30. The Wild Parrots of Telegraph Hill (Judy Irving, 2003)
29. À propos de Nice (Jean Vigo, 1930)
28. Grizzly Man (Werner Herzog, 2005)
27. One Day in September (Kevin Macdonald, 1999)
26. Pumping Iron (George Butler, Robert Fiore, 1977)
25. Touching the Void (Kevin Macdonald, 2003)
22t. Gates of Heaven (Errol Morris, 1980)
Dear America: Letters Home from Vietnam (Bill Couturié, 1987)
Roger & Me (Michael Moore, 1989)
19t. F for Fake (Orson Welles, 1974)
Metallica: Some Kind of Monster (Joe Berlinger, Bruce Sinofsky, 2004)
Nanook of the North (Robert Flaherty, 1922)
18. The Fog of War (Errol Morris, 2003)
17. American Movie (Chris Smith, 1999)
16. Lessons of Darkness (Werner Herzog, 1992)
14t. Koyaanisqatsi (Godfrey Reggio, 1983)
Sans soleil (Chris Marker, 1983)
13. Hearts and Minds (Peter Davis, 1974)
12. Salesman (Albert & David Maysles, 1969)
11. Gimme Shelter (Albert & David Maysles, 1970)
9t. Capturing the Friedmans (Andrew Jarecki, 2003)
Shoah (Claude Lanzmann, 1985)
8. Hearts of Darkness: A Filmmaker's Apocalypse (Fax Bahr, George Hickenlooper, Eleanor Coppola, 1991)
7. Paradise Lost: The Child Murders at Robin Hood Hills (Joe Berlinger, Bruce Sinofsky, 1996)
6. The Civil War (Ken Burns, 1990)
5. The Sorrow and the Pity (Marcel Ophüls, 1969)
4. Hoop Dreams (Steve James, 1994)
3. Night and Fog (Alain Resnais, 1955)
2. Crumb (Terry Zwigoff, 1994)
1. The Thin Blue Line (Errol Morris, 1988)
Andra bloggar om: dokumentär, film, lista
9 kommentarer:
Måste säga att jag är chockad över att inte hitta Jean-Xavier de Lestrades "Soupçons" på listan.
Ja, med tanke på intresset för "true crime"-dokumentärer som #1, #9 och #7 är det ett märkligt förbiseende. Har själv bara sett ett halvt avsnitt av Soupçons - en sån där zappa-över-till-chunk som man retar sig på när man inser att det man ser 1) är bra och 2) redan är ett par avsnitt gånget.
Tillgänglighet och spridning är annars såklart A och O för en sån här lista - så förklarar jag avsaknaden av till exempel Titicut Follies och Harlan County, USA (som precis kommit på DVD).
Och kanske är även Shoahs niondeplacering (och avsaknaden av just Soupçons) ett resultat av deras spellängd - men det förklarar ju inte The Civil War... hmm...
Min "honorable mentions"-lista (reducerade även den till tio för sakens skull):
The Last Waltz (Martin Scorsese, 1978)
Wattstax (Mel Stuart, 1973)
Liv till varje pris (Stefan Jarl, 1998)
Le monde du silence (Jacques-Yves Cousteau, Louis Malle, 1956)
Don’t Look Back (D.A. Pennebaker, 1967)
Titicut Follies (Frederick Wiseman, 1967)
A Great Day in Harlem (Jean Bach, 1994)
Little Dieter Needs to Fly (Werner Herzog, 1997)
Legacy (Tod Lending, 2000)
Tarnation (Jonathan Caouette, 2004)
Waltz och Wattstax är två av mina all-time favoriter, dokumentär eller ej, men jag ville helst undvika titlar som lika mycket är konsertfilmer (ditto Woodstock, 3 Days of Peace & Music och Monterey Pop).
Topplistor blir lätt torftig läsning, men här var det åtminstone mycket bra titlar. Att Wiseman inte finns på DVD är skamligt, där borde det komma en rejäl box (och den fick vara rejäl, en film som Belfast, Maine klockar in på 245 minuter t ex).
För egen del skulle Ett anständigt liv finnas med och även Why We Fight av Andrew Jareckis bror Eugene (betydligt bättre än såväl Fahrenheit 9/11 som The Power of Nightmares).
Lämnar man utrymme för Koyaanisqatsi , Tarnation och liknande ligger också en nominering på Mannen med filmkameran nära tillhands, och där talar vi en förstaplacering i så fall.
Den enda som jag tvekar inför är Hoop Dreams, en lätt träig historia som forcerar igenom öppna dörrar i jakten på fina amerikanska poänger. Skönt att den flankeras av Ophüls och Resnais iaf. :)
ingen grey gardens...
Mattias:
Good call med Mannen med filmkameran. Vet inte riktigt hur resonemanget gick när den sorterades bort och exempelvis Koyaanisqatsi kom med (eller F for Fake för den delen. Men visst, den är fantastisk, jag håller med.
Har inte sett Hoop Dreams, men vill hemskt gärna (den kom ju på DVD först förra året). Allt jag läst om den indikerar just en "amerikansk historia" med allt vad det innebär av mytbildning osv (med såväl positiv som negativ konnotation).
Att listmakarna bestod av 95% amerikaner kanske delvis förklarar Hoop Dreams höga placering. Och däri ligger förmodligen också förklaringen till The Civil Wars sjätteplats - Ken Burns har ju i princip tagit monopol på att beskriva "Amerika" i episka, allomfattande, definitiva dokumentärer - om baseball, jazz, etc. Sen är han ju omtvistad också, av just den anledningen, men det är en annan diskussion.
Ej sett Why We Fight heller, men hört bra saker.
Sofia:
Nej, ingen Grey Gardens. Jättebra film, men bröderna Maysles är ju väl representerade ändå (med i mitt tycke ännu bättre filmer).
6 av 30 filmer var rätt nya (d v s 2000-talet) vilket jag hajade till för - inte i negativ bemärkelse, för överlag har listan väldigt god spridning över tid, utan snarare en plötslig insikt om att dokumentären ju upplevt lite av en populär renässans på senare år (vilket ju bl a Michael Moores och Morgan Spurlocks kasssucceer visar).
Själv vill jag slå ett litet slag för den relativt nya och extremt obskyra "Darwin's Nightmare" (Hubert Sauper 2004). Jag är övertygad om att den hade kvalat in på listan om folk bara sett den...
hälsar
Henrik
Ja, det har ju gjorts massvis med bra dokumentärer de senaste åren. Det är verkligen ingen överdrift, den där uppsvingen.
Darwin's Nightmare gick på svenska biografer i höstas (men bara i Sthlm tror jag). Har inte sett den ännu.
Hoop Dreams är ändå den kanske allra bästa sportdokumentären som gjorts – "forcerar in öppna dörrar"?? Den är ju tvärtom gjord i kanadensisk cinéma vérité-anda. Den är bra av det simpla skälet att den låter oss lära känna de här basketkillarna och deras omgivningar på djupet, över tid.
Skicka en kommentar