I Film International #7 skrev Onookome Okome en mycket intressant artikel om den produktiva nigerianska filmindustrin. Den senaste tiden har jag haft anledning att gräva upp en del bildmaterial från den artikeln, och fastnade då för följande bildsekvens. Den är från filmen End of the Wicked, och föreställer en man som förvandlas till en uggla. Jag kan inte sluta titta på den.
Filmens regissör, Helen Ukpabio, predikar evangeliet i sina filmer, och vill gärna framställa det ockulta just så främmande, och därmed ogripbart, mystiskt och obehagligt. Onookome skriver: "The fetish priest is vilified and demonized. He is reconstructed as the absolutely grotesque in local tradition, the unknowable. [...] The horrific, the jujuman, in this tradition of narration, is caged and conceptualized as the epitome of darkness to be exorcised or cast into hell."
Filmaffisch för End of the Wicked:
Andra bloggar om: kultur, film
4 kommentarer:
Håller med om att det är svårt att sluta stirra på bildserien. Men man vill ju onekligen se själva filmen också. Finns den månne på dvd eller video?
Påminns någonstans om Souleymane Cisses "Yeelen" (som förövrigt finns på dvd), men den här verkar intressantare på många sätt.
(Kvinnan med penisen är lite svår att sluta titta på den med.)
Nigerias filmindustri är i första hand en videofilmsindustri, så den finns säkert att få tag på på något sätt (VHS). Det är nog ganska svårt, dock. Men med lite tur kommer det att bli en visning av End of the Wicked inom ramen för det kommande evenemang jag grävde fram bilderna för. Det är inte i Sverige, men väl i Europa, vilket får ses som... tja, ett steg i rätt riktning. Jag hoppas kunna se den då.
För visst vill man se den! Det är möjligt att sekvensen, tagen ur sitt sammanhang, inte alls är representativ för filmen - men det är ju just i denna lösryckta presentation som lockelsen ligger, åtminstone för mig, just nu. David Lynch blir ett slags reflex-referens, med ugglan, men jag tänker också instinktivt på en av mina favoritfilmer, George Franjus Judex, där just människor med fågelhuvuden används med häpnadsväckande, magiska resultat, och Max Ernsts dylika surrealistiska collage.
Åh, fint! Någon gång det senaste året någonstans på SVT visades ett inslag om den här filmindustrin, kanske var det på Kobra. Man fick se några fantastiska klipp med just mycket djur-människa-demoner och grymt onda snubbar framställda med enkla videoeffekter. Jag har inte kunnat komma på vilket land det handlade om så detta var ju guld att få reda på, igen! Jag vill verkligen se någon film.
Skicka en kommentar