Första genomlyssningen av nya Boards of Canada. Efter att ha läst intervjun jag länkade till tidigare blev jag först lite orolig: duon formligen vräkte ur sig uttalanden som gjorde mig nervös - de använder massor av gitarrer i de nya låtarna; de kallar Geogaddi i princip formlös pga bristen på ordentliga "låtar"; meningar av typen "vi har aldrig kallat vår musik 'elektronisk'" - i värsta fall tecken på att en mogen, rockig platta står bakom hörnet. Vi har sett det förr, och jag har pratat om det förr: de otåliga producenterna som vänder ryggen till allt som gjorde dem bra - datorer, sequencers, samplers - och plockar upp en gura i tron om att ett nytt sound är precis vad som behövs för att bota rastlösheten. (Spoiler: det är det sällan.)
Men jag oroade mig i onödan. Jag borde vetat bättre. Det här är ändå BoC, två eremitliknande skotska bröder som tillbringar sin tid längs kusten vid Inverness, isolerade från till synes allt som heter trender och tendenser. Som nästan aldrig ger intervjuer. Som sällan uppträder live. Som borrar ner sig bland obskyra samplingar från amerikansk utbildningsradio, lekande barn och religiös fanatism. Vars sound låter såväl urgammalt och arkaiskt som vore det från år 3000. Att den nya plattan The Campfire Headphase släpps den 18 oktober är såklart en viktig händelse. Det är tredje fullängdaren: Music Has the Right to Children kom 1998 - Geogaddi 2002. Man får lov att ha tålamod med Boards of Canada.
Och nog har de plockat in en hel del gitarrer, och det förändrar absolut ljudbilden på ett par spår, men det är ett bevis på deras integritet som musiker/kompositörer att allt det man förknippar med deras musik ändå skiner igenom. Same same, but different. Gitarrerna dominerar dock inte: den mysfiltsliknande ljudmatta duon ägnat sig åt sedan urminnes tider lägger sig som ett välmenande täcke över det mesta, och som vanligt är det majestätiskt, smått ödsligt, varmt och ljuvligt.
Har inte följt debatten bland de mest fanatiska BoC-fansen (vilket det finns många av) angående The Campfire Headphase, så jag vet ännu inte om den innehåller lika många dolda budskap, kryptiska meddelanden från David Koresh och matematiska knasigheter under alla lager av ljud som de förra plattorna. Återkommer om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar