Ding-Dong, klocka, Ding-Dong

Gott slut och gott nytt år från mig och Jon Glaser. Kom ihåg: next year goes to 11.

Everything Christmas

James Brown - Let's Unite the Whole World at Christmas Time

***

A Betty Paige Christmas

***

Christmas Tree Spray Paint

***

 Christmas Wreath

***

Jesus looks

***

Joyeux Noël from Maxime Gérin

***

Philly Boy Roy - Twas the Night Before Christmas, Philly-Style

link

***

Conan's Christmas Set

***


Roger Christian - Little Mary Christmas



***


God Jul / Merry Christmas / Joyeux Noël


***

I’ve seen things you people wouldn’t believe

via IWDRM

Åh, Maria

Bullseye

Letters from Iwo Jima

Uncle Ted

My Son, My Son, What Have Ye Done

IWDRM

If we don't, remember me. Den snyggaste och mest hypnotiska av alla .gif-bloggar. Det här är kanske old news för vissa. Även för mig, men jag har glömt länka till den tidigare. Gå vilse i den.

Hausu

Saxat ur SF Sketchfests program

Alltså om det här stämmer, om the Glase har en bok på gång i februari som är baserad på hans fenomenalt roliga ståuppgrej om hans far som en gång var medlem i ZZ Top*, alltså då... då jävlar. Och även om det inte stämmer. Vilket geni.

* finns dokumenterad på den omistliga Invite Them Up-samlingen (finns på eMusic)

The Sorcerer's Apprentice

Delvis inspelad på WFMU. Tro't om du törs.

The American

Top Chef

Charade

Vaxa-Goggles

Hejdå Leslie Nielsen igen

Fira jul med Comedy Death-Ray

Scott Aukerman och kompani har precis släppt årets julskiva. Alla pengar går till välgörenhet. Detaljer här. Man har också gjort en nyinspelning av We Are the World som är väldigt rolig. Här är videon.

Hejdå Leslie Nielsen

Tairy Greene Chrimbus

Det här skulle jag kunna titta på hela dagen

Conan O'Brien, Mike Sweeney, Andy Richter

Igår skrev jag om nya Conan i Sydsvenskan. Läs här.

Sam Rockwell: The Whole Package

Drexciya

Drexciya's James Stinson and Gerald Donald remained hidden behind their alias for much of the group's existence, communicating a complex personal mythology of a "Drexciyan" race of underwater dwellers descended from pregnant slave women thrown overboard during trans-Atlantic deportation. Within this fiction, their music - which they claimed was recorded "live in the studio" rather than programmed - was imagined as a "dimensional jumphole" between their black African roots and the contemporary USA.

Sadly Stinson died suddenly on 3rd September 2002 of a heart condition. Donald continues to produce music under other names. 

 

Bored

Jag tycker Bored to Death är sådär, faktiskt. Men varje gång jag tänker att jag ska sluta kolla så slänger Jonathan Ames och kompani åt mig ett par roliga cameos och några sköna Brooklynmiljöer som gör serien omöjlig att aktivt ogilla. Som i förrförra avsnittet, som delvis utspelades i exakt samma Park Slope-kvarter jag brukar bo i när jag är i New York. Till och med Bergen Street Comics är med. Där köpte jag Dan Clowes senaste, Winston, i våras! Och intill ligger korvstället Bark, som säljer goda käsekrainers med hemgjord surkål. Såna självbekräftande egotrippar tycker jag är roliga. Och så John Hodgmans ansikte, vitpudrat av kokain.

Happy Halloween önskar Maxime Gérin

Klicka för större.

"This year Halloween fell on a weekend..."

Ooh Mama

People Who Know They're in a Sketch vs. People Who Don't

En fantastiskt galen sketch från gamla Conan-showen, sent 90-tal. Spotta: Brian Stack, Jon Glaser, Rob Corddry. Vi kan bara hoppas på att nya showen (premiär i början av november) tillåter liknande absurdism. Jag har vissa förhoppningar, eftersom tyglarna lär vara friare än på NBC, men jag räknar inte med någon anarki direkt.

Vakna

S&W på emusic

Alltså nu blir det Best Show overload här snart, men jag upptäckte precis att emusic har Scharpling & Wursters samtliga fem plattor för nerladdning som mp3-or. En kredit för ett spår, dvs sådär 5-6 krediter för ett dubbelalbum. Det måste ju typ vara världens bästa deal jämte Fela Kuti. Och spåren som finns på plattorna finns inte längre arkiverade hos WFMU.

Best Show Redux

Jag retoolade mitt tidigare inlägg om The Best Shows tioårsjubileum; skrev ytterligare ett par paragrafer, förtydligade för icke-fans, jobbade om presentationen, och publicerade det hela på Weird Science. Läs här.

Vad har ett sånt inlägg på Weird Science att göra, kan man fråga sig. Med viss rätt. Vi skriver ju om film och TV på WS, och det är i ärlighetens namn något av en stretch att skriva om ett radioprogram där. Men det handlar om kontext. Som jag skriver så är The Best Show en hubb, ett nav för så många populärkulturella fält. Det berör mycket av det jag brukar skriva om - mest humorrelaterade saker. Och med det som grund skrev jag. Jag kände inte ens att jag behövde krysta fram Toms inblandning i Monk för att legitimera artikeln.

Så läs. Och om du tillhör den lilla skara svenskar som redan nu uppskattar The Best Show - skriv en kommentar. It is time to TESTIFY, som Tom skulle sagt.

En recension av filmen JONAH HEX

Det finns många aktiviteter som är trevligare än att se "JONAH", T.EX slå sig själv i huvudet med en hammare.

THANKYOU AND GOODNIGHT

Inte illa

Tim & Eric / Jimmy Kimmel

#BestShow10

Mycket fint hyllningsprogram till The Best Show igår. Det är inte det lättaste att sammanfatta tio års suverän radiounderhållning, även om man har tre timmar på sig, men Mike och Therese gjorde ett bra jobb. En blandning av klipp från programmet, personliga minnen från gästvärdparet och gäster som ringde in. Bland de mer namnkunniga kan nämnas Ted Leo, Paul F. Tompkins, John Hodgman och Aimee Mann, men många av Best Shows helt vanliga dödliga lyssnare och en rad stammisar hörde också av sig. Och Philly Boy Roy. Om man missade programmet kan man lyssna på arkivet här - som innehåller en detaljerad playlist författad av Therese, så man kan hoppa till valfritt segment om man så vill. Väldigt smidigt. Det kan till och med fungera som en bra introduktion till programmet, om man är obekant med det.

Bitvis var det lite begravningsstämning över gårdagens program, och det är ju olyckligt eftersom Best Show ju faktiskt inte är över - även om vissa pessimister tycks tro det. Tom tar bara en paus. Men lite makabert blev det emellanåt, när folk nästan fick hejda sig från att prata om Tom och Jon och programmet i imperfekt.

Då var det betydligt mindre kvalfyllt och mer hjärtvärmande att följa hashtaggen #BestShow10 på twitter under gårdagen. Ted startade den tidigt under dagen, och sedan rasslade det in favoritminnen från de tio år som gått: karaktärer, citat, gäster, uttryck, återkommande inslag, minnesvärda händelser. Väldigt trevligt att ta del av. Och det var under den strömmen av tweets som jag insåg hur enormt mycket material Tom och Jon jobbat fram under åren. Alla telefonsamtal, alla gubbar, hela Newbridge-universat. Det är verkligen sanslösa mängder humor av den allra finaste kvalitet, år ut och år in.

Påmindes också om den gamla fan-tävlingen initierad av Tom för ett par år sedan: The Best Show Video and Art Contest. Många underbara bidrag, inte minst dessa:

Hårkontinuitet

Och så undrar folk varför FOX vill lägga ner Running Wilde.

Actor "Moon Lighting"

NaNoWriMo

Nån annan som tänkte skriva en roman i november? Jag vet att det heter National Novel Writing Month, och att det är Amerikat som avses, men det har väl inte hindrat folk förr? NaNoWriMo som koncept har liksom legat och skvalpat i bakhuvudet på mig i några år, men jag har aldrig ens övervägt att göra det, inte på allvar. Kanske att jag någon gång kastat ur mig ett provocerande "det där skulle jag kunna göra på halva tiden, om jag verkligen velat". Häromdagen påmindes jag igen om fenomenet när en god vän påpekade att såväl han som hans bättre hälft tänker göra ett ordentligt försök i år. Så jävla duktigt. Kan de så kan jag?

Konceptet i sig är ju ganska enkelt ändå: "Writing one 50,000-word novel from scratch in a month's time." Bedrägligt enkelt, kanske.

OK, "from scratch". Så man får inte skriva något i förväg, men nog får man väl planera? Fundera? Ha en tankeverksamhet, en inre monolog om det? Det tycker jag. Vem ska hindra mig, tankepolisen? 50 000 ord är inte så farligt. Runt 100 sidors text kanske, något kortare beroende på hur komprimerat man skriver.

Lätt.

Childrens Hospital

Idag skriver jag på Weird Science om senaste Childrens Hospital, och den fantastiska hyllning av Do the Right Thing som Rob Corddry, David Wain och kompani ägnar sig åt genom hela avsnittet.

Rycket

Ibland går det veckor och månader utan ny musik i fysiskt format. Under perioder håller man sig till digitala nerladdningar. Men ibland får man ett ryck. Som idag. Och med all respekt till de fåtal lokala skivaffärer som finns kvar här omkring: år 2010 hittar du inget bättre, snyggare, sexigare äktenskap mellan dammig crate digging och vrålsnabba cybermotorvägar än Discogs, sajten som började som en IMDB-liknande databas för skivnördar, utvecklades till ett de facto digitalt referensverk och på senare tid muterade till en fullfjädrad marknadsplats för nya men mest gamla skivor. Från hela världen. Mest från privatpersoner men också från skivaffärer som lägger upp hela sortimentet på Discogs. Helt integrerat med databasen, som ses efter av alla nördentusiaster som lägger till detaljer om varenda litet släpp. Aldrig någon risk för missuppfattningar om vilken utgåva som gäller - allt korsrefereras tillbaka till basen. Omedelbara jämförelser med andra försäljare, sortera efter € £ och $, undvik den svindyra US-pressen och ta en tyskpress istället och spara €€€. Det är så perfekt och jag älskar det. Men det går upp och ner med aktiviteten för min del. Men nu hade jag lite pengar över. Och då.

Efter att ha bråkat med PayPal halva dagen konstaterar jag att jag har bland annat har följande juveler på ingång:












Dessutom den här:

10-10-10

Kl 10.10 idag intog jag en mycket god frukost med min WS-kollega Per Perstrand på ett söndagssömnigt hotell i Norrköping. Jag hade kvällen innan deltagit i filmfestivalen Flimmers pitch-tävling (Per hade framgångsrikt hållt i festivalens filmquiz). Tillsammans med tre andra jurymedlemmar lyssnade jag på fem pitchar från några unga lovande filmskapare, hittade efter mycket om och men en vinnare (alla hade sina för- och nackdelar, alla var spännande), och spenderade resten av kvällen i en studentlya där vi i juryn kände oss otroligt gamla. Uråldriga, till och med.

Det var andra gången i mitt liv som jag var i Norrköping. Första gången körde jag bil upp på ett spårvagnsräls, stoppades av polisen och spenderade ett och ett halvt dygn ombord en ubåt. Men det är en annan historia.

***

Idag, 10-10-10, fyller The Best Show on WFMU tio år. Tio sanslösa, makalösa, utmattande år. Tom Scharpling och Jon Wurster förtjänar varje tapperhetsmedalj de kan få. Världens bästa radioshow i modern tid, roligast, störst, vackrast - och samtidigt kriminellt underskattad och häpnadsväckande "okänd" bland icke-aficionados. Som min vän Chris skrev på twitter: "The greatest American achievement in comedy of the last 10 years." Jag är stolt och glad över att känna Tom och Jon, och att producera Best Show Gems ihop med dem är en enorm ära.

