Ja, jo, det var ju ett tag sen. Mycket har kommit emellan, en del som man med glädje hängett sig åt och annat som man verkligen aldrig vill uppleva igen.
Bland annat har jag varit i Stockholm och min vana trogen sett förbluffande få festivalfilmer (två jättebra, en blandad och en jättedålig), men å andra sidan hunnit träffa två bloggkompisar (rys inför det ordet!), druckit gammeldansk hos en kritikerkollega, låtsats vara boxare och klippt film. Jag har även varit i Göteborg, Karlskrona och, av helt fel anledningar, Örebro.
Och om ni trodde att jag istället bloggade så fingrarna blöder på Weird Science trodde ni fel, det har inte hänt mer där än här, från mitt perspektiv. De andra hyperaktiva jävlarna skriver dock så det står härliga till.
I torsdags var jag i alla fall på en svensk ståupp-klubb för typ första gången. Underligt att jag inte gått tidigare, det är ju en boom of sorts, har jag hört. Typiskt då att anledningen till att jag gick var Liam McEneaney, en nooyorkare som jag råkade se på Invite Them Up i oktober, och som just nu är ute på en självsponsrad Europa-turné. Det var ganska kul - förvånansvärt blandad publik, fullpackat, god stämning. Tog några öl med en zonkad Liam efteråt; med lite tur hittade han hem till sitt vandrarhem.
Jag ska försöka köra lite catch up nu de kommande dagarna, lämpligt nog när jag är som allra mest och värst uppe i det jävligaste av allt: pressande deadlines, annalkande helgstress, begynnande kriser, karta utan kompass - eller karta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar