoppingen fortsätter med ett snabbt besök i Paul Smith-butiken på Floral Street. Pank men belåten drar jag mig tillbaka.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Trevligt att hitta en kulturintresserad blogg till:)
RS
http://chadie.typepad.com/chadie/

Anonym sa...

Berätta mer om denna klumpigt uttänkta scam. Nyfikna sinnen undrar.

Krämer

Martin Degrell sa...

Det var så dumt att det nästan inte borde få kallas scam. Kanske inte ens var det, men nog kändes det som det.

Servitris: Och innan ni beställer behöver jag ert kort.
Jag: Men, jaha, varför då?
Servitris: VI DEBITERAR INGENTING ÄNNU! Men jag behöver kortet för att öppna upp ert konto...
Jag: Men vi ska nog betala cash-
Servitris: Ja, fast vi behöver ditt KORT nu för att dra det-
Jag: Nej, vi betalar cash
Servitris: Men det är lika bra ni lämnar in ert kort-
Jag: Cash.
Servitris: Öh, jaha, OK men då får ni betala i förskott!
Jag: Visst, kan vi väl.

Och sen betalar vi som vanligt, när vi ätit klart.