***

Apropå WFMU så pågår just nu en auktion på eBay som syftar till att samla in pengar till radiostationen. Fram tills på tisdag kan man buda på en uppsjö grejer, som exempelvis låtlistor från band som spelat på stationen, och serieböcker av Robert Crumb. Men eftersom det är WFMU finns det även mer udda auktionsföremål, som VIP-biljetter till en inspelning av The Colbert Report, sitta med på en read-through med The Simpsons, dricka te med Magnetic Fields-gubben Stephin Merritt, sjunga med Yo La Tengo, spendera en dag i WFMU:s enorma skivbibliotek, och massor av andra mer eller mindre excentriska saker. Hela listan här.

***

Nu är jag sjösjuk efter att ha åkt X2000 i andra klass utan åksjuketabletter. Jag är dessutom väldigt trött, hungrig, och så har jag nackspärr. Den har jag haft sedan i fredags, och jag kan knappt röra på huvudet utan att jag vrider mig i plågor. Gått på värktabletter hela helgen. Smort in axlar och nacke med Voltaren-gel. Osv. Illa illa. Det händer mig ungefär var femte år. Imorgon ringer jag en kotknackare.

Varför tittar inte du på Delocated? Varför tittar inte hela världen på Delocated?

Ett öl-återfall

Är just nu mitt uppe i ett sex månader långt öluppehåll. Inga öl, eller så få som möjligt, skall intagas mellan midsommardagen och nyårsafton. Jag är delvis inspirerad av några kompisar som gjort liknande ökenvandringar med gott resultat, under just perioden midsommar-nyår eller tvärtom, och jag är motiverad av det faktum att det blev ganska många öl under vårens kontinentala uteserveringsrundor och sommarens fotbolls-VM. Hälsa, liksom.

Det har bitvis varit tufft att hålla sig ölfri - det är ju egentligen ganska klantigt att börja uppehållet mitt under värsta sommarhettan, men jag har mestadels hållt mig till vitt vin med viss framgång. Jobbigare blev det när ett par Gbg-vänner annonserade att de satt igång ett hobbybryggeri, Westgota Nidbryggeri, efter några seriöst nördiga bryggeriutflykter till Belgien och Holland. Endast avståndet till Göteborg räddade mig från att testa deras enligt uppgift utmärkta Bonnatwist Bitter.

Men i helgen gör jag ett undantag. Jag har precis varit på Systemet och köpt en cacao-porter, flaska 1096/2000, från Malmös sprillans nya mikrobryggeri Malmö Brygghus, nyss inflyttat i Mazettis gamla chokladfabrik på Bergsgatan, bara något kvarter från mitt hus. Malmös de facto första mikrobryggeri i modern tid. Deras cacao-porter ska vad jag förstå bli deras "signature beer", med tanke på kopplingen till fabriken. Ytterligare ett par sorter finns på Systemet i Malmö, numrerade testutgåvor (såg bl a en weissbier och en IPA idag). Förhoppningsvis går försäljningen bra. Redan nu kan man gå på provsmakarrunda i fabriken, och senare i höst öppnar deras bryggeribar for realz.

Jag hoppas på en god öl. Brygghusets ambition är hög - jag gillar flaskan, utseendet, tilltalet. Serious shit. Prissättningen är i klass med exklusiva amerikanska eller belgiska öl. Jag var, och är väl egentligen fortfarande, lite misstänksam till hur snabbt allting gått - man flyttade in i chokladfabriken i våras, och annonserade då kaxigt att man skulle ha sex sorter klara redan innan jul, vilket lät oroväckande. Varför inte satsa på kanske tre sorter, och göra de superba? Och sedan jobba vidare därifrån? Men nu är de första här, allt verkar ha gått enligt planerna. Jag hoppas bara de inte stressat fram produkterna.

Feed

Nu tror jag feeden funkar som vanligt. Jag har kastat feedburner och kör enbart på bloggers vanliga feed. Blev enklast så. Förhoppningsvis har jag inte tappat alltför många prenumeranter på kuppen.

Corn Soup

[This blog is mainly written in Swedish, but this entry will be in English, for obvious reasons.]

