tisdag 2 september 2008

Los Angeles

Jag lyssnar på nya plattan från Flying Lotus, Los Angeles, och jag älskar den direkt, på första genomlyssningen. Det händer sällan, men den är direkt en av årets bästa i mina öron, i min skalle. Och jag visste ju egentligen att den skulle vara det, direkt jag hörde att den var på väg. Sedan jag hörde Tea Leaf Dancers på en av Gilles Petersons Brownswood-samlingar härom året visste jag att jag utgjorde någon slags ideal target audience: musikens alla ingredienser skar rakt igenom min musikaliska erfarenhet och begravde sig djupt i benmärgen. Förenade stilar och allt det där. Det var så bra, redan då. När det sedan läckte några spår från nya plattan för några veckor sen bekräftades det. Jag håller med Shovel.com som är inne på att det låter som vad vi alla trodde Prefuse 73 skulle låta efter ett par skivor till, men som vi alla vet flyttade Scott Herren till Spanien och snöade in på gitarrer och mög och blev, i princip, värdelös. Flying Lotus backar till One Word Extinguisher, tar med sig det bästa, kastar skräpet och springer vidare.

5 kommentarer:

Laurence sa...

On a more serious note:

Vad tyckte du om senaste Tim & Eric? Jag tycker det börjar bli oroväckande. Vill jag ha den sortens humor kan jag lika gärna se på SNL eller något sånt. Det började redan förra avsnittet med Brules viral video-inslag.

Martin Degrell sa...

Du menar "The Jim and Derrick Show"? Jag tyckte det var underbart skruvat, skrattade som en idiot flera gånger. Älskade att de aldrig bröt illusionen, inklusive alla fejk-loggor och vinjetter.

Laurence sa...

Fejkproduktionsbolagen på slutet var avsnittets höjdpunkt "Egg-zactly!". Det jag hade problem med var mest upplägget att driva med MTV-kulturen. Sånt kan Jimmy Fallon och Seth Meyers hålla sig till.

Jesper sa...

Gärna mer musiktips på bloggen!

Tittar in titt som tätt efter att du hade både Theo Parrish och Kerri Chandler på årsbästalistan.

Martin Degrell sa...

Tack, det ska bli mer av den varan!