W is for Weird

"W". Så skrev Sam Fuller i kanten av sina egna manus vid de scener som skulle vara lite extra, lite märkliga, lite konstiga - en påminnelse av manusförfattaren Fuller till regissören Fuller, något att tänka på under efterproduktionen och redigeringen. Ingen annan än Fuller själv visste vad bokstaven betydde. "W is for Weird", sa han senare. Ett "W" kunde resultera i drömlika bildsekvenser, udda klipp, drastiska metoder, vad som helst för att skaka om biobesökarna - kanske bäst illustrerat av de febriga synerna i Shock Corridor (1963).

- I've never kissed a gunsmith before.
- Any recoil?

Ovanstående är bara ett av flera minnesvärda citat från Fullers bizarra western Forty Guns (1957), som måhända inte är lika full av exploitation-tricks som Shock Corridor men som likväl kan tänkas ha haft ett och annat "W" nerklottrat i marginalen. Filmen inleds med att visa den hårdföre landägaren Barbara Stanwyck leda sitt band med 40 revolvermän (därav titeln) i full galopp över vidderna, ridande på en vit häst. Därefter följer i rask takt överdimensionerade shootouts, genreutmanande maktförhållanden mellan män och kvinnor, hjältar i svarta hattar, impotenta sheriffer och smetigt melodrama - stundtals ackompanjerat av den osannolika Dean Martin-pastischen High Ridin' Woman ("She's a High Ridin' Woman with a Whip / She's a Woman That All Men Desire / But No Man Can Tame Her / That's Why They Name Her / The High Ridin' Woman With a Whip").

Ett annat fantastiskt citat från filmen är när Stanwyck beundrande tittar på Barry Sullivans revolver och frågar "May I feel it?" och Sullivan svarar "It might go off in your face". En sexuell anspelning lika subtil som en kofot på näsryggen - och till attityden påminner den en del om Fuller, som i livet och i sina filmer alltid var kvick och rakt på sak. I filmerna kom detta bland annat till uttryck i en ekonomisk sparsamhet vad gällde att introducera intriger och karaktärer, allt för att komma till skott (ofta bokstavligt) så fort som möjligt. Att Fuller under en stor del av sin karriär också producerade, skrev och regisserade sina filmer med blygsam budget underlättade naturligtvis beslutet att bara filma det allra viktigaste (trots att han vid ett flertal tillfällen arbetade för exempelvis Darryl Zanuck vid 20th Century Fox är bilden av honom som en outsider i Hollywood fortfarande intakt). Andra regissörer som favoriserat samma typ av minimala etablering - ibland med stressiga resultat men ofta väldigt effektfullt - är till exempel William Castle, Roger Corman och Larry Cohen, alla tre personliga favoriter.

Forty Guns är ett bra exempel på Fullers avskalade, fokuserade berättande - den presenterar karaktärerna, etablerar fejder, fördjupar dessa, når ett klimax och avrundar på ett klassiskt manér allt inom loppet av 76 minuter. Dessutom innehåller den ett av westernfilmens mest excentriska kvinnoporträtt den här sidan Nicholas Rays Johnny Guitar (1954).