Last week I wrote the following e-mail to Lisa Jane Persky - actress, photographer, and all around awesome individual. Lisa Jane has appeared in everything from KISS Meets The Phantom of the Park to The Cotton Club; I know her by way of Tom Scharpling.

Something quite bizarre had just happened, and it prompted me to write to LJP immediately. As I was writing her about it I was still trying to figure out the meaning of it, if indeed there was anything to it. Personally I don't read much into stuff like this - it's just one of those unlikely, odd things - but I can't help being fascinated about the sheer odds of something like this happening. Whatever the case, I thought that it made for an entertaining story that I obviously had to share with Lisa Jane - and now I'm sharing it with you.


Hi LJP,

I wanna share something that happened to me today. Stay with it; I'm pretty sure you'll dig it.


Right now I'm at my parents' place, helping them move. They have just sold their big house and are moving into an apartment in the same city as they live now. TONS of stuff to take care of - a seemingly endless amount of boxes, furniture, clothes, old books, bayonets(!), etc. Staggering. But we're having fun too. Finding lots of stuff from when I was kid, and so on.


Today my Mom and I are in the kitchen, cleaning out some cupboards. On the inside of one of the cupboard doors, Mom has under the course of 35+ years been taping up recipes that don't fit anywhere else - small bits and pieces of paper, stuff cut out from newspapers, magazines, hand-written scribbles. The perfect salad! Banana bread! Salmon, Mediterranean-style! It's like a bulletin board filled with recipes.


So Mom asks me if I could take all the recipes down, and she'll take a look at them and see if there's anything worth saving. I carefully remove the decade-old Scotch tape and take them all down. As I'm removing one piece of paper another falls down on the counter. It's a recipe for corn soup, most likely cut out from a newspaper. It looks pretty old. Corn soup? I point it out to Mom - she replies, "Corn soup? Dear God, what was I thinking?!".


As it happens, this tiny recipe lands on the counter upside-down. I notice that the back of it contains parts of that day's TV schedule. Mind you, the note isn't dated, so it could be from anywhere between 1974 and now, basically. And the note is only like 5 x 10 cm big (couple of inches). And it's a complete coincidence that I'm the one removing the recipes from the cupboard door, and not Mom, and it's pure happenstance that the note happens to fall down and land upside down. And yet, and yet... this is what the back of the note looks like:

After some consulting with IMDB, I'm concluding that the note must be from 1987 or so, and that the fragmented TV schedule is referring to the show "Private Eye". Keep in mind that in those days, Sweden only had two - yes, two - TV channels. And American imports weren't as common as they are today. According to IMDB, "Private Eye" lasted for one season, and you were on it for seven episodes. Somehow that single season must have made its way to one of those public broadcast channels, and on the particular day that the corn soup recipe was published in the paper, one of those seven episodes must have aired.


That's it, that's the story. I think that for once I'm sincere when I say: what are the odds? I really want to know that. Unbelievable.


One of those things.

All the best,

Martin 

Nytt utseende

Jag har suttit och ruttnat lite på den gamla designen ett tag nu. Och vips så föreslog blogger en ny. Så jag slog till. Tog enklast möjliga. Ser väl okej ut, men jag ska putsa lite. Observera att ni nu kan snabb-dela inlägg via alla möjliga sociala nätverk. Jag vet att det stod överst på er önskelista.

Men läser man bloggen via feed ser det väl ut som vanligt.

Kidsen är okej

The Kids Are All Right är en bra film. Biopremiär i veckan. I dagens Sydis intervjuar jag Lisa Cholodenko, som skrivit och regisserat. Gjordes på utomordentligt usel telefonlinje till LA och med ett intervjuobjekt som typ avverkade hela Skandinaviens presskår via högtalartelefon i konferensrum under ett par timmar. Men hon var trevlig och jag tycker det gick okej. Här kan man läsa.

Frågan

Ibland får jag frågan: "Hur många är det egentligen som läser din blogg, Martin?"

Ofta är det jag själv som ställer frågan.

Chrimbus

Tim & Eric vill fira Chrimbus med oss.

