Woody och Larry

Woody Allen och Larry David snackar med New York Observer om kommande samarbetet Whatever Works, Woodys första film i NYC på flera år. Larry spelar huvudrollen. Premiär på Tribeca-festivalen nästa vecka. Läsvärt!

The Unshine Boys

AC Newman på Letterman, med rolig kille på trummor

(Det finns dock inget "roligt" som sådant i klippet.)

Grumligt

Läs Hynek!

Sports

Se hela skiten, det är toppenbra!

TL på TBSOWFMU

Låt: Timorous Me
Sång och gitarr: Ted Leo
Handklapp: Tom Scharpling, Martin Degrell
Länk: här

Lars von Triers Antichrist

Trailer:



Premiär i Cannes.

This represents imminent danger, for sure

Hypnotiskt

Spike Jonze regisserar musikvideo åt UNKLE. Visst låter den meningen väldigt mycket 90-tal? Hursomhelst. Spikes skate-rötter kommer fram här. Det är jävligt snyggt - och med en fantastisk twist.

The Best of Pusswhip Banggang

Jag kan inte riktigt förklara varför jag tycker det här är så bra. Kanske är det vibbarna av de där tv-reklamerna för konstiga 60-talssamlingar som brukade gå på typ Eurosport. Eller så är det Tims konstiga (holländska?) brytning, de fåniga medmusikanterna, eller det ändå mer-än-halvhjärtade coverband-soundet. Fantastiskt är det i alla fall. En av mina favoriter från fjärde säsongen av Tim & Eric Awesome Show, Great Job!.

EDIT: borttaget! :(

Allergimedicin blues

Här görs det inte många knop. Trött och allergisk och överjobbad och uttråkad. Men snart så.

Maraton-bilder

Några bilder från förra veckans äventyr. Det finns en hel del andra foto-samlingar på nätet också, kolla till exempel in det här flickr-galleriet och Stereogums rapportering här.


Tom klädd som sjökapten i lilla studion, "The Submarine".


Rock & Roll.


John Hodgman och Paul F. Tompkins ger goda råd åt lyssnarna.


Aimee Mann och Ted Leo sjunger Elton Johns Someone Saved My Life Tonight.


Aimee kopplar av efter showen.


Titta noga på knappen! Morbror Ted!


Jag försökte posera tillsammans med PFT, men Tom störde.

En första rapport

Är fortfarande helt slut efter tisdagkvällens äventyr. En mer detaljerad rapport kommer snart, men tills dess:

Jo just det

Som om jag inte tjatat tillräckligt mycket: WFMU:s maraton pågår ytterligare en vecka. På tisdag smäller det till hos Tom & co på The Best Show. Andra och sista pushen. Första showen drog in massor av stålar - över $60 000 på tre timmar, WFMU-rekord - så vem vet hur mycket man kommer att dra in nu. Det jag dock vet är följande: gäster i studion på tisdag är

TED LEO
PAUL F. TOMPKINS
JOHN HODGMAN

och nån singer-songwriter vid namn

AIMEE MANN

Tisdag kl 02-05 (kan vara 03-06 pga USA:s sommartid). EDIT: det börjar redan kl 01 tack vare sommartiden. Inga ursäkter att inte lyssna!

Man kan alltid lyssna i efterhand på arkivet men det är inte lika roligt. www.wfmu.org

(Spoiler alert: jag kommer också att vara där. Men mest i bakgrunden.)

Fuck this noise

Nu drar jag till New York.

It it happening... again

Då var det dags igen! För vaddå? undrar du. Jo, för WFMU:s årliga maraton!

Här ger man pengar
Här är en lista på allt swag man kan få

Som vanligt har jag ett särskilt intresse av det swag man kan få genom att stödja The Best Show, och i år är detta swag mer ambitiöst än någonsin. Förutom en helt ny exklusiv Scharpling & Wurster-CD får man även en coverplatta på Paul McCartneys album Ram från 1971, med nyinspelade versioner av alla låtar från folk som Aimee Mann, Death Cab for Cutie, Ted Leo mfl. Du behöver alltså inte ens vara humornörd för att hoppa på tåget, det räcker att vara poprocknörd. Läs Toms känslosamma uppmaning att vara generös här (innehåller också fler detaljer om Ram-projektet).

Maratonet satte igång igår och håller på i två veckor.

IMDB

Nu har vi äntligen en IMDB-sida för vår dokumentär:

http://www.imdb.com/title/tt1380096/

Den tog en jävla tid att få upp. Trodde IMDB släppte igenom vilken skit som helst, men tydligen inte.

Igår (söndag) hade vi förresten en privat visning i Malmö för släkt och vänner. Det var toppen på alla sätt och vis. Den 18 mars visas filmen på Doc Lounge i Malmö. Gå gärna och se den då.

...

AV gör tummen upp

Onions lysande The AV Club gillar också The Best Show. Kolla in den här fina artikeln om Best Show Gems idag.

Best Show Gems

De två-tre personer som följer den här bloggen har hört talas om Scharpling & Wurster och The Best Show on WFMU with Tom Scharpling fler gånger än de orkar räkna. Nu blir det ett varv till.

The Best Show sänds en gång i veckan, varje tisdag mellan 8 och 11 på kvällen (östkuststid; här är det natten mot onsdag, 2 till 5). Varje program sparas och görs tillgängliga via WFMU:s enorma arkiv; en musik-strippad version av programmet podcastas också och skickas normalt ut fredag morgon svensk tid.

En av programmets stora styrkor är dess längd - att Tom verkligen har tid på sig att vädra sina åsikter, ta emot långa telefonsamtal och i största allmänhet utnyttja radiomediet på ett sätt som få andra har möjlighet till, och dessutom utan reklampauser - men tre timmar varje vecka är också avskräckande mycket, och svåröverskådligt, för nya lyssnare, och innebär kanske den högsta tröskeln för att kunna engagera sig i programmet. Väl över tröskeln är man nämligen fast.

Under ganska lång tid har jag därför gjort mindre klipp av Best Shows bättre bitar och samtal och delat med mig till kompisar. Jag har också skött och uppdaterat bloggen Best Show Vault, som ägnar sig uteslutande åt highlights från showen. Nu är det dags att gå vidare.

Idag lanserar vi Best Show Gems, en "best of the Best Show"-podcast, med mindre klipp som förhoppningsvis gör det lättare för folk att börja lyssna på showen. För det tål att upprepas: det är ett unikt och makalöst underhållande program, som bara blir bättre ju mer man lyssnar. Varannan måndag kommer ett nytt klipp med en genomsnittslängd på sådär 30-35 minuter. Best Show Gems körs via WFMU och är sanktionerat av Tom och Jon, så allt är super legit. Jag står för urval och redigering.

Prenumerera via iTunes eller någon annan pod-fångare här.
Liz Berg på WFMU skriver lite om Best Show Gems här.

Oscars-tweet

Jo, det blev så att jag satt uppe och kollade på Oscarsgalan ändå. En av de bättre på ganska länge, tyckte jag. Kändes i alla fall så medan den pågick. Bäst: den fina presentationen av manuspriserna (med Tina Fey och Steve Martin), Philippe Petits eleganta tacktal (och hälsning till Herzog) och Sean Penns ödmjuka och snygga tal.

Jag twittrade som en idiot under hela natten. Vill man följa det flödet av spridda kommentarer går det bra att göra det här. Johanna och Teresa var också igång för WS:s räkning. Läs deras sammanfattningar här och deras löpande kommentarer här.

Det kallas tajming

Snön yr här i Malmö. Det ligger ett bestämt lager vitt över hela staden, det blåser lite snålt och folk är kalla. Dessutom är det precis sådär lagom länge innan löningen kommer, så pank är man också.

Det känns därför självklart att det är just ikväll som jag ska spela skivor på utmärkta På Besök. Det är ett skönt ställe, men något off för många, det ligger precis bortom den psykologiskt viktiga gränsen Nobelvägen, bortom Möllan och de andra krogarna. Men det är ett toppenställe, perfekt för såväl en kaffe som en öl, och maten är både god och prisvärd. Jag vet vad jag talar om, jag firade min 30-årsdag där.

Kl 20 sätter jag igång. Det blir allt från Change till Akufen, Sylvia Striplin till Dam-Funk.

Ser inte skogen för alla träd

Skulle vilja höra snacket på AB-redax: "Kom igen, folk kanske inte fattar - lägg in en gran till!"

STOPPA PRESSARNA! UPPDATERAD:

Conan-jackpot

Conan har inte så lång tid kvar i New York. Vet inte om de medvetet försöker toppa de sista programmen, men häromdagen (29/1) var det rena rama comedy-trifectan: ett sällsynt besök av Jon Stewart, Mary Lynn Rajskub (som för mig, som inte ser 24, är komiker i första hand), och Mike Birbiglia. Dessutom ett oannonserat gästspel av Jon Glaser (som horribel Springsteen-imitatör)! Finfint.

Nick Kroll

Den bästa komikern du aldrig hört talas om ståuppade lite hos Jimmy Kimmel häromdagen. Med lite tur blir 2009 Nick Krolls stora genombrottsår.

92Y Tribeca

Paul Rudd, Michael Ian Black, David Wain, Eugene Mirman, Todd Barry, H. Jon Benjamin, Mike Birbiglia och en handfull till. Regisserad av Michael Showalter.

QU4D!

Finanskris + Songsmith = roligt

Gbg: aftermath

I radiohuset. Kino-intervju.


Utsikt från hotellrummet. Gbg Energi!


Kladdiga Campari-drinkar. (Gratis!)


Affischen på väg upp.


Draken håller på att fyllas.


Snart dags att gå upp på scen och introducera filmen.


Q&A.


Draken.

På allmän begäran

Te-inventering.

Mugshot

Gbg

I Göteborg inför premiären av Filmen jag inte pratar om längre imorgon. Sitter på hotell Riverton (som jag kallar Reggaeton) och ser skeppen komma in.

En del medieuppmärksamhet i dagarna: vi är med i Kino i P1 ikväll (30/1), Jesper syns på framsidan av Metro Gbg idag, och imorgon kommer en intervju med mig i Svenska Dagbladet. Förhoppningsvis framstår vi inte som kompletta idioter.

Ikväll blir det nog lite gratisdricka och -tapas. Lite skybar kanske? Vi får se. Tidig presskonferens imorgon.

Och imorgon eftermiddag är det som sagt världspremiär för vår film. Kl 15 på Draken. En andra visning på söndag, kl 1230, också på Draken. Det finns fortfarande en del biljetter kvar.

...

Ännu mer tecknat

I december utlyste The New Yorker en tävling som gick ut på att designa ett omslag till tidningen med utgångspunkt från tidningens klassiska tecknade dandy i profil, Eustace Tilley. Tydligen gör man det lite då och då. Vem som helst kunde skicka in bidrag. Eustace Tilley ser ut såhär:



Min kompis Brian, som tecknar under sitt alias Neil Numberman, skickade in ett bidrag. Såhär ser det ut:



Briljant, aktuellt, satiriskt - jag hoppas verkligen Brian vinner. Det hela avgörs på måndag.

Affisch!

Det här känns så jävla bra.


(klicka för riktigt stor och fin version)

Geniet bakom den här finfina affischen heter Maxime Gérin och är illustratör och animatör i Québéc. Just nu är han ofattbart populär här på kontoret.

Filmen jag inte pratar om längre har världspremiär på Göteborgs filmfestival nästa helg.

Rösta WS!

Vi på Weird Science har blivit nominerade till Stora Bloggpriset i kategorin "Nöje & Kultur". Rösta på oss!

Klicka här, i den översta kategoin väljer du "Weird Science" (längst till höger), skippa övriga kategorier om du vill, fyll i namn och epost (som jag antar åtminstone bör se autentiskt ut), och klicka på "Rösta". Klart!

Man kan rösta en gång om dagen!

Tack.

John Waters ger goda råd åt Obama

På BBC:s World News America.

Till salu

Två tågbiljetter:

Malmö - Stockholm, onsdagen den 14 januari, 1 klass
Stockholm - Malmö, lördagen den 17 januari, 1 klass

Mina restider har ändrats och biljetterna är icke ombokbara. Säljes ihop eller separat. Maila mig om du är intresserad (adress i högerspalten).

Istället för årssammanfattning

Här kommer förklaringen till att jag inte gjort en fin sammanfattning av filmåret 2008: jag är supersjuk. Tack och lov inget kräk, men väl igenslammade bihålor, feber, hosta och allmän håglöshet. Och min Nyquil har tagit slut. Förhoppningsvis har jag krafter nog att ta mig till kvällens nyårsfest, men det lär bli en lugn afton. Har redan planer på att ordna en alternativ nyårsfest när jag mår bättre - eftersom jag inte är den enda av det planerade nyårsgänget som inte mår hundra idag.

De kommande veckorna kommer jag dessutom försöka binga film som jag missat under året. Så framåt mitten-slutet av januari kan jag tänka mig att en proper lista kommer. Ditto en för musik. Det finns dock många duktiga personer som sammanfattar redan nu - till exempel Per och Emma.

Nu lägger jag champagnen på kylning, kokar upp en kanna te och en termos nyponsoppa, och laddar.

Mat

Bäst på julbordet var det enkla: ägghalvorna med majonnäs och räkor, laxen dränkt i citron. Can't get enough.

På juldagen toppades dock all julmat av en kulinarisk upplevelse som jag fortfarande har svårt att greppa. Rättelse: den traditionella julmaten massakrerades i en food fight instigerad av min gode vän Andreas, som bjudit in till umgänge. Eftersom Andreas är en familjefar med både två och tre familjekonstellationer som måste underhållas under helgerna hade Per och jag lämnat beslut om både tid och typ av aktivitet upp till Andy. Det visade sig att middag på juldagen var det bästa alternativet. Andy är inte kock, men väl en passionerad foodie (ja, jag hatar också det ordet, men vafan gör man?) som verkligen går igång på att fixa och trixa och servera och se andra människor njuta av sin kokkonst. Jag är hans idealpublik. Vi åt:

- Rillette på sidfläsk och ister, vars smaker precis satt sig perfekt efter tre dagar i kylskåpet. Serverades med skivad cornichon, grovt salt och julöl till.

- Laxterrin med färskost och crème fraiche, med vitt bubbel till.

- Ad-hoc kebab: lammgrillspett från utomhusgrill, på tortillabröd och med färskostfyllda röda peperoni. Rött vin.

- Revben från lamm som suttit och svettats på låg värme i ugnen i ca fyra timmar. Serverades med reducerad grönkål som flippats omkring med en choppad chorizo och valnötter. Ännu mer rött vin.

Plus kaffe, te, Courvoisier, hemgjord valnötsfudge, ännu mer öl, ännu mer vin... Vi kom dit klockan fem, åkte därifrån tre på natten, och jag tror fan jag mumsade på något hela tiden. När taxin stod och väntade på oss fick vi med oss några skivor julskinka for the road, liksom. (Och som den jävla amatör jag är glömde jag kameran hemma, annars hade det kryllat av visuell matporr här nu.)

När jag åt mitt första mål mat idag kändes det nästan som att jag skymfade det jag vräkte i mig hos Andy. Jag ser gärna att det här blir en tradition.

(RIP Bettie Page)

Plugga

En skamlös påminnelse om pågående aktiviteter:

Twitter (alla coola kids gör det)
Texter på WS (ska bli flera och bättre och mer filmrelaterade under 2009)
The Hour of Truth (nytt avsnitt nu - ett till med årets bästa musik kommer snart)
Filmen jag inte pratar om längre (världspremiär på Göteborgs filmfestival i januari; Facebook-grupp här!)

Årssammanfattningar och dylikt inom kort!

Joaquin Phoenixs nya karriär

Ni kanske hörde att Joaquin Phoenix lagt av med skådespeleriet. Det är i alla fall vad han själv säger. Men vad ska han göra istället? Kanske nåt i den här stilen:



Det mest mindblowing med det här är att han gör det under Dãm-Funks groove-klubb Funkmosphere i Los Angeles. Om ni missat Dãm-Funk så måste ni kolla upp hans EP Burgundy City, ett av årets absolut bästa släpp och en senkommen upprättelse för tidig åttiotals-groove och boogie.

Hot Streak

The Best Show har haft ovanligt många gäster den senaste tiden. Bra gäster! Förutom den numera semi-regelbundna Paul F. Tompkins, som efter sin flytt till NY häromsistens poppat upp i studion både en och två gånger, har Tom Scharpling gästats av humoristen/experten/författaren John Hodgman (25 nov), allas favorit Zach Galifianakis (9 dec), och så igår (16 dec) av Andy Daly, som gjort en av årets bästa humorplattor, Nine Sweaters, samt av återförenade Boss Hog, som framförde ett mini-set.

Arkivet finns som real audio, mp3-ström, och flash-popup, och prenumererar man på podcasten kan man dra hem hela programmet till sin iTunes eller motsvarande (feed | iTunes). Lyssna!

En ny Stella-kortfilm!

They still got it:

Way to ruin the Converseation

Kontroversiellt utspel

Om H. Schyffert kan anlitas av kommande svenska versionen av Comedy Central som "senior comedy adviser" kan väl jag åtminstone anlitas som "junior"? For shame, kommande svenska versionen av Comedy Central.

Between Two Ferns

Nytt avsnitt! Zach G intervjuar Jon Hamm från Mad Men:

Goddag

Strage skriver om Jespers nya långfilm i DN, och på ett hörn nämns även vår dokumentär. Det drar ihop sig, som man säger.

Ett hett tips förresten: i helgen visar Folkets Bio konsertfilmen Skinnskatteberg som e-bio på en handfull ställen i landet. Jag är såklart partisk, men rekommenderar den likväl. Dessutom är det gratis entré! Och den är bara en halvtimme lång! Så befinner du dig i Stockholm, Göteborg, Lund, Malmö eller någon annan FB-välsignad stad har du ingen ursäkt. Vet inte hur den visas i de andra städerna, men på Panora i Malmö går den fredag, lördag och söndag kl 18. Här är en trailer:

You gotta put me on

Branagh klarar sig fint ändå

Att jag inte kan se skogen för alla träd i BBC:s Wallander-filmer kan man läsa på WS idag.

BTW ETC

Jag är sent på det, men bara for the record: jösses jävlar vad underbart bra A Colbert Christmas: The Greatest Gift of All var. Från den klassiska julspecial-retro-settingen till alla gästerna, sången, dansen och det återkommande mistel-skämtet... stor humor, stor underhållning.

Out of the loop

Delar med mig av min entusiasm inför Armando Iannuccis filmversion av The Thick of It, som har premiär på Sundance om en dryg månad, på Weird Science idag.

Motsatsen till "early adopter"

Jag har börjat twittra. Bara sök på mitt efternamn så får ni se.

Varför jag har gjort det kan man diskutera. Jag har inget bra svar. Kanske kände jag att det mellan Facebook, last.fm och alla bloggarna fanns ett tomrum i min privata sfär som bara ännu ett frivilligt socialt övervakningsverktyg kunde fylla. Vem behöver Big Brother, liksom.

Bäst på ganska länge

Det råder väl inga tvivel om vad som är typ det bästa som hänt på nätet på ett tag? Självklart är det Life Magazines gigantiska, enorma, oöverskådligt stora fotoarkiv, som nu finns tillgängligt, indexerat, sökbart (via Google) och helt gratis på den här adressen. Här har vi till exempel Robert McNamara:



Vissa bloggar har redan börjat gräva djupt i gömmorna. Min favorit hittills är nog Apartment Therapys fynd: 70's Rock Musicians and their Parent's Homes.

Gammal musik

Charmig dokumentär om Mac, som leder WFMU:s fantastiska The Antique Phonograph Music Program. Även om du inte är jätteintresserad av gamla stenkakor och vaxrullar är åtminstone första delen att rekommendera för alla musikälskare.

Del 1:



Del 2:



Del 3:

Stevie Wonder minns Minnie Riperton

Perfect Angel och Lovin' You.

Herbie Hancock och Quincy Jones, 1983

Dan Savage hos Colbert

Stor underhållning, massor av syrliga zingers från både Colbert och Savage. Missa inte heller Jesses färska intervju med Savage, gjord inför publik i Seattle.

