Oväntat bra: The Henry Rollins Show

För ett par år sedan tog Independent Film Channel, IFC, ett på pappret märkligt beslut då man gav mångsysslaren Henry Rollins ett eget månatligt filmprogram, Henry's Film Corner. Resultatet blev lite blandat: Rollins var rolig, vältalig och kunnig, men kändes aldrig riktigt hemmastadd och föll ofta tillbaka på schablonbilden av sig själv som stor, tuff, tatuerad åsiktsmaskin.

Men IFC gillade vad de såg, och bestämde sig för att ge Rollins en egen talkshow, The Henry Rollins Show, som hade premiär för ett par veckor sedan. Programmet, som spelas in utan studiopublik, följer en enkel formula: inledande monolog, gäst, inslag, musikframträdande, avrundning. Tjugotvå effektiva minuter, stundom snopet kort, men mestadels tight och bra. Rollins gör en stor poäng av att programmet är ocensurerat och att folk får tala till punkt efter att för en gångs skull fått intelligenta frågor - det känns lite präktigt av honom att behöva påtala det, men man glömmer ibland bort hur mycket försiktighet och självcensur präglar utbudet även på mindre kabel-kanaler i USA. Tyvärr krockar den berömvärda filosofin något med den faktiska längden på intervjuerna - något riktigt djuplodande samtal blir det sällan med gästerna. Men ambitionen är god.

Rollins har sina begränsningar som såväl värd som intervjuare, men det är han medveten om, så programmet spelar istället på hans styrka - hans engagemang, humor och självdistans. Än så länge har det fungerat tämligen väl, mycket tack vare gästerna, som verkar vara handplockade av Rollins. Första avsnittet gästades av Oliver Stone respektive Sleater-Kinney, andra av Chuck D respektive Jurassic 5, och det tredje av Werner Herzog respektive Frank Black. Inte dåligt.

Vänner av den här bloggen förvånas inte över att höjdpunkten hittills inträffar i avsnitt tre, då Herzog är gäst. Verkligen ett udda möte - en påläst Rollins pratar om Grizzly Man, och Herzog vittnar bland annat om sin fascination för Los Angeles, och berättar om incidenten för ett par månader sedan, då han besköts under en intervju med BBC. Vidare menar han att Fitzcarraldo "is my best documentary", och säger sköna grejer som "facts do not create truth".

Bonus: en mycket bra audio-intervju med Henry Rollins på TSOYA finns här (innehåller också en intervju med den alltid lika underhållande John Hodgman). Att höra Rollins på fanboy-manér gå loss om Monty Python and the Holy Grail är en upplevelse.

Andra bloggar om: TV, IFC, Henry Rollins, Werner Herzog, Chuck D, Grizzly Man, Jurassic 5, Oliver Stone, Sleater-Kinney, Frank Black