Svag säsongsavslutning av Wonder Showzen

Det smärtar att behöva erkänna det, men säsongsavslutningen av Wonder Showzen (MTV2 i fredags) var något av en besvikelse. Hela programtiden ägnades åt handdockan Clarence, vars utflykter är det enda återkommande inslag jag direkt ogillar med WS. Idén med Clarence är att han går runt på New Yorks gator, är dryg och ställer dumma frågor till folk, gärna alkisar och andra utslagna personer, och triggar genom sitt provocerande beteende galna/arga/"roliga" utbrott. Det är billigt, alltför simpelt, det slår neråt, och är ovärdigt ett program som annars excellerar i lager på lager av subtext och nyanser. Dessutom har inslagen en så hög nivå av andrahandsskam att jag ofta snabbspolar förbi dem. I detta specialavsnitt med 100% Clarence inbjuder resultaten av hans påstridighet förvisso till en eftertanke som inte finns i andra avsnitt, och det är bitvis en snygg twist på det traditionella inslaget, men inte tillräckligt för att jag ska vara nöjd. Vernon Chatman och John Lee, skaparna av WS, förnekar sig dock inte, och slutbilderna från avsnittet, då Clarence begår självmord genom att kasta sig från en helikopter som cirklar runt Manhattan, är lika tänkvärda som något annat under seriens gång: är det deras sätt att säga farväl? Och isåfall till vad - säsongen, Clarence eller hela programmet? Klart är att de senaste avsnitten fått fans att spekulera om Chatman och Lee till och med vill få kicken av MTV.

Annars har andra säsongen av detta osannolika program konsekvent roat och oroat precis lika mycket som första säsongen - om inte mer. Det är uppenbart att Chatman och Lee inte snällt stått med mössan i handen och tackat så mycket för att de fått ynnesten att göra en säsong till av ett redan från början fullständigt bisarrt och bitvis komplett tittarovänligt program - snarare har de kamikazebombat sig igenom alla åtta avsnitten. Här följer en snabbguide med höjdpunkter:

1 - Body. Bokstaven P har blivit fet och utsätts för "tough love" av Chauncey och gänget. P genomgår fettsugning men hemsöks av sitt eget fett. Det hela utvecklas till en bisarr abortparallell. Beat Kids-Trevor rapporterar från en skönhetstävling, och säger "nu vet jag varför terroristerna hatar oss". Barnen går på studiebesök hos polisen.


2 - Time. Chauncey har byggt en tidsmaskin, men innan han hinner använda den får han besök av Chauncey från två minuter i framtiden, som blir jättepopulär bland de andra och drar iväg på äventyr. Tidsreseparadoxer följer. Trevor är utklädd till "Lil' Dead Pope" och frågar folk om katolicism. Winobot är en hysterisk parodi på Robocop där polisen råkar kombinera en alkis med en robot. Chauncey hamnar i helvetet och blir exxtreme. De två olika versionerna av Chauncey gör upp i en rad olika enviger genom världshistorien. Flickan med laserpricken har precis svarat: "I want to be a snitch."

3 - Knowledge (aka Middle America). Arg och kompromisslös attack mot USA:s red states. "Middle America" (en docka som påminner om George Bush) är gäst hos Chauncey, och framställs som rakt igenom idiotisk, helt utan försonande drag. Sketcher från det påhittade programmet Horse Apples, med idel elaka redneck-skämt och pålagda skratt, visas (med bland andra David Cross och Jon Glaser). Detta är en försmak av vad som komma skall i avsnitt 7. Horse Apples visas även för en riktig testpublik som förbluffande nog gillar det de ser. En barnreporter besöker en kastreringsklinik, och meddelar veterinären: "I'd say you've seen more privates fall than Fallujah in spring."

4 - Justice. Ye Olde Wonder Showzen utspelas på en gammal sydstatsplantage. Chauncey styr med piska och en gammaldags syn på rättvisa. Him förvandlas till cyborg vilket leder till en rättegång om evolutionen som slutar med att en apa hängs.




5 - Science. Chauncey arrangerar en vetenskapstävling. Wordsworth vinner, med en maskin som fångar drömmar. Hans mardrömmar manifesteras dock och stjäler hans pris. Chauncey och Him beger sig in i Wordsworths hjärna och tar kontroll över hans kropp. En våldsam animation om vikten att vara en man visas. Och i ett av säsongens mest omtalade inslag rapporterar Beat Kids från Ground Zero, och ber folk dra skämt och reflektera över 11 september iklädda Groucho Marx-outfits. Q: "What happens when you die?" A: "The military tries to cover it up by calling it heroism."

6 - Cooperation. Säsongens bästa avsnitt, ett riktigt mindfuck. Det inleds med att gänget meddelar att man inte har råd att göra ett avsnitt idag, pga alla bootlegs, rip-offs, illegala nerladdningar och dylikt. Lösningen blir att Chauncey köper en DVD med en WS-imitation och visar den istället. Det hela urartar dock i en konflikt mellan original-WS och kopiorna, med våldsamma drabbningar och mediekrig som följd. David Cross dyker upp i en jättebra sketch, som dödsdömd gisslan hos ett par terrorister; en sketch som nästan kunde vara hämtad ur Mr. Show. FN-förhandlingar leder till en kompromiss mellan de stridande parterna: original-WS får 60% av utrymmet på skärmen, kopiorna får 40& - och sedan visas i princip resten av avsnittet så. Avsnittet faller successivt sönder ju längre det pågår, och till slut visas ett tjugotal WS-versioner, komplett med olika innehåll och lika hög volym, i rutan samtidigt. Meta-meta-meta-upplevelsen är total, och härdsmältan är nära. En helt otrolig bedrift (som nog inte bör rekommenderas till epileptiker). "This is the Chernobyl of TV shows!" "- Only with less laughs!"

7 - Horse Apples. Ett helt avsnitt av Horse Apples, den fiktiva sketchshow som det hintades om i avsnitt 3. Kan bäst beskrivas som en unken Stefan & Krister-show för rednecks och white trash, uppskruvat till tio, och Chatman och Lee hymlar inte med vad de tycker om den typen av humor. I första hand är avsnittet en överdriven parodi av den i USA så populära företeelsen blue collar comedy, en sorts förljugen, krass arbetarklasshumor som endast siktar på den minsta gemensamma nämnaren, och livnär sig på "folklig" homofobi, sexism, rasism och allmän trångsynthet - och även bekräftar massvis av fördomar om dess utövare och publik längs med vägen. Samtidigt som denna genre är tydlig huvudadressat för avsnittets medvetet trubbiga satir, tolkar jag också Horse Apples som ett slags krigsförklaring. Det är som om Chatman och Lee säger: Nog med balanserad, välformulerad retorik från oss öst- och västkustliberaler om hur vårt land egentligen är enat. Nog med medlande. Nog med försiktighet från oss, samtidigt som de andra vältrar sig i sin lycka och vår olycka. Av med handskarna. Och sett från det hållet jäser avsnittet över av uppdämd frustration, ilska och förakt på ett sätt som nästan får mig att utbrista äntligen, trots det tydliga von oben-perspektivet. Todd Barry, David Cross, Jon Glaser, Will Oldham och Zach Galifianakis gästspelar.

8 - Clarence Special Report. Se ovan.

Andra bloggar om: Wonder Showzen, MTV2, humor, TV, kultur, David Cross, animation, Jon Glaser, Zach Galifianakis, Will Oldham, Todd Barry, red states, Bush