LaLa Land Parody Paradise

Whitechapel Art Gallery kör just nu den största enskilda Paul McCarthy-utställningen som hittills visats i England, LaLa Land Parody Paradise, som fokuserar på hans nya jätteinstallation Caribbean Pirates, inspirerad av Disneyland-åkturen med liknande namn och genomförd tillsammans med hans son Damon. Utställningen sker i två lokaler. I själva galleriet visas skisser, foton, skulpturer och målningar - de flesta har anknytning till den nya installationen, men ett flertal verk från McCarthys tidiga karriär finns också med, från slutet av 60-talet och framåt.

Det enda som egentligen saknas är några videoverk, typ The Painter eller någon filmad performance - vilket verkligen är synd, eftersom det är på det området den LA-baserade konstnären i min mening gjort störst avtryck. Avsaknaden av video gör att utställningen inte riktigt känns som den övergripande sammanfattning av McCarthys oeuvre som den har vissa ambitioner att vara, men den erbjuder ändå en bra introduktion till konstnären, och en pervers föraning till vad som komma skall, i utställningslokal numero två.

För att få plats med den stora piratinstallationen har Whitechapel Gallery även hyst in sig i en lagerlokal på Cheshire Street, en sidogata till Brick Lane, fem minuters promenad från galleriet. Det krävs ett visst mått av detektivarbete för att bland allt myller av folk lägga märke till den mycket diskreta dörren som leder in i lokalen, och vi hinner gå förbi både två och tre gånger innan vi hittar rätt (dessutom är dörren låst, man måste buzzas in). Innanför den lilla entrén döljer sig dock ett oväntat stort utrymme, passande nog ordentligt nedgånget och skitigt. Caribbean Pirates är en väldigt ambitiös installation, tveklöst det största och mest avancerade McCarthy-projekt jag sett, och man känner direkt igen sig: ohämmade groteskerier, märkliga, oroande infall om sexualitet och makt, en fascination för det kommersiella, Disney, Hollywood - allt degenererat, muterat, överdrivet och vidrigt, men också hysteriskt roligt.

I den stora hallen står kulisser av olika skepp som fungerat som skådeplatser för McCarthys bisarra åkturer. Kvar på den övergivna scenen är resterna av till synes våldsamma handlingsförlopp: förstörelse, nerkladdade soldäck, blod, kroppsdelar, stank. Men vi behöver inte gissa oss till vad som försiggått, eftersom det hela tiden projiceras desorienterande videoklipp överallt runt omkring oss, som visar de olika äventyren piraterna ägnat sig åt - orgier, mord, förnedring, erövringar. I sann McCarthy-stil är allt cartoon-aktigt, piraterna har lösnäsor och -öron, den enklaste kommunikation är något svårt och omständligt. Det vältras i chokladsås, ketchup och majonnäs. McCarthy själv virrar omkring som en osäker befälhavare och mumlar strategier, och plötsligt kan en mer dagsaktuell politisk dimension till verket lite oväntat skönjas.

Läs mer om utställningen här. Körs till 8 januari.