I Can't Live Without My Radio

Ikväll kollar jag på Champions League-fotboll och lyssnar på WFMU.

WFMU är en legendarisk så kallad freeform-radiostation i Jersey City, New Jersey. Freeform-begreppet går såvitt jag vet inte riktigt att översätta till svenska förhållanden - närradio är väl det närmaste man kommer. Ingen public service, ingen reklam, inga ägarkonflikter. Stationen bekostas helt och hållet av lyssnardonationer. Från början var den knuten till ett lokalt college, men bröt sig ur och blev självägd 1995.

WFMUs credo har alltid varit att ge DJn stor makt, och man har en förkärlek för att ge olika DJs tretimmarsblock med helt fria tyglar att spela musik, engagera lyssnarna i dialog, iscensätta diverse upptåg, och allt däremellan. Man har dessutom alltid vurmat för all musik man kan associera med de breda begreppen "indie" och "alternativ" - en vanlig dag kan man få höra allt från amerikansk hardcore och People Like Us-mixar till gamla stenkakor och hiphop. Stationens blogg, Beware of the Blog, som jag länkat till tidigare, formligen svämmar över av fantastisk populär- och impopulärkultur, bisarr Americana, musikanomalier och galenskaper som man inte kan leva utan. Kort sagt: WFMU är väldigt sympatiskt. Och i sitt slag oöverträffat. Givetvis streamas alla program live via mp3, ogg eller real audio, och många program nås också via podcasts. (Mer om WFMU:s bakgrund på Wikipedia här.)

Ken Freedman, stationens nuvarande boss, har några enkla tips om man själv vill sätta igång en freeform-station:

"Step 1: Find a college with an FM station that covers a major metropolitan area and wait for the college to go bankrupt. When it does, form a coalition of listeners and DJs to buy the station.

Step 2: Find 60 music and radio fanatics whose collective knowledge of popular culture and music borders on the frightening. Set them free inside the station with lots of records and coffee and lock the doors.

Step 3: Douse some rags with various humours and several gallons of doubt about radio industry standards. Stuff these rags into the building's ventilation system. When The Man comes knocking at the front door (and he eventually will), pretend that you can't understand what he's saying through the intercom.

Step 4: Only interrupt what you're doing to ask for money once every twelve months, except for the most dire of circumstances, in which case you can compromise your principles for exactly sixty seconds."

Och angående punkt 4 så är det där vi är just nu. Endast en gång om året ber WFMU nämligen sina lyssnare om bidrag. Detta sker under ett tvåveckors marathon, under vilket inga knep är för desperata för att dra in tillräckligt mycket pengar från lyssnarna så man klarar sig ett år till. Alla DJs drar sitt strå till stacken, och stationen förvandlas till ett episkt telethon av sällan skådat slag, man lockar med "pledge swag" till alla som skänker, lottar ut skivor och böcker, osv. Rena folkfesten. Årets marathon satte igång igår, och håller alltså på hela denna och nästa vecka. WFMU spänner musklerna. Jag ämnar stödja stationen med åtminstone några US-tior. Mer om detta här.

Den stora anledningen till att jag kommer att försöka mig på en all-nighter är dock The Best Show on WFMU. Varje tisdagkväll mellan 20 och 23 (02 till 05 här) presenterar DJn Tom Scharpling (bild till höger) "three hours of mirth, music and mayhem", vilket innebär roliga inslag, arga ramblings, Ring P1-aktiga telefonsamtal, och en hel del musik. Men The Best Show är också bas för komikerduon Scharpling & Wurster, och det är detta faktum som gör att programmet verkligen lever upp till sitt namn. Bland alla märkliga människor som ringer in till The Best Show dyker nämligen Scharplings vapendragare Jon Wurster (bild nedan) ofta upp, i rollen som diverse mer eller mindre helgalna individer med olika underliga agendor, och de resulterande telefonsamtalen är bland det bästa jag vet i hela världen. Det är som inverterade busringningar; radiohumor som man inte kan höra någon annanstans idag, långa elaborerade samtal utan avbrott för musik eller reklam, samtal som ofta börjar lugnt och normalt, snart urartar, och inte sällan slutar med att Scharpling blir mordhotad. Samtalen skvallrar också ofta om S&W:s djupa musikkunskaper - Wurster är till vardags rocktrummis (i bland annat Superchunk), och duons referenser till allsköns obskyr musikhistoria (och för den delen annan populärkultur) är knäckande roligt, och nej, man behöver inte fatta alla referenser för att tycka det är kul. Under åren som The Best Show har funnits har duon utvecklat en fantastisk kemi, och trogna lyssnare belönas ständigt med återkommande fraser, platser och karaktärer från tidigare inslag.

Jag har tänkt skriva om The Best Show och Scharpling & Wurster hur länge som helst, men aldrig vetat exakt hur jag skulle börja, hur jag skulle kunna uttrycka min enorma förtjusning över allt de gör, vilket bara inneburit att jag låst mig och inte lyckats skriva något alls. Jag antar att jag gett upp ambitionen att skriva något optimalt - det viktiga nu är att få ut ordet, att göra fler folk medvetna om denna amerikansk humors fanimig bäst bevarade hemlighet. Med tanke på marathonet känns det här som ett logiskt tillfälle att skriva något om duon - jag är säker på att jag kommer att återkomma till dem vid ett senare tillfälle. Det jag vet är att jag har plågat alla i min umgängeskrets det senaste året med väl valda klipp från programmet - med reaktioner löpande hela spektrat från "Jaha?" och "Briljant - men gud, alldeles för långt!" till "Går omkring på Stockholms gator med min iPod och skrattar för mig själv som en galen person" och direkt andnöd.

Att skriva mer om S&W här och nu känns som overkill. Jag avslutar med ett par länkar. Först ett par klassiska S&W-klipp som väl representerar deras ton och stil:

Tom pitchas om "One on One News"
Tom lär sig om Anything, Inc.
Barry Dworkin, sångare i The Gas Station Dogs, ringer in
Tom utser "The Sleaziest Rocker of All Time"

Slutligen några användbara länkar:

S&W hemsida
The Best Show on WFMU hemsida (ra-arkiv här)
The Best Show on WFMU podcast (feed)
TSOYA-intervju med S&W (mp3 här)

You can't stop The Best Show, You can't top The Best Show!

Nu: Valencia-Inter.


Andra bloggar om: kultur, radio, podcast, musik, humor, wfmu, The Best Show, Scharpling & Wurster