Dagens tips

Kort tv-tips: kolla på Handläggare P327JUM på SVT1 kl 21.15 ikväll! En poetisk liten persondokumentär av Johan Bjerkner (som jag sitter och klipper vår dokumentär med). Den är alldeles lysande. Inga ursäkter - den är en kvart lång, och jättefin. Här finns lite info från SVT.

Roligast just nu

Jon Wursters statusuppdateringar i Facebook. Mannen är ett geni, om det nu rådde några tvivel.

Lite till om valet

Jag får inte nog, kan inte slita mig. Men här kommer kanske? förhoppningsvis? möjligen? ett sista gäng länkar, som alla är magnifika på sina sätt.

Den här slideshowen, som skildrar Obama-lägret bakom kulisserna under upprinnelsen av valvakan och talet i Chicago, är fantastisk.

Den här sketchen med Richard Pryor bevisar att Obama inte är USA:s första svarta president.

WFMU:s valvaka "Electile Dysfunction '08" kör Sam Cookes "A Change Is Gonna Come" 14 gånger på raken, i 14 olika versioner. Klicka här för det streamade arkivet och länkar till varje enskild version som mp3.

Jay Smooth fångar segerögonblicket på video i sitt kvarter i Harlem, med Labelles version av "Moon Shadow" i bakgrunden, och jag blir djupt rörd.

Nu ska jag försöka återgå till normal verksamet. Vad nu det är.

Jo, en grej till

Det här gänget. (Minus Hodg-Man och plus Stewart/Colbert.) En fantastisk och episk valbevakning kröntes igår av den timmeslånga direktsändningen Indecision 2008, som förenade The Daily Show och The Colbert Report, och som hade turen att tajmas med Obamas officiella segerutmärkelse minuterna innan programtiden var över (samma tajming som gjorde sista halvtimmen av The Best Show så spektakulärt euforisk). De senaste månadernas program har varit en fröjd - nu tappar The Daily Show åtminstone Rob Riggle och möjligen också Jason Jones, som ska vidare på egna projekt. Se hela valvakan här. (Höjdpunkter för mig: kakaduan, och den kaotiska avslutningen.)

Yes they could

Grattis USA. (Och ett litet fuck you i förbifarten till surkarten Bo Inge Andersson som två minuter efter segern gnällde om att folk kommer att bli mycket besvikna på Obama som president. Du, vänta tills han flyttat in åtminstone.)

Ibland får man roliga saker i brevlådan

Som det här:



En liten sjutummare från Chunklet. Picture disc, limiterad utgåva om 100 exemplar. Sida a: Zach Galifianakis tillsammans med bland andra Jon Brion och Fiona Apple - Up in Them Guts. Ursprungligen inspelad i samband med det kortlivade tv-programmet Dog Bites Man. Sida b: Ted Leo & The Pharmacists - Rock 'n' Roll Dreams'll Come Through. Scharpling & Wursters odödliga klassiker, ursprungligen framförd av The Gas Station Dogs, nu omtolkad och inspelad av Teddy Rockstar i en riktig studio med komp och allt. (En akustisk version kan avnjutas här.)

Ibland är det bra.

Gårdagens sorgligaste replik

Löd så här: "Jag åt en korv till frukost, klockan fem, på Bauhaus."

Inte sagt av mig. Jag skakade mest på huvudet.

Jag är i Gbg. Idag blir det invigning av Erik och Marikas nya studio vid Lilla Bommen. Spenderade hela kvällen igår med att montera tatueringsstolar, som ser ut som något som Sweeney Todd skulle ägt.

Abraham Obama

Av Ron English.

Ett klipp från David's Situation

Sy Hersh i The Guardian

The Guardian intervjuar Seymour Hersh:

"How do we get out of this? There is no way out. We have a moral obligation to the people of Iraq that goes beyond anything that anyone's talking about. The notion that it's their problem, that we should just leave... I mean, can you believe what we've done to their society? Imagine the psychosis, the insanity, that we've induced."

Långt och läsvärt. (Rolig trivia: Hersh har en tvillingbror och två systrar - som också är tvillingar.)

Hemma

Efter ganska exakt sju veckor på resande fot är jag nu tillbaka i Malmö. Nu får det vara nog med bäddsoffor, tältsängar, vanliga soffor, andra människors porslin och allmänt kappsäcksliv på ett tag (åtminstone två veckor). Kommande veckas middagar, fikor och luncher bokas in av vänner jag inte sett på länge. Lägenheten är nystädad, maten står på spisen, regnet faller utanför. Vin- och ölförrådet är påfyllt. Ur högtalarna strömmar Sonar Kollektiv Orchester. På tv är det Liverpool v Wigan. Jag hade hävdat inre frid om jag inte hade en jobbig deadline på måndag, men ganska bra är det.

Going Home

Det där memet

Jag är inte så förtjust i FARK, men det här Obama-Biden-McCain-Palin-memet är ganska fantastiskt. Får erkänna att jag skrattade högt mer än en gång.

