Lyssna är skönare än att läsa:
Veckans TSOYA är kanon. Jesse intervjuar ståupparen Dave Attell och komikern Michael Showalter. Showalter - en personlig favorit - är ett av genierna bakom The State, Stella och Wet Hot American Summer. Nu ska han ut på turné, för första gången som soloartist. Mot slutet av intervjun kommer Jesse in på något som förklarar en hel del av Showalters (och i förlängningen Stellas) komik - intresset för semiotik. Direktlänk (mp3) här.
***
I veckans The Treatment intervjuar Elvis Mitchell författaren Marshall Fine, som skrivit en ny bok om John Cassavetes, Accidental Genius. Intressant och underhållande för både fans och noviser.
I samtalet säger Mitchell att det måste ha varit en tuff uppgift att försöka skriva något nytt om Cassavetes, med tanke på allt som redan skrivits, i första hand av Cassavetes-fanatikern framför andra, Ray Carney. Fine ger Carney props, men säger ändå att Carney är akademiker, han själv är journalist - ett snyggt sätt att komma ur en något känslig fråga. Carney är nämligen inte helt okontroversiell, och har under åren haft otaliga konflikter med såväl andra författare och journalister som med själva Cassavetes-familjen angående vad han skrivit och vem som haft "rätt" i sina analyser. En genomgång av många av konflikterna slutar med sympati för Carney, men hans ego och delvis självtillskrivna status som ohotad auktoritet på ämnet Cassavetes (och amerikansk indie i allmänhet) kan vara nog så dryg.
Carney bjöds till exempel inte in till produktionen av Criterions DVD-box för ett par år sedan - något de flesta är överens om var ett rent hån - troligtvis på grund av en lång och utdragen konflikt med Cassavetes änka Gena Rowlands, som desperat vill upprätthålla en fläckfri bild av sin man, en Hollywoodsockrad legend som helt enkelt inte är sann - något som Carney, och många med honom, tycker går stick i stäv med allt Cassavetes stod för. Den tandlösa dokumentären som följer med boxen, A Constant Forge, döptes sarkastiskt om av Carney till A Constant Forgery. Och de bittra utspelen har fortsatt. Vill man ta del av Ray Carneys omöjligt många essäer och analyser (verkligen, fanatiskt är det enda ordet) om Cassavetes kan man ta en titt här.
Andra bloggar om: kultur, podcasting, radio, humor, The Sound of Young America, Dave Attell, Michael Showalter, film, Elvis Mitchell, John Cassavetes, Ray Carney
I samtalet säger Mitchell att det måste ha varit en tuff uppgift att försöka skriva något nytt om Cassavetes, med tanke på allt som redan skrivits, i första hand av Cassavetes-fanatikern framför andra, Ray Carney. Fine ger Carney props, men säger ändå att Carney är akademiker, han själv är journalist - ett snyggt sätt att komma ur en något känslig fråga. Carney är nämligen inte helt okontroversiell, och har under åren haft otaliga konflikter med såväl andra författare och journalister som med själva Cassavetes-familjen angående vad han skrivit och vem som haft "rätt" i sina analyser. En genomgång av många av konflikterna slutar med sympati för Carney, men hans ego och delvis självtillskrivna status som ohotad auktoritet på ämnet Cassavetes (och amerikansk indie i allmänhet) kan vara nog så dryg.
Carney bjöds till exempel inte in till produktionen av Criterions DVD-box för ett par år sedan - något de flesta är överens om var ett rent hån - troligtvis på grund av en lång och utdragen konflikt med Cassavetes änka Gena Rowlands, som desperat vill upprätthålla en fläckfri bild av sin man, en Hollywoodsockrad legend som helt enkelt inte är sann - något som Carney, och många med honom, tycker går stick i stäv med allt Cassavetes stod för. Den tandlösa dokumentären som följer med boxen, A Constant Forge, döptes sarkastiskt om av Carney till A Constant Forgery. Och de bittra utspelen har fortsatt. Vill man ta del av Ray Carneys omöjligt många essäer och analyser (verkligen, fanatiskt är det enda ordet) om Cassavetes kan man ta en titt här.
Andra bloggar om: kultur, podcasting, radio, humor, The Sound of Young America, Dave Attell, Michael Showalter, film, Elvis Mitchell, John Cassavetes, Ray Carney
1 kommentar:
Gäääääsp... vad tråkig Showalter-intervjun var... fram till sista tio minuterna. Tack för dem.
Skicka en kommentar