måndag 31 oktober 2005

Populärmusik


Bästa kuren mot höstförkylningen: Good for What Ails You, en utsökt förpackad samling av "Comic Songs, Parodies, Popular Favorites, Dance Tunes, Novelties, Folk Songs, Ballads & Blues" från den amerikanska medicinshowens glada dagar, 1926-1937, sammanställd av fantasten Marshall Wyatt på Old Hat Records. Rena godiset för oss som inte har något emot obskyra förgreningar av gammal amerikansk musik - två fullsmockade skivor med 48 låtar (med förvånansvärt bra ljud) och ett 72-sidigt färggrannt kompendium fullt av bisarra komplettistdetaljer och anekdoter. En samling som är minst lika intressant för sin historisk-antropologiska gärning som för musikens skull.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Tog du ngn bild på middagen på Tempo igår?

Martin Degrell sa...

Nej, men jag borde ha gjort det - maten var väl värd att föreviga. Bisque på jordärtskocka med kräftor (lite osäker, ev var det gigantiska räkor), lammfilé med feta- och risspäckad kåldolme, kryddpäron med mascarpone. Mörk Ferdinand och Spaten att dricka, ett gott muskatvin till desserten. Otroligt fint sammansatt meny och rakt igenom fantastiskt genomfört. De håller verkligen stilen.

Efter middagen hoppade vi över till bardelen och fortsatte ölintaget, därefter ett snabbt besök på Metro - margaritas och Pernod - sen hem till gin-drinkar och Mr Show.

Och "anonymous": antingen har jag en hemlig stalker eller så är du en av två personer som visste om att jag skulle till Tempo igår.

mr. miller sa...

Jag råkade också vara på tempo i fredags. Kollade in menyn som du lyckades beställa. Låter bra. Jag höll mig till smårätterna. En alldeles vansinnigt god horngädda och en oxfilé som var mycket bra. När Björn står i köket kan Tempo verkligen nå riktiga höjder! Dessutom är ju notan nästan löjlig ibland...

Martin Degrell sa...

Så anonymous = mr. miller? Och i så fall: hur visste du att jag skulle till Tempo? The thick plottens...

mr. miller sa...

Nu la du i en alltför hög växel, herr Degrell. Jag var på Tempo som vilken annan hungrig medborgare som helst, och såg att du var där. Dina "stalker-teorier" får du nog lägga på hyllan. Åtminstone vad det gäller mig. Men visst är det en bra restaurang. Och jag har blivit lite inspirerad av din idé av att fotografera mina måltider. Om det blir bra kastar jag ut det på min blogg. Häpp!

Martin Degrell sa...

Nejdå, inga stalker-teorier här. Tyckte bara det var lite lustigt att någon "kände igen" mig.