Medhjälp till rån: Craigslist

Det här knäckte mig:

In an elaborate robbery scheme that's one part The Thomas Crowne Affair and one part Pineapple Express, a crook robbed an armored truck outside a Bank of America branch in Monroe, Wash., by hiring decoys through Craigslist to deter authorities.

It gets better: He then escaped in a creek headed for the Skykomish River in an inner tube, and the cops are still looking for him. "A great amount of money" was taken, Monroe police said, but did not provide a dollar value.

It appears to have unfolded this way, according to a Seattle-based NBC affiliate: around 11:00 a.m. PDT on Tuesday, the robber, wearing a yellow vest, safety goggles, a blue shirt, and a respirator mask went over to a guard who was overseeing the unloading of cash to the bank from the truck. He sprayed the guard with pepper spray, grabbed his bag of money, and fled the scene.

But here's the hilarious twist. The robber had previously put out a Craigslist ad for road maintenance workers, promising wages of $28.50 per hour. Recruits were asked to wait near the Bank of America right around the time of the robbery--wearing yellow vests, safety goggles, a respirator mask, and preferably a blue shirt. At least a dozen of them showed up after responding to the Craigslist ad.

"I came across the ad that was for a prevailing wage job for $28.50 an hour," one of the unwitting decoys, named Mike, said to the NBC station. As it turns out, they were simply placed there to confuse cops who were looking for a guy wearing a virtually identical outfit.

Authorities eventually found the getaway inner tube (a getaway inner tube!) and suspect that accomplices may have picked up the robber in a boat. According to the NBC affiliate, police hope to track him down by figuring out who posted the Craigslist ad in the first place.

Craigslist founder Craig Newmark was not immediately available for comment.

Källa här.

Bob Odenkirks kampanjtal

A CALL FOR CHANGE! (my campaign speech - with STAGE DIRECTIONS)

America, it's time for change. (HOLD FOR APPLAUSE)

The current city of Washington is a cesspool. (HOLD FOR APPLAUSE). It's worse than a cesspool. It's a bilge pond. (HOLD FOR CONFUSION) I say it's time we wipe out Washington as we know it and establish a new city of Washington. (HOLD FOR SHOUTS OF "YOU GO, GIRL!") A city I propose that we call..."New Washington". (HOLD FOR UNCERTAIN APPLAUSE)

resten...

Meta-kul med YouTube

Två snälla mindfucks så här på måndagskvisten:

Kolla först det här, hela vägen. En enkel lo fi-lek med YouTubes interface.

Kolla sedan det här, hela vägen. En maffig high concept-variant på samma tema.

Fun with multi-tracking

Helt okej sång också.

Jag älskar David Letterman

Jag läser, jag lyssnar, jag tittar, jag länkar

Robert Redford minns Paul Newman

The New Yorker argumenterar kraftfullt, sakligt och metodiskt för Obama och mot McCain. OBS! För läskunniga.

Står du också i valet och kvalet om du ska köpa en Blu-Ray-spelare som klarar amerikanska skivor ($$$) eller en som bara fixar europeiska och regionfria ($)? Visste du att massor av amerikanska skivor är de facto regionfria?

Photos of TV

"Gabba Gabba Pray!" Lyssna på The Christian Ramones framföra bland annat Blitzkrieg Church

Typ all musik som någonsin användes på Ren & Stimpy

DVD-nörderi på hög nivå: hur Criterion producerar sina Blu-Rays

Varför så sur?

Det kan man fråga sig när man läser TT:s recension av Somers Town idag. Anmälaren låter nästan personligt förorättad.

Vad Biden borde säga...

...enligt The Rude Pundit.

Meddelandesituation

Helgen

Burmesisk rom, jordgubbsdrinkar och magnumflaska Chapel Hill. Classy shit.

Ett hjärtslag

Tänk tanken. Bara tänk tanken.


COURIC: You've cited Alaska's proximity to Russia as part of your foreign policy experience. What did you mean by that?

PALIN: That Alaska has a very narrow maritime border between a foreign country, Russia, and on our other side, the land-- boundary that we have with-- Canada. It-- it's funny that a comment like that was-- kind of made to-- cari-- I don't know, you know? Reporters--

COURIC: Mock?

PALIN: Yeah, mocked, I guess that's the word, yeah.

COURIC: Explain to me why that enhances your foreign policy credentials.

PALIN: Well, it certainly does because our-- our next door neighbors are foreign countries. They're in the state that I am the executive of. And there in Russia--

COURIC: Have you ever been involved with any negotiations, for example, with the Russians?

PALIN: We have trade missions back and forth. We-- we do-- it's very important when you consider even national security issues with Russia as Putin rears his head and comes into the air space of the United States of America, where-- where do they go? It's Alaska. It's just right over the border. It is-- from Alaska that we send those out to make sure that an eye is being kept on this very powerful nation, Russia, because they are right there. They are right next to-- to our state.

Galenskap

Vad händer när en av ens favoritmusikproducenter just nu anlitar en av ens favorithumorister för att göra en musikvideo till en av producentens bästa låtar? Jag är fortfarande inte säker på om det är briljant, roligt eller bara stört, men jag vet en sak - det är väldigt NSFW, och som en konsekvens därav har videon redan försvunnit från såväl YouTube som Vimeo. Tråkigt.

