onsdag 12 januari 2011

Filmåret 2011 #2: L'Enfer d'Henri-Georges Clouzot

Berättelsen om Henri-Georges Clouzots otroligt påkostade, vansinnigt utdragna, och slutligen nerlagda filmprojekt L'Enfer från 1964 är en studie i manisk perfektion och okontrollerat storhetsvansinne. Men istället för en fullbordad L'Enfer får vi nu, 45 år senare, en långfilmslång dokumentär om äventyret, L'Enfer d'Henri-Georges Clouzot, som fängslat mig på avstånd sedan jag såg de första bilderna ur den för vad som känns som evigheter sedan. Först nu har jag haft tillfälle att se hela dokumentären. Jag är inte besviken.

Den stora behållningen är, föga förvånande, det bildmaterial som finns sparat från Clouzots inspelning och som återupptäcktes för några år sedan efter det att dokumentärfilmaren Serge Bromberg fastnat i en hiss i två timmar med Clouzots änka Inès de Gonzalez, och som en följd blivit bekant med henne. I samtalen om hennes framlidne make kom mardrömsprojektet L'Enfer upp, och det visade sig att hon hade sammanlagt 185 sparade rullar med material från filmen i sin ägo. Klipp från dessa är dokumentärens byggstenar - det är en orgie i testfilmer med huvudrollsinnehavarna Romy Schneider och Serge Reggiani, vilda kameraexperiment, märkliga bildeffekter, bisarra färgspektra, oändliga kostymprovningar. Det är något att förföras och förgöras av, vilket var precis det som hände med Clouzot. Death by sexy.

L'enfer d'Henri-Georges Clouzot finns än så länge bara på DVD. Men den skriker ju efter en Blu-ray-utgåva.

Jag menar:

























4 kommentarer:

abcderik sa...

Vill se. Måste se.

Magnus sa...

Romy var verkligen galet stilig. Synd att hon fick ett så tragiskt slut.

PS. Det här huset i Rågsved (?!)skriker efter en filminspelning, gärna en deckare - men hur kan man bo där?? http://tinyurl.com/5t8wrp2

Martin Degrell sa...

Ja jösses vilket ställe! Av någon anledning tycker jag det är extra roligt att det är en lägenhet och inte ett hus, jag vet inte varför.

Magnus sa...

Martin: Antagligen för at vi alla är uppvuxna med att man inte ändrar på lägenheter hur mycket som helst (om det inte verkligen är helägt, inte bara insats, och det är ju ovanligt i Sverige). Min mor t ex trodde till ganska nyligen att om man borrar några små hål till en hylla i en hyresrätt, utan att ha bett om tillstånd av värden, så kan man bli vräkt för det. Den där normen har ju ändrats litet grann, ingen serriös värd idag ställer sådana krav. Menlyan i Råghsved är så pass idiosynkratiskt att man nästan måste ha bott där för att orka...