DFW

Jag har inte läst någonting av David Foster Wallace. Nu är han död, han hängde sig i lördags (detta hemska avsked - hans fru hittade honom hängande där, i deras hus). Jag skäms lite för att jag inte har eller haft bättre koll på honom, men jag tycks inte vara helt ensam om det i Sverige - SvD konstaterade hans död i en liten notis idag, till exempel. Tydligen fanns bara hans debutroman utgiven på svenska, sen ingenting. När jag pratar med mina amerikanska vänner får jag en helt annan bild - bilden av en omistlig mästare, en stor tänkare, briljant stilist, makalös ordtrollare. Folk är utom sig av sorg över hans död, famlar efter ord, är helt chockade. De talar om hur mycket han påverkat dem, deras sätt att skriva, tänka, formulera sig, arbeta. Och jag känner mig nästan skamsen över min uppenbara okunskap. Jag har ju hört namnet, känner igen det som ett författarnamn, vet att han gillade fotnoter och verkade vara en översmart person (en sån som ofta tänker sönder sin prosa, men det verkade inte vara fallet med DFW).

Det är inte riktigt sant, det jag skrev överst. Efter att ha läst om hans död har jag hunnit läsa ett par stycken här och där, främst från hans reportage och essäer. Nu har jag också bookmarkat ett par essäer till, och laddat ner någon ytterligare som pdf. Det känns lite makabert att ge sig på honom först efter hans död. Men ändå: hög tid?