Jag var på Vega igår och såg DJ Shadow och Cut Chemist köra sin The Hard Sell-show. Kid Koala värmde upp. En helheltsupplevelse, minst sagt - inte lika konceptuellt homogen som Brainfreeze eller Product Placement, men fantastisk ändå. Inte lika fantastisk var snöstormen på vägen till och från Vega - vädret var tio gånger värre i Byen än i Malmö. Vädret i Malmö var i sin tur värre än i Göteborg, där jag vaknade upp igår morse.
***
Lång och bra intervju med Ben Karlin, om hans tid på The Onion, The Daily Show och The Colbert Report, gjord av Jesse på TSOYA. Karlins strategi när han och Jon Stewart tog över The Daily Show är mycket intressant att ta del av.
***
Apropå The Onion: det har sagts förr, men deras AV Club har en fantastisk förmåga att fixa intervjuer med intressanta populärkulturmänniskor. Intervjuerna är inte alltid klockrena, men man kan förlåta ganska mycket om man inom loppet av ett par veckor frågar ut Parker Posey, Todd Barry, Michael K. Williams, Sam Rockwell och Daniel Johnston, bland många andra. Se dock till att undvika alla ghouls bland kommentarerna - typ värst på Internet.
***
Jag kan också intervjua folk: Human Giants Jason Woliner på Weird Science.
***
Och apropå Todd Barry: hans nya skiva From Heaven finns ute nu. Ikväll (tisdag) är han gäst hos Tom Scharpling (arkiv från onsdag morgon här).
***
Werner Herzog samtalar med Errol Morris, i The Believer.
***
The Wire-finalen: en dekonstruktion av det allra sista montaget (SPOILER-tungt, såklart).
Andra bloggar om: kultur, humor, musik, film, tv
9 kommentarer:
Men vem är HON?
Världens bästa Parker.
Har du sett nåt av den där sitcomen som nämns i Posey-intervjun, bla-bla-Jezebel James. Värd att kolla upp?
Innan intervjun hade jag inte hört talas om den, men jag ska ta mig en titt.
Såg just piloten. Lite blaskig affär, mest leenden och några småskratt. Typiskt Palladino-snabbpratig.
Hon rödtotten från 6 Feet Under spelar Poseys syrra.
Känns som en axelryckning. Får se om avsnitt två är bättre.
Har sett de första två avsnitten nu. Håller med dig. Den är inte utan förtjänster men jösses vad de borde tona ner deras laugh track, till exempel. Nästan parodiskt.
Tror inte den överlever så länge. Synd för de inblandade - jag gillar ju även Lauren Ambrose. Men de förtjänar bättre projekt.
Har sett tvåan också. Satt faktiskt och funderade på om det var burkat skratt eller en helt debil publik som skrattade åt allt (oj, en gaffel i bild, HAHAHA).
Förstår inte riktigt heller varför både Posey och Ambrose hänfaller åt något slags teateröverspelat sitcom-manér. Yvigt och överdramatiskt, på nåt vis. Det är ju inte stumfilm.
Sannolikt är det väl dåligt manus och dålig regi på samma gång. Man verkar inte våga tro att story, skämt och skådisar ska kunna driva det hela; ängsligt liksom. Värmen från Gilmore Girls får man leta efter.
Scenen på fiket när syrrorna träffades första gången på länge gillade jag väl bäst. Resten kändes som en besvikelse om man går på vilka som är med och Palladino som ändå höll en fin nivå i Gilmore Girls.
Ja, nu har jag sett de första tre avsnitten, och det verkar mycket riktigt inte bli mycket bättre. Good bye.
Jaha, det var tydligen inte bara jag som sa adjö efter tre avsnitt, även Fox, visar det sig.
Skicka en kommentar