Men jag har ändå fått ganska mycket gjort i veckan, och det jag har gjort har (hittills) mottagits väl. Nu återstår bara några småtexter att skriva, samt att rodda ihop bilder (och vara witty till alla bildtexter) till nya numret av Film International, och äntligen sjösätta den nya hemsidan, som legat nere pinsamt länge vid det här laget (även om man generöst nog kan läsa hela nya numret som PDF på den tillfälliga sidan). Kolla in den på måndag, då är den nog igång ordentligt.
Och så har jag köpt en ny telefon. Jag har visserligen inte använt den som telefon ännu, så egentligen vet jag inte om den funkar, men man kan både lyssna på musik och ta kort med den. Det går bra:

(solida torrmarinader för alla tillfällen + passepartout-jalapeño-kryddmix)
Mina goda vänner BergBerg har varit i tidningen! En artikel i Sydsvenskan som man kan ha blandade känslor inför. Men det är ju så kul att de har ett företag och klarar av det trots att de är tjejer och mest trallar omkring och är lite virriga och gör roliga saker! Hursomhelst: anlita dem nu.
Annars så har det varit en bra vecka för god humor. I USA var det premiär för ännu en cash in-produkt från Monty Python-gänget: Monty Python's Personal Best, där varje medlem fått en timme på sig att presentera sina favoriter från Flying Circus-tiden (Graham Chapmans avsnitt sattes ihop av de andra fem). 100% gammalt material, förutom introduktionerna, men vill man ha en best of-samling är det väl inte helt fel. Går på amerikanska PBS nu, men de individuella avsnitten finns att köpa på DVD också. En box med samtliga avsnitt släpps i slutet av mars.
Betydligt mer spännande, och som av en händelse, dök det i veckan också upp tidigare i princip osett material av och med Python-gänget, från ett högst oväntat håll. 1975 befann sig hela gruppen i USA på en promotion-turné för Monty Python and the Holy Grail, som precis haft premiär. Första stopp blev PBS-stationen KERA-TV i Dallas, Texas - den första kanalen som visade Flying Circus i USA. Intervjun, inspelad i en störtskön studio med en ung publik, sändes live på KERA 1975, och har inte setts av någon sedan dess. Förrän nu. Det är den överambitiöse ynglingen Jesse Thorn på The Sound of Young America som på något sätt kommit över klippet, och han delar nu med sig. Läs mer, och se hela härligheten, här.
Aziz Ansari har fått höra att han är "the next big thing" av allt och alla ganska länge nu. Men istället för att bekymra sig över förväntningar och press från omgivningen fortsätter han och hans kompisar i sketchgruppen The Human Giant att göra kortfilmer och uppträda på små improv-scener med samma avväpnande och smånördiga stil som vanligt. Har man inte möjlighet att se Aziz och de andra live får man nöja sig med det som finns på nätet, exempelvis Other Music (tillsammans med Andy Blitz), som borde intressera alla musikfascister och/eller High Fidelity-fans:
1 kommentar:
OM-sketchen var teoretiskt sett kul, men tajmingen var så inihelvete off genom hela att det mest blev pinsamt.
Men tack för Zach. Han är en gud.
Alan Alda-imitationen var duktigt prickad, f.ö.
Skicka en kommentar