onsdag 12 oktober 2005

Stating the Obvious


Ni har redan bombarderats av reklam i alla TV-bilagor och dagstidningar för Extras, Ricky Gervais och Stephen Merchants nya TV-serie som börjar sändas i SVT ikväll. Men det bör påpekas igen, från denna pålitliga källa: den ska absolut ses. Jag tycker den är lite trögstartad innan man lär känna karaktärerna, och hysteriskt roligt blir det kanske inte förrän i avsnitt tre, då Kate Winslet gästspelar som sig själv, men sammantaget är seriens första omgång ändå snuddande nära fenomenal. Emotionellt och humoristiskt klimax blir det när Patrick Stewart gästar, i säsongens sjätte och sista avsnitt.

Det bör kanske också påpekas att Extras inte är The Office II, även om många tidningsartiklar gärna tycks vilja tillskriva den det epitetet (oundvikligt, antar jag, efter The Offices framgångar). Själv är jag tacksam för att Gervais och Merchant har släppt lite på ultracynismen och den kompromisslösa andrahandsskam-komedin som präglade The Office (något som gjorde att jag knappt kunde se vissa avsnitt), och öppnar upp för mer känslor och en livligare och mer levande dialog, i förtjänstfullt utnyttjade filminspelningsmiljöer. Gervais spelar dessutom en riktigt sympatisk person här - trots alla klavertramp.

Alltså: Extras, SVT1, 21:05.

Å andra sidan tänker jag se Sverige straffa Island ikväll.

2 kommentarer:

Anna sa...

Han, eller ja rollfiguren, var både sympatisk och rolig på riktigt! Slutrepliken till Ben Stiller var topp. Apropå Ben Stiller undrar man om detta att spela en något fiktionaliserad version av sig själv är nya grejen. Först Larry David, nu det här.
Apropå Larry, sett nåt av säsong 5?

Martin Degrell sa...

Gervais & co har säkert delvis inspirerats av Larry. Det finns ju något lockande över att se t.ex Stiller göra narr av sig själv sådär, på ett för en untouchable Hollywoodstjärna förvånande och avväpnande sätt. Vänta bara tills du ser hur Winslet beter sig! (Det är bara Sam Jackson som tyvärr inte vågar släppa mediebilden av sig själv som en badass.)

Kanske är det en mini-trend, eller åtminstone tecken på en större öppenhet inför något som i vissa fall kan uppfattas som narrativt förvirrande. Företeelsen leker ju med vår föreställda bild av våra stjärnor, deras piedestaluppsatta persona, och det kanske är en logisk utveckling i dagens medieflöde. Även Arrested Development har använt knepet: Carl Weathers var till exempel med som en väldigt rolig version av sig själv (som Tobias skådiscoach).

Larry säsong 5: nej, ligger efter ordentligt - säkert med en säsong eller så. Men eftersom jag känner inbitna Larry-fans (hint hint) planerar jag en DVD-sweep så småningom.