EDIT: Shovel har lagt upp den här.

Jag konstaterar dock nöjt att Warp, lika alerta som vanligt, uppenbart insett T&E:s geni, och att Eric gärna experimenterar i andra arenor än sina egna - se också hans video för The Bird and the Bee.

Tattoo you

Någon som läste artikeln om Ernst i dagens AB? Någon som såg tatueringen någon gjort av honom? Den är ditsatt av min kompis Erik, vars blogg jag tipsade om häromveckan. Storyn om snubben som först tatuerade ett porträtt av Martin Timell på ena sidan magen, och sedan Ernst på den andra, är bara en av ett oändligt antal historier om bisarra motiv och märkliga kunder jag hört Erik berätta under åren. Jag kan inte återge någon av dem här, av flera skäl, men jag kan lugnt säga att det finns betydligt konstigare, och inte minst mindre rumsrena, anekdoter än den om Ernst-killen.

Om det finns något allmänt råd jag vill ge mänskligheten är det detta: lär känna en tatuerare. Underhållningen tar aldrig slut.

Survivors

Sju minuter och 57 sekunders känslostorm: Errol Morris kortfilm Survivors, gjord i samarbete med organisationen Stand Up to Cancer.

DFW

Jag har inte läst någonting av David Foster Wallace. Nu är han död, han hängde sig i lördags (detta hemska avsked - hans fru hittade honom hängande där, i deras hus). Jag skäms lite för att jag inte har eller haft bättre koll på honom, men jag tycks inte vara helt ensam om det i Sverige - SvD konstaterade hans död i en liten notis idag, till exempel. Tydligen fanns bara hans debutroman utgiven på svenska, sen ingenting. När jag pratar med mina amerikanska vänner får jag en helt annan bild - bilden av en omistlig mästare, en stor tänkare, briljant stilist, makalös ordtrollare. Folk är utom sig av sorg över hans död, famlar efter ord, är helt chockade. De talar om hur mycket han påverkat dem, deras sätt att skriva, tänka, formulera sig, arbeta. Och jag känner mig nästan skamsen över min uppenbara okunskap. Jag har ju hört namnet, känner igen det som ett författarnamn, vet att han gillade fotnoter och verkade vara en översmart person (en sån som ofta tänker sönder sin prosa, men det verkade inte vara fallet med DFW).

Det är inte riktigt sant, det jag skrev överst. Efter att ha läst om hans död har jag hunnit läsa ett par stycken här och där, främst från hans reportage och essäer. Nu har jag också bookmarkat ett par essäer till, och laddat ner någon ytterligare som pdf. Det känns lite makabert att ge sig på honom först efter hans död. Men ändå: hög tid?

Veckans återupptäckt

Det var säkert tio år sedan jag lyssnade på Os Ipanemas. Nu har jag hittat tillbaka till dem. Fan vad bra det är. Fortfarande. Igen.

Os Ipanemas - Consolação

Try the veal

Bästa namnet

Jag frekventerar forum på nätet, du frekventerar forum på nätet. Vilket är det bästa namnet på en forumanvändare du stött på? Min favorit just nu: "Famous Police Dog".

two more months of bullshit

Jag är ohälsosamt engagerad i presidentvalet nu. Och jag känner lite som Adam McKay. Och som Matt Damon. Och som The Rude Pundit. Och som Jonathan Freedland. Poängen är att jag börjar bli orolig på riktigt. Inget fastnar, inget funkar, allt känns så fel. Paranoian sprider sig.

Freedland: "So somehow Palin slips out of reach, no revelation - no matter how jaw-dropping or career-ending were it applied to a normal candidate - doing sufficient damage to slow her apparent march to power, dragging the charisma-deprived McCain behind her."

Rude: "The truly aggravating thing is watching opportunity after opportunity pass by the Obama campaign. Here's some advice to them: you are not living in subtle times. You are living in an era in our nation where people only react if you use a fucking mallet, not a stiletto, to get your point across. The choice of Sarah Palin as a running mate was a brilliant read of the national zeitgeist. She's like the winner of America's Next Top Model, not a qualified politician, and as such, idiot America thinks they relate."

McKay: "Something is not right. We have a terrific candidate and a terrific VP candidate. We're coming off the worst eight years in our country's history. Six of those eight years the Congress, White House and even the Supreme Court were controlled by the Republicans and the last two years the R's have filibustered like tantrum throwing 4-year-olds, yet we're going to elect a Republican who voted with that leadership 90% of the time and a former sportscaster who wants to teach Adam and Eve as science? That's not odd as a difference of opinion, that's logically and mathematically queer."