She's Hitler

Yeah. OK. I wrote mean things about Sarah Palin on Twitter. And not because I'm political. But because it's fun. I do think she's Hitler. But that's not why I do it. I do it because it's fun. But I let myself have fun at her expense, because she's Hitler. Her being Hitler allows me in my head to say mean things about her, but that's not the reason. The reason is because it's just fun. Because she's just an amazing, beautiful perfect villain. She's just crystalline. She says things that are at perfect right angles to truth and reason, and that blows me away. It's poetry when that woman speaks. And I'm sexually attracted to her boobs. She's sexually attractive, to me.

But I do think she's terribly dangerous, and I do think she could really Hitler up the place. And by the way, once, I wrote on Twitter that she's the new Hitler, and I got this immediate -- like, immediate -- email on the same device, from somebody that I kinda, whatever, I don't want to say who, who said, 'You gotta take that down. You can't compare a person in the public eye to someone who killed six million Jews.'

And I said, 'Well, I'm not saying that she's that Hitler. She's the early Hitler, when he was building power. I don't know how many Jews he was going to kill. But I know that she's building power the same way. Hitler was voted into office through this weird, like he took a bunch of seats, and he got this party going, and he just started intimidating people, and that's exactly what she's doing. Again. I don't care. I'm not political, but why not? Fuck it. If Hitler was running, I'd say 'Hey, fucking losers, suck my dick, Hitler!' And I wouldn't feel like, oh, that's not that nice. Fuck 'em. He's Hitler.

Louis CK förklarar.

Landsfader

Todd gillar inte Louis

Men han är rätt subtil ändå.

Jeff Mills jagar bort monster

Blicken

V

Ibland passerar man saker utan att riktigt inse det. Och sen är det för sent.

Inte för att jag hade tänkt fira det faktum att den här bloggen fyllde fem år i måndags - men nog var jag inne på att uppmärksamma det på nåt sätt. Istället: det här. En eftersläntrande eftertanke.

Jag kollade igenom delar av arkivet häromveckan (snabblänkar i högerspalten), såg texter från tiden innan jag började publicera de mest ambitiösa på Weird Science och i diverse tidningar. Om det tillåts att lägga blygsamheten åt sidan för ett ögonblick så får jag säga att flera av dem är riktigt bra. Vissa har åldrats, såklart. Jag roas och oroas också av bloggens interna trender och tendenser, närvaron och frånvaron av texter om musik och mat och konst och resor. Kvaliteten på bilder tagna med telefoner och digitalkameror blir bättre.

Jag var inne på det för ett tag sen: anledningar till frånvaro. Sen jag satte igång den här bloggen 6 september 2005 (efter en uppmaning att börja blogga på svenska; jag hade dittills bloggat på engelska) har onekligen mycket hänt, inte minst vad gäller sociala nätverk. Mycket av mina vitsigheter, i den mån jag har några, strömmas numera ut via Facebook och twitter. Många av mina mer genomarbetade texter om tv och film dyker numera upp i mer respektabla delar av medielandskapet än hos Blogger.

Fem år till då?

Humor

Det var humorfestival i Lund i helgen. Jag var där. Det var kul. Idag recenserar jag i Sydsvenskan. Jag såg flera riktigt bra grejer, men tyvärr fick jag inte plats med allt i texten. Ständigt dessa val.

Bonus.gif

(credit: Big Plastic Head)

Kanske det värsta

För en gångs skull gillar jag en kommentar på YouTube:

"This is the worst thing i have ever seen
and i have seen every file on the internet
and this is the worst one"

Två poddar till

Det blev sammanlagt tre ljudklappar från Malmö Filmdagar. Trevliga diskussioner om ny film! What's not to like? Samtliga finns nu på Weird Science.

En ljudklapp

Nu kan man lyssna på audiokorrespondens #1 från Malmö Filmdagar på Weird Science. Lite skakigt, inte perfekt ljud, abrupt slut, etc - men ganska bra ändå.

