Now is the time for us to gather together and celebrate those things that we like and think are fun

Årets filmer (alfabetisk ordning, modifierade IMDB-regler*): Charlie Wilson's War, The Darjeeling Limited, Great World of Sound, The King of Kong, No Country for Old Men, Ratatouille, This Is England, Waitress, Zodiac

* inhemskt premiärdatum, undantaget Cannes, Venedig och Toronto (typ)

Årets filmer, blind spots: Atonement, The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford, Du levande, There Will Be Blood, Control, Before the Devil Know's You're Dead, Persepolis, Michael Clayton, 4 månader, 3 veckor och 2 dagar + en massa annat såklart

Årets sämsta filmer: Pirates of the Caribbean: At World's End, Death Proof, Eagle vs Shark, Boarding Gate, Smokin' Aces, 300, Mr. Brooks

Årets gamla filmer sedda för första gången (pre-2000): Mickey One (Penn), Chambre 666 (Wenders), Les yeux sans visage (Franju), Touchez pas au grisbi (Becker), The Carpetbaggers (Dmytryk), The Killers (Siegel), Harlan County U.S.A. (Kopple), Executive Suite (Wise), Two Weeks in Another Town (Minnelli)

Årets skådisar: Josh Brolin, Michelle Pfeiffer, Javier Bardem, Christian Bale, Philip Seymour Hoffman. Juryns specialpris till Angelina Jolie för ”I love you”-ögonblicket i A Mighty Heart.

Årets DVD: Kenneth Anger-boxen, Jodorowsky-boxen, Killer of Sheep

Årets plattor: Róisín Murphy, 4 Hero, Christian Fennesz & Ryuichi Sakamoto, Feist, The Field, Jazzanova, Theo Parrish, Studio (jury still out: Wu Tang, Ghostface)

Årets samlingar: Soul Jazz Singles 2006-2007, People Take Warning, Gilles Peterson Digs America vol 2, Soul Jazz presents Jamaica Funk, Soul Jazz presents New York Latin Hustle!, The Roots of Chicha: Psychedelic Cumbias from Peru, A Date with John Waters, Brownswood Bubblers Two, London Is the Place for Me vol. 4, Soul Sides Volume Two: The Covers

Årets låtar: Kerri Chandler – The Invaders (The Panic), Raekwon & El Michels Affair - The PJs... from Afar, Studio - Radio Edit, Róisín Murphy - Let Me Know, Kerri Chandler - All I Have Is This Feeling, Theo Parrish - Children of the Drums, Jazzanova - Theme from Belle et fou (The Opening), The Avalanches - Ray of Zdarlight, LCD Soundsystem - North American Scum, Jose James - Resolution

Årets Pitchfork-effekt: Burial. Den anonyme dubstep-producenten trodde bara han hade gjort ett album i samma anda som den anspråkslösa debuten, tills det utnämnes till ett mästerverk av gaffeln och började hyllas och dissas bortom alla rimliga proportioner.

Årets remixare: Kris Menace. Mellan högprofiljobb som LCD Soundsystems North American Scum och Róisín Murphys Overpowered, och hans egna släpp (med och utan Lifelike), är Menace inte bara en av de mest aktiva remixarna just nu, utan också möjligen den med högst lägstanivå. Just remixen på Overpowered är ett textboksexempel på hur man totalt dekonstruerar ursprungsmaterialet och skapar något helt nytt som både påminner, och inte alls påminner, om förlagan. Och jösses vad det svänger, dessutom. (Den andra vettiga remixen på Overpowered, av Seamus Haji, är också magnifik, en riktig stomper - men betydligt mer traditionellt hus-remixig i sin struktur.)

Årets pålitliga: Kerri Chandler. För umpte året i rad skyfflar han ut tolvor av sådan kvalitet att hans kollegor borde skämmas. Och han gör det fortfarande till synes helt utan ansträngning. Många house-producenter behöver en hel karriär på sig för att åstadkomma en sång som All I Have Is This Feeling, men Kerri slänger ut den som ingenting, och har dessutom mage att lägga likaledes fantastiska Je t'aime på b-sidan.

