Varning för barn

I fredags startade säsong två av Wonder Showzen på MTV2 i USA, och tidigare i veckan släpptes säsong ett på DVD. Wonder Showzen är till det yttre upplagt som en pastisch på pedagogiska barnprogram i stil med Sesame Street, komplett med talande dockor, tecknad film, barnreportrar och ett uppfostrande tilltal, men man behöver inte se många minuter för att inse att det är betydligt mer subversivt än så. Wonder Showzen är som en provkarta över allt som är "fel" eller "oetiskt" - hela avsnitt byggs upp kring ämnen som droger, rasism och våld, och tro mig när jag säger att det verkligen vänds ut och in på begreppen tills man sitter med hakan nere vid knäna. Ser jag verkligen detta? Sa de faktiskt så? Barnreportrar frågar Wall Street-mäklare "Who did you exploit today?"; blodiga knivslagsmål uppstår mellan dockorna som representerar bokstäver och siffror; programledarmuppen vill sälja en upphittad skatt till "the corrupt U.S. government"; barn på studiebesök på ett slakteri berättar att "hot dogs give me the strength I need to fight off my daddy". Och så vidare.

Det är ett grymt, vulgärt, absurt, tabusprängande program som samtidigt är alldeles för roligt, välgjort och konsekvent för att man ska tycka att det är provocerande och utmanande för sakens skull. Upphovsmännen Vernon Chatman och John Lee ägnar sig inte åt samma juvenila nihilism som Trey Parker och Matt Stone - det finns en genomtänkt filosofi bakom inslagen, såväl estetiskt som moraliskt, influerad av dada, syratrippar, politisk satir, anarkism, Monty Python, Americana, och vår tids banalitet och rastlöshet.

Jag har inte hunnit köpa säsong 1 ännu, men andra fans har rapporterat om vissa små men viktiga förändringar i DVD-versionerna av avsnitten, vilket om det skulle röra sig om censur från MTV:s sida minst sagt är uppseendeväckande, framförallt då programmets signum är att för jämnan utmana den goda smaken. Ett exempel på möjlig censur är från inslaget "HOBO OPS", en A-Team-parodi med utslagna Vietnam-veteraner. En liten pojke och hans mamma passerar en av veteranerna på gatan, och pojken säger "Mommy, who is that man talking to?". Mamman svarar "Just ignore him, son", varpå DVD:n raskt hoppar vidare till nästa inslag. TV-versionen slutar istället med att man zoomar in på mammans ansikte. En tår rinner nerför hennes kind. Inne i tåren visas en brinnande amerikansk flagga.

Den andra säsongen kör på i samma anda som den första. Dockorna hälsar oss välkomna och meddelar att dagens avsnitt är sponsrat av bokstaven P, vind-i-en-burk, och "Victim Vision". En barnreporter rapporterar från en skönhetstävling (och konstaterar "now I know why the terrorists hate us"), och vi får se hur en poliskonstapels arbetsdag ser ut ("Cops have an itchy trigger finger, and black people help them scratch that itch"). Det är inte ett av de bättre avsnitten, något ojämnt, men det tar sig mot slutet, och avslutas med ett magstarkt montage som föreslår att västvärldens bortopererade fett borde exporteras som mat till svältande afrikaner.

Wonder Showzen är det konstigaste som visats på TV på jag vet inte hur länge, och definitivt något av det mest spännande; med sitt organiserade vansinne befinner det sig ofta ute på avantgardets kant, men är samtidigt en självklar produkt av sin specifika populärkulturella tid och plats (och om ni tror jag överdriver om det avantgardistiska, ta en titt på sista avsnittet av säsong ett, Patience, och återkom). Det är i all väsentlighet ett under att det överhuvudtaget sänds, även på en "alternativ" kanal som MTV2.

Nedan: trailer för säsong två. Mitten: klipp från första avsnittet av säsong två. Nederst: ett ökänt klipp från första säsongen, Global Politics in 30 Seconds.







Andra bloggar om: humor, animation, Wonder Showzen, MTV2, satir