PFT x 3

(credit: "squeek" on AST)

Filmdagarna 2010

Idag börjar Filmdagarna i Malmö, anno 2010. Om allt går som det ska kommer min Weird Science-kollega Per och jag att podda lite under dagarna. Lite beroende på hur tekniken funkar, om vi har nåt att säga, och om vi har tid. Mycket film blir det. Håll utkik på Weird Science.

"Bottled in Cork"

För någon månad sedan surrade mina sociala nätverk om inspelningen av Ted Leos nya musikvideo - man bad om statister, undrade om vettiga inspelningsplatser, frågade om kostymer. Det var definitivt ett av många tillfällen då jag önskade att jag bodde heltid på andra sidan Atlanten. Typ alla ur min NY/NJ-bekantskapskrets verkade vara inblandade på nåt sätt. Tom skrev och regisserade, Hatch producerade, PFT och Julie agerade, och Jason, Spoony, Terre, Therese, Mike och David lurade i kulisserna allihop. (Dessutom: John Hodgman.)

Idag släpptes äntligen videon. Tack och lov blev den väldigt bra och rolig. (Och så handlar ju låten delvis om hur Ted åker till Malmö.)

Fortfarande typ topp 3 i år

Madlib måste anses göra mer musik än vad som är hälsosamt - han snittar väl 1,5 släpp i månaden vid det här laget, om man räknar in hans mixed-media-släpp på Stones Throw, som dyker upp en gång i månaden eller så och består av allt från brasilianska mixtapes till nya jazzsessions. Guldmedalj till den som orkar hålla sig à jour. Frågan är dock om Mr. Jackson kommer att toppa produktionen på Strong Arm Steadys album från tidigt i år, In Search of Stoney Jackson. Jag tror inte det.

Det mest imponerande

Texterna nedan, om mitt sommarlov 1985, kostcirkelinformationen, och Min morbror trollkarlen, kommer från ett par anteckningsböcker jag hittade i ett förråd hemma hos mina föräldrar för ett par veckor sedan. Mamma har av någon märklig anledning noggrant sparat alla mina gamla skolböcker - och då menar jag i första hand textböcker med typ tvåans matteövningar - men nu var det äntligen dags att rensa. 98% gick till pappersåtervinning, men två böcker sparade jag. Den ena innehåller texter om sommarlov, museibesök och dylikt, och den andra innehåller bokrecensioner. Jag ämnar dela med mig av dessa texter här på bloggen.

När jag visade mamma böckerna tyckte hon det mest imponerande var min fina skrivstil. "Mycket bättre än nu", sa hon. Jag kunde inte annat än hålla med. Det har bara gått utför sedan dess.

En fredagskväll

Igår var jag på galleriinvigning. Det var hippa Stockholmsgalleriet Loyal som flyttat ner till stället där allt händer: Malmö. Vi upptäckte lite sent att vernissaget slutade redan kl 21, så det blev lite bråttom att hinna dit. Galleriet ligger åt helvete långt bort; mer precist i industrihamnen rakt norröver från Malmö Centralstation. Fågelvägen väldigt nära centralen, hade det funnits en bro från typ där Klaffbron ligger idag rakt över till galleriet hade avståndet varit kanske 200 meter (och det ska tydligen byggas en så småningom), men rent praktiskt och psykologiskt ligger det tusen miljoner meter bort. Färjeterminaler, avstängda vägar, anti-fotgängar-stråk, dygnet-runt-arbetande truckers och traktorer och sädessilos ligger i vägen. Aggressivt. Stort. Bullrigt. Man måste, som populärfilosoferna Mora Träsk en gång uttryckte det, gå runt det.

Så vi gick, och gick och gick och gick. Enda anledningen till att vi inte gav upp, trots att vi inbillade oss att vi hade gått fel eller för långt eller för kort var att vi hela tiden mötte och passerades av unga cykelburna hipsters som med all önskvärd tydlighet inte hade i hamnen att göra: de hade varit på, eller var på väg till, ett hippt galleri.

Google Maps menar att det är 4,7 km mellan vår utgångspunkt och galleriet. Det tog ungefär en timme att gå dit. Vi var framme kvart i nio. Stannade en kvart. (Vinet var sedan länge slut.) Sen gick vi 4,7 km hem igen. Men den här gången rakt igenom en kompakt, brusande, minglande, tjoande Malmöfestival, som invigdes igår. Det var som att trycka sig igenom en köttmur många stunder.

Såhär i efterhand känns det lite jobbigt att vi gick så långt och lade så stor del av vår fredagskväll på att gå, gå och gå. Men under tiden var det idel muntra miner. Det var som att vi tidigt accepterade att detta var en viktig och sedelärande del av vår trevliga afton. Och vi fick se en del av Malmö vi sällan ser, och på en ovanlig tid på dygnet dessutom. Vi såg långa rader av parkerade lastbilar utan släp, och släp utan lastbilar. Öppna sädesförråd halvfulla med korn och råg, drivor som liknade gulgrå skidbackar. Kände en bonnig fläkt av traktorer och Lantmännen-loggor, mitt i Malmö. Det var riktigt fint.

MoMA + Lego

När jag besöker New York går jag alltid på MoMA. Det hör liksom till. Och det skadar inte att min kompis David jobbar där och för det mesta fixar in mig gratis.

Sånt här gör han på sin arbetstid. (Ibland.) MoMA-verk återskapade i Lego.

N.T.S.F.: S.D.: S.U.V.

Litteraturkritik av Martin, 10 år (1)

Bokens titel: "Min morbror trollkarlen"
Författare: C.S. Lewis
Den är illustrerad av: Pauline Baynes. Teckningarna var fina, men lite för få.
Bokens handling: Det handlar om en pojke som heter Digory. Han har en galen morbror som har ett litet rum uppe på vinden. En dag vågar sig Digory och hans kompis Polly upp på vinden och in i hans morbrors rum. Morbrodern upptäcker dom och skickar iväg dom till Narnia. Där träffar dom lejonet Aslan, som ger dom ett uppdrag som betyder mycket för Narnias befolkning. Men på vägen lurar många faror...
Någon händelse i boken: Jag tycker det var roligt när alla djuren jagade morbror Andrew.
Vad jag tyckte om boken: Jag tyckte den var jättebra. Jag gillar C.S. Lewis böcker. Dom är jättebra.

"Frukosten", av Martin, 9 år

På morgonen den 30/1 gick vi till gymnastiksalen och syster Monica pratade om kostcirkeln. Sedan såg vi en film som hette: "Televinken och den goda frukosten." Sedan gick vi in i matsalen och åt. Jag åt: tre halva grovbullar som treorna hade bakat, 6-7 gurkskivor, en ost-skiva, en tallrik med fil och müsli och en liten jordgubbs-yoghurt. Sedan gick vi till gymastiksalen en gång till och såg en film som hette "Mjölkbio" med Lasse Åberg och sedan fick vi gå på rast.

"Mitt sommarlov", av Martin, 9 år

Sommaren -85 tillbringade vi i Stockholm. Vi hade en svettig resa upp och alla blev trötta. Till slut var vi äntligen framme. Vi hade lånat en lägenhet utav ett par bekanta till min farmor och farfar. Nåväl, nästa dag åkte vi till Drottningholm och på kvällen var vi på Gröna Lund och sen åkte vi hem. Nästa dag var vi på massor med museér precis som på dagen efter och efter och efter... puh! Nåja, till slut skulle vi åka hem. Men först skulle vi åka till Örebro och därefter till Gnosjö och därefter äntligen hem.

Det var min semester 1985 när jag var nio år.

Orsaker till frånvaro

1. Apati

2. Resor

3. VM

4. Värmen

5. Det jävla livet

I blandad ordning.

Lovar bättring.

Det bästa jag sett

Chinese War Sword (YouTube)

Nej, det här är inte en Tim & Eric-grej. Det är i allra högsta grad på riktigt.

Dödslängtan

Jag spenderade måndagen med att se Death Wish. Sedan såg jag Death Wish II. Och Death Wish 3. Death Wish 4: The Crackdown. Och slutligen Death Wish V: The Face of Death.

Var är min medalj?

Tim x 9