Uno

Idag har den här bloggen funnits i exakt ett år. Ungefär 250 inlägg har det blivit hittills. Det har gått fort. Det har varit roligt, givande och kreativt - men också stundtals frustrerande. En ny kanal för narcissism och bekräftelse - en ny källa för prestationsångest.

Trogna läsare vet att jag vanligtvis undviker att meta-blogga. Att skriva om bloggandet i sig och engagera sig i den så kallade bloggosfären (jag föredrar Bloggsylvanien) kan säkert vara kul, men det är inte riktigt min grej, och framförallt är det inte den här bloggens syfte. Men just idag skulle jag vilja ge lite shoutouts till folk - bloggare och andra - som uppmuntrat, glatt och/eller inspirerat mig det gångna året. Så stort tack till mob, Dr. Henrik, Krämer, Måns, Sigge, Therese, syrran, Brian, Eric, Jesse, Otto, Mubarak, Rude One, Staffan, Jesper, Lidbom, Tennisspionen, Ed och Slant-gänget, Russ och Max och Cassius och övriga Refugees, alla på AST - och alla andra vänliga människor som läst, tipsat, kommenterat och länkat. Ett särskilt tack till Kjell för all props, och till Anna - för allt.

Och ta det lugnt, det här är inget avsked - jag ämnar ånga på även i fortsättningen. Framtiden ser ljus ut, Criswell predicts: hösten blir mer intressant än på länge. Vissa radikala förändringar är att vänta, bloggmässigt, men bara till det bättre, till det roligare. För att citera en av vår tids stora tänkare: My mind is a raging torrent, flooded with rivulets of thought, cascading into a waterfall of creative alternatives!