Årets ”Rockrövar kan fortfarande bara uppskatta hiphop och dansmusik om den framförs på rockens villkor”: Justices gitarrer, Daft Punks arenarock

Årets TV: The Human Giant, 30 Rock, The Wire, Tim and Eric Awesome Show, Great Job!, Xavier: Renegade Angel, The Sarah Silverman Program, The Colbert Report, Dexter (nätt och jämnt)

Årets TV-event: Human Giant 24

Årets mysterium: Just nu finns det hur mycket bra humor som helst i det lilla formatet, på tv och på nätet - det är experimentellt, välskrivet, välspelat, varierat och fantastiskt roligt. På film firas det också stora triumfer, pengamässigt, men inte konstnärligt: i nästan alla fall blir humor på vita duken helt värdelöst. En framgångsrik övergång till film från tv/web för komiker är få förunnat, nästan alla faller platt. Det tycks inte spela någon roll hur mycket talang som är inblandat i produktionerna - i år hade jag till exempel knappt kul alls åt Blades of Glory, Reno 911!: Miami, Balls of Fury, Knocked Up, Hot Rod och The Brothers Solomon, trots alla roliga människor framför och bakom kameran, medan jag vikte mig dubbel framför all bra tv - och alla sketcher på typ SuperDeluxe. (Superbad klarade sig dock bra - och jag har inte sett The Ten ännu.)

Årets videobrus: Tim and Erics Shrek-kampanj, Zach Galifianakis alternativa Kanye West-video

Årets komikermöte (skryt-varning!): dött lopp mellan att hänga ut och bli bjuden på öl av David Cross i London, och att springa på Jon Glaser på Alessi-butiken i New York

Årets humorplattor: Scharpling & Wurster – The Art of the Slap, Paul F. Tompkins – Impersonal, Jen Kirkman – Self Help, Various - Comedy Death-Ray, Patton Oswalt – Werewolves and Lollipops, Maria Bamford – How to WIN!

Årets mat: filet mignon på Montparnasse i New York, dumplings på Plump Dumplings i New York, salami-lasagne i Göteborg, korv på Nathan's på Coney Island

Årets inköp: projektor

Årets retroinköp: en gammal Xbox som numera agerar mediecenter till nämnda projektor

Årets podcasts: Never Not Funny, Muriel's Treasure, Mark Kermode's Film Reviews, The Guardian's Football Weekly

Årets radio: The Best Show on WFMU

Årets bloggare: Kliph Nesteroff. På WFMU:s blogg briljerar Kliph med presentationer av bortglömda historier och personer ur den rika amerikanska underhållningsfloran, främst från 40-50- och 60-talet; små kompakta underverk av noggrann research, smittsam entusiasm och ett bitvis utmattande fokus på detaljer och intertextualitet. På sin egen blogg, Classic Television Showbiz, postar Kliph kompletterande YouTube-klipp från talkshows, sitcoms och diverse andra underhållningsprogram från obskyra skrymslen och vrår. Kliph är en besatt komplettist, en showbiz-detektiv och en stilistisk förebild som alltid skriver underhållande och alltid lär mig något nytt.

Gott nytt år!

Andra bloggar om: 2007, årslistor, film, musik, kultur, tv

Nyårsmix

Här är en slarvig liten mix jag gjorde under mellandagarna. Den innehåller några favoriter från 2007, och lite annat. Ladda ner som mp3 här eller lyssna med flashspelaren ovan.

Imorgon: årssammanfattning!


Andra bloggar om: musik, mix

Godjul

(Jag ska försöka göra ett ryck under mellandagarna och göra en sån där hemsk årslista som alla avskyr men ändå inte kan låta bli att läsa.)

Patton Oswalt vs Philly Boy Roy

När Comedians of Comedy besökte Philadelphia för några veckor sedan fick de celebert besök på scenen. (Roligt för kanske två personer som läser den här bloggen, jag vet inte.)


Andra bloggar om: humor, video, Patton Oswalt, Jon Wurster, Best Show

Helgnotiser

Det drar ihop sig till sammanfattning av 2007. Här på bloggen blir det ingen ambitiös roundup i stil med förra årets, men jag tänker nog göra något på egen hand. Inom kort. Försöker titta ikapp lite 2007-släpp så mycket jag hinner, men hamnar ändå oundvikligen framför typ Barbara Kopples American Dream istället.

***

Nytt inlägg på Weird Science: Tim and Eric delar publiken.

***

Sonet-affären är ganska tradig, kan man tycka. Det tycker dock inte SFI, som gör tummen upp. Läs Eating in public.

***

Representanthuset i USA håller galenskapsfacklan högt. Rude Pundit kommenterar.

***

Det trista med att dra sig undan storstaden veckorna innan jul: man missar en massa pressvisningar. Samma i-landsproblem som på sommaren.

RIP Ike Turner

New York Posts rubrik tar priset.


Andra bloggar om: Ike Turner

Glädjande

Jag gick till bolaget för att köpa glögg, men kom därifrån med julöl istället. Anledningen var att bolaget i sin oändliga visdom bestämt sig för att äntligen börja sälja öl från St. Peter's Brewery i lite större omfattning än tidigare.

Det började för ett par månader sen, då jag upptäckte St. Peter's Cream Stout bland hyllorna på normalt sett schizofrent sorterade bolaget vid Triangeln - stouten har även tidigare funnits i bolagets sortiment men med irriterande inkonsekvens och aldrig där man letar efter den. Men nu finns den alltså. St. Peter's har förstås en hel massa andra goda öl också, men man får vara nöjd med det lilla, åtminstone så länge som man inte har råd att åka till Suffolk (eller The Jerusalem) varenda helg.

Men så! Bland julölen hittade jag en tvättäkta Ruby Red Ale, slugt omdöpt till Winter Ale för att bättre passa säsongen (men någon större skillnad verkar det inte vara). Ganska dyr såklart, men jaja. Toppen är den i alla fall.

Med lite tur behåller bolaget den sistnämnda under hela vinstern, minst. Men passa på att köpa den nu för säkerhets skull. (EDIT: upptäckte precis att vissa butiker fortfarande inte kör St. Peter's alls.)

Rockbilder

Kolla in Pitchforks The Year in Photos. Visst är det en massa rockposerande till höger och vänster, men bitvis är det en fantastisk samling bilder som fångar livespelningars glädje och energi på ett väldigt fint sätt. Cat Power (ovan) är min favorit.

Fejdavslutning

Ett sista inlägg om den där komikerfejden jag pratade om tidigare: Patton Oswalt har tystat alla andra kombattanter med den här videon, i vilken han (enligt vissa regelvidrigt) utnyttjar sina kändiskontakter till fullo. Show-off!




Andra bloggar om: humor, Patton Oswalt, Aimee Mann

Mr. Kenyatta

Ja, jo, det var ju ett tag sen. Mycket har kommit emellan, en del som man med glädje hängett sig åt och annat som man verkligen aldrig vill uppleva igen.

Bland annat har jag varit i Stockholm och min vana trogen sett förbluffande få festivalfilmer (två jättebra, en blandad och en jättedålig), men å andra sidan hunnit träffa två bloggkompisar (rys inför det ordet!), druckit gammeldansk hos en kritikerkollega, låtsats vara boxare och klippt film. Jag har även varit i Göteborg, Karlskrona och, av helt fel anledningar, Örebro.

Och om ni trodde att jag istället bloggade så fingrarna blöder på Weird Science trodde ni fel, det har inte hänt mer där än här, från mitt perspektiv. De andra hyperaktiva jävlarna skriver dock så det står härliga till.

I torsdags var jag i alla fall på en svensk ståupp-klubb för typ första gången. Underligt att jag inte gått tidigare, det är ju en boom of sorts, har jag hört. Typiskt då att anledningen till att jag gick var Liam McEneaney, en nooyorkare som jag råkade se på Invite Them Up i oktober, och som just nu är ute på en självsponsrad Europa-turné. Det var ganska kul - förvånansvärt blandad publik, fullpackat, god stämning. Tog några öl med en zonkad Liam efteråt; med lite tur hittade han hem till sitt vandrarhem.

Jag ska försöka köra lite catch up nu de kommande dagarna, lämpligt nog när jag är som allra mest och värst uppe i det jävligaste av allt: pressande deadlines, annalkande helgstress, begynnande kriser, karta utan kompass - eller karta.