Los Angeles

Jag lyssnar på nya plattan från Flying Lotus, Los Angeles, och jag älskar den direkt, på första genomlyssningen. Det händer sällan, men den är direkt en av årets bästa i mina öron, i min skalle. Och jag visste ju egentligen att den skulle vara det, direkt jag hörde att den var på väg. Sedan jag hörde Tea Leaf Dancers på en av Gilles Petersons Brownswood-samlingar härom året visste jag att jag utgjorde någon slags ideal target audience: musikens alla ingredienser skar rakt igenom min musikaliska erfarenhet och begravde sig djupt i benmärgen. Förenade stilar och allt det där. Det var så bra, redan då. När det sedan läckte några spår från nya plattan för några veckor sen bekräftades det. Jag håller med Shovel.com som är inne på att det låter som vad vi alla trodde Prefuse 73 skulle låta efter ett par skivor till, men som vi alla vet flyttade Scott Herren till Spanien och snöade in på gitarrer och mög och blev, i princip, värdelös. Flying Lotus backar till One Word Extinguisher, tar med sig det bästa, kastar skräpet och springer vidare.

Bloggtips

Här kommer ett tips ni kommer att tacka mig för. Min gode vän Erik, alias Eky, alias Ippie, alias Tatuerik, har börjat blogga. Erik är något så ovanligt som en ytterst välformulerad och beläst tatuerare, vars idéer och tankar om sitt yrke går på tvärs mot de flesta invanda föreställningar om denna ofta ganska tröga och klyschiga bransch. Hans studio Buzzstop 28 i Göteborg är nog den enda i Sverige där det är lika stor chans att höra P1 som Deadbolt på stereon. Och det bästa med Eriks blogg är att det är just branschens baksidor han kommer att belysa, utöver mer väntade inslag typ pågående projekt. Att han dessutom är en av de bästa i Sverige på det han gör gör det bara bättre - jag bär själv stolt ett antal av hans kreationer.

Välkommen till bloggskiten, Erik!

Samtidigt, i huvudstaden...

Jaha, så sitter man i Stockholm och skriver. I veckan som gick var det fram och tillbaka till Stockholm för svensexa, med påföljande megaförkylning från helvetet som ett brev på posten; filmdagarna i Malmö (en försenad roundup av den kommer så småningom på WS); tusen ärenden och panikpackning; och återigen sjösjukt X2000 till huvudstaden (med klasshat i första klass). Igår var jag på ett magiskt och fantastiskt bröllop - först på Millesgården och sedan på en trevlig fascist-innergård på Söder - och imorgon sätter det stora efterarbetet med vår film igång. Det ska planeras och klippas och struktureras, och förhoppningsvis är vi effektiva och duktiga. Förhoppningsvis blir det också tid över till annat nu när jag är här ett tag, typ umgänge, nätverkande och sånt. I'm a professional, trots allt.

Trailer

Nu finns det en första trailer till vår film Filmen jag inte pratar om längre.



Men klicka gärna här och välj "watch in high quality" istället så blir det en bättre upplevelse. Det finns även en högupplöst version att ladda ner här.


Andra bloggar om: film, dokumentär, Filmen jag inte pratar om längre

FiaskOS

Am I right, people?!

LCK

Jag såg Louis CK i London för snart två veckor sedan. Det var om möjligt ännu bättre än förväntat. Efter Shameless, HBO-specialen som kom förra året, slängde Louis allt material han använt sig av där, och skrev en helt ny timme. I våras spelade han in en ny special, som ska gå på Showtime i höst. Så fort den var avklarad kastade han även de skämten. Och skrev ytterligare en ny timme. Det var det materialet han framförde i London. Våghalsigt produktiv, fullständigt orädd över att sätta sig i nya situationer, livrädd över att fastna, måste vidare, vidare. Det hade varit imponerande även om de nya skämt han skriver inte hade varit så bra. Nu blir det nästan skrämmande. En absolut fullmatad timme, pang pang pang, inte en död sekund. Publiken var toppen förutom en idiot längst fram. Soho Theatre var kanon - en liten multipurpose-black box med plats för 150 pers. Louis gick ut på scen helt utan fanfarer, musik eller konferencier. Inget tjafs.

Efteråt frågade jag honom varför han hade ställt in i Stockholm. Han såg undrande ut. "Cancelled? They cancelled me!" Tydligen hade biljettförsäljningen inte gått så bra som arrangörerna hoppats på - ca 100 biljetter sålda med en knapp månad kvar till framträdandet. Vilket får en att fundera på det där med kalla fötter. Trodde man verkligen inte att man skulle sälja fler biljetter än så? Visserligen skulle man försöka fylla Göta Lejon, och Louis är ju gudbevars inte Pablo Francisco (som, för att påminna sentillkomna, är världens bästa humorist i Stockholm). Arrangörerna tyckte det var bättre att man tar det någon annan gång, men som Louis sa: när då? Det var ju ett perfekt tillfälle att sno över honom till Stockholm nu, precis när han avslutat en mycket framgångsrik mini-turné i England och Skottland, när humöret och självförtroendet är på topp, när det är härlig svensk sensommar, som en skön avslutning innan han drar hem till New York. Frågan är väl om det någonsin kommer ett lika bra tillfälle igen.

När vi stod och snackade på trottoaren utanför Soho Theatre kom en försynt engelsman fram och tackade Louis för en bra show. Han var väldigt imponerad, tyckte det var jättebra. Händer skakades, och engelsmannen drog vidare. Louis kände inte igen honom, men det gick inte att ta miste på Matt Lucas från Little Britain.


Andra bloggar om: humor, Louis CK