Mycket snack om the state of populärkultur/nöjesrapporteringen lite varstans idag. Jag drar härmed mitt journalistiska strå till stacken och scoopar om vad i hela världen den kristna helyllesångerskan Amy Grant gör nu för tiden. För visst har ni undrat? Amy leder NBC:s nya feelgood-dokudrama Three Wishes, där utvalda personer får sina (TV-lämpliga och rimliga) önskningar uppfyllda. Tårar och skratt blandas i en härlig harmoni. Det här hade jag aldrig vetat, och såklart aldrig brytt mig om, om inte min kompis Russ hörde av sig en dag för att berätta att hans gamla mamma hade headhuntats av NBC:s castingkontor för att vara med i ett av programmen. Uppenbarligen åker NBC:s scouter omkring och dammsuger USA på jakt efter lämpliga deltagare - och i ett ålderdomshem nere i södern hittades Russ mor. "Hon är TV-mässig som bara den", sa Russ. "Och Amy Grant leder förresten programmet. Märkligt." Morsans önskning: åka racerbil - snacka om att veta vad som lämpar sig för TV. Russ fick hänga med till inspelningen i Los Angeles som stöd, och allt gick bra. "Morsan levererade den ena onelinern efter den andra", sa han. "Som jag skruvade på mig kommer jag nog framstå som en idiot. Men Amy var trevlig."
Imorgon sticker jag till Göteborg, bland annat för att gå på Buzzstop 28:s tackfest på Jazzhuset (Criswell predicts: psychobilly, mycket sprit och en oändlig parad av tatuerade hårdingar). För att balansera det onda med det goda blir det kanske också besök på Antikmässan, där ett stort gäng från Antikrundan föreläser, inklusive stenhårde konstsnobben Claes Moser. Ingen Knut Knutson eller Peter Pluntky dock. Aldrig får man vara nöjd.
Mindre bloggande blir det nog under dessa dagar i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar