Idag har Match Point svensk premiär. Positiva reaktioner i pressen - Maaret Koskinen lyckas skriva en recension i DN helt utan att kommentera skådisarna, vilket måste ses som en bedrift - men läs inte Annika Gustafssons slarviga text i Sydsvenskan om ni vill undvika tunga spoilers. Jag tyckte filmen var bitvis utmärkt, inte lika bra som besläktade Crimes and Misdemeanors, och aningen för lång (utan konkurrens Woodys längsta, 125 minuter) - men på det hela taget bra, det bästa Allen gjort på sådär tio år, även om inte det säger så mycket.
Som av en händelse tipsar idag dvblog om en fantastisk variant av Annie Hall - at interval, av Nathaniel Stern. Stern klipper bort all dialog från originalfilmen och behåller pauserna, suckarna, andningen, tystnaden. Resultatet blir en otåligt komprimerad version av klassikern - från 90 till 13 minuter lång - som skapar ny innebörd genom att ta bort den gamla. (Rekommenderas främst till folk som redan sett Annie Hall ett antal gånger.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar