Goodison Park, Liverpool. Möte mellan Everton och Arsenal, ligapremiär. Arsenal fullständigt krossar Everton, och i 70:e minuten gör matchens lirare Cesc Fabregas sitt andra mål för dagen. Firandet är rörande: han springer ut till sidlinjen, till avbytarbänken, och hämtar en matchtröja med namnet Jarque på ryggen, som han kysser och håller upp mot himlen. Det är en oerhört fin gest - han dedikerar målet och segern till sin landsman och Espanyols lagkapten Daniel Jarque, som ju som bekant dog under ytterst tragiska omständigheter för tio dagar sedan. Händelsen har skakat om hela fotbollsvärlden, och Spanien i synnerhet, och man såg hur mycket det betydde för Fabregas att kunna tillägna Jarque målet.
Arne Hegerfors: "Jaha, och nu tar han upp en tröja... och håller upp den. Det ser ut som... kanske, verkar det vara en hyllning till en gammal spansk lagkapten, Jarock [ya-rokk], som dog för nån månad sen."
Tio minuter senare förtydligade Hegerfors vad alla redan visste - han blev väl strängt tillsagd av Stockholm, får man hoppas - men ärligt talat. Hur kan han vara så bakom flötet? Hur kan han inte veta?
(Mot slutet gjorde även brasse-kroaten Eduardo mål. Eduardo råkade ut för ett jobbigt benbrott i februari 2008, var tillbaka ett år senare, men har mest spelat cupmatcher under våren. Hegerfors: "Nu spelar han fotboll igen efter att ha varit borta under 18 månader!")
lördag 15 augusti 2009
Nu har vi en hemsida också
Det tog lite tid, men nu finns den. Där hittar man pressbilder, trailer, info, länkar till artiklar och annat.
tisdag 11 augusti 2009
Det bästa jag hört
En bekant var på en visning av Joe Dantes fantastiska Matinee häromkvällen - en av mina favoritfilmer. Dante var där och introducerade filmen, och berättade bland annat att en "European gent" vid ett tillfälle hade erbjudit sig att finansiera en fullängdsversion av MANT!, den spektakulära b-filmen-i-filmen ("Half man, half ant - all terror!"). Vilken grej. Efter visningen hade Dante sedan visat allt material man filmat av MANT! när det begav sig - det var ca 25 minuter ihopklippt. Han tyckte det var fullt tillräckligt.
Dygnsrytm
Såhär har jag sovit det senaste dygnet:
måndag 08-12
måndag 21-01
tisdag 05-09.30
Ska bli spännande att se vad som händer ikväll.
måndag 08-12
måndag 21-01
tisdag 05-09.30
Ska bli spännande att se vad som händer ikväll.
lördag 8 augusti 2009
4 september!
Okej, ni vet det där inlägget ett par dagar sen om vår dokumentär och när den skulle visas på SVT? Glöm det. Jag fick helt fel intel, men det här är korrekt på alla sätt och vis:
FILMEN JAG INTE PRATAR OM LÄNGRE får sin TV-premiär fredagen den 4 september, i SVT2, kl 20. Planerade repriser är den 6:e och den 9:e september, också i SVT2. Inget besked om SVT Play än, men jag förutsätter att den hamnar där också.
I SVT kommer det att visas en nerklippt TV-version av filmen. 58 minuter istället för 72. Samma vecka som TV-visningen sker, söndagen den 6 september, kommer vi dock att visa den oklippta originalversionen av filmen på Jönköpings filmfestival. Dessutom är det planerat en visning på Cinemateket i Stockholm den 22:e september - även där visar vi den långa versionen, och i full HD dessutom.
FILMEN JAG INTE PRATAR OM LÄNGRE får sin TV-premiär fredagen den 4 september, i SVT2, kl 20. Planerade repriser är den 6:e och den 9:e september, också i SVT2. Inget besked om SVT Play än, men jag förutsätter att den hamnar där också.
I SVT kommer det att visas en nerklippt TV-version av filmen. 58 minuter istället för 72. Samma vecka som TV-visningen sker, söndagen den 6 september, kommer vi dock att visa den oklippta originalversionen av filmen på Jönköpings filmfestival. Dessutom är det planerat en visning på Cinemateket i Stockholm den 22:e september - även där visar vi den långa versionen, och i full HD dessutom.
torsdag 6 augusti 2009
Terrible
YouTube har stängt ner Everything Is Terribles konto. Tummen ner!
EDIT:
EDIT:
NEVER FORGET from Everything Is Terrible on Vimeo.
tisdag 4 augusti 2009
2 september
Förresten kan ni redan nu boka in 2 september. Då går vår dokumentär på SVT. Nej, jag vet inte vilken kanal eller hur dags.
Stiltje
Om det är så att ni tycker att det är skralt med ordiga inlägg här just nu så beror det på att
1) jag är upptagen på annat håll
x) sommaren gör sitt
2) jag har inget intressant att säga, bara att visa
Välj själva. Jag är just nu betydligt mer aktiv på twitter, om ni pallar med att kolla där emellanåt. Apropå twitter så fick jag typ en miljon besökare på den här bloggen förra veckan, bara på ett par timmar, eftersom Paul F. Tompkins länkade till min mini-intervju med honom (sent omsider, kan tyckas - den gjordes för två år sedan). Misstänker att de flesta som klickade sig vidare inte förstod nånting. Paul passade även på att dissa svengelskan i texten, och framförallt effs användande av frasen "back in the day" i kommentarerna.
1) jag är upptagen på annat håll
x) sommaren gör sitt
2) jag har inget intressant att säga, bara att visa
Välj själva. Jag är just nu betydligt mer aktiv på twitter, om ni pallar med att kolla där emellanåt. Apropå twitter så fick jag typ en miljon besökare på den här bloggen förra veckan, bara på ett par timmar, eftersom Paul F. Tompkins länkade till min mini-intervju med honom (sent omsider, kan tyckas - den gjordes för två år sedan). Misstänker att de flesta som klickade sig vidare inte förstod nånting. Paul passade även på att dissa svengelskan i texten, och framförallt effs användande av frasen "back in the day" i kommentarerna.
fredag 24 juli 2009
tisdag 21 juli 2009
Hjärtskärande
Sju tweets från en kompis nu i kväll. Sju tweets som förändrar allt för en liten kille:
> I cannot believe this.
> So my son started taking Magic at camp with this guy Magic Frank...
> It takes a week for my son to start worshipping the guy...he even puts Magic Frank's poster up next to his bed...
> We tell our son that we are going to hire Maigc Frank for his birthday party and my son goes nuts with excitement.
> That was yesterday.
> We just got a call that Magic Frank died.
> Rest in peace, Magic Frank. You made my son very happy for one week.
lördag 4 juli 2009
Hur varmt är det? Såhär varmt är det.
1. Jag hade besök från Los Angeles häromdagen. Ni vet, staden där det alltid är soligt och varmt året runt? De gjorde inget annat än att klaga på hur jävla JÄVLA varmt det var i Malmö. "God fucking damn it!", sa de, "isn't this supposed to be fucking SWEDEN?!".
2. Jag sover med alla fönster på vid gavel, hela natten lång. Allt för att få till lite tvärdrag. Fönster ut mot gården, fönster ut mot gatan. Gardinerna hänger rakt ner, inte en vindpust nånstans. Sådär klockan fyra-fem på morgonen börjar det bli godtagbar temperatur, kanske 19-20 grader. Klockan nio på morgonen är det 27 grader i sovrummet. Tjugosju. Alltså samma rum jag använder som kontor, där jag förväntas sitta och vara kreativ och jobba hela dagarna. Det går sådär just nu.
3. Trots att det ofta bemöts med ett "Men vaddå, du ska väl vara tacksam för att det är varmt i Sverige ibland!" eller "Men såå varmt är det väl inte!" så överväger jag på 100% allvar att köpa en AC för hemmabruk. För 2500-3000 typ kan man få en hyfsad, tydligen. Just nu kan jag stå ut med både det och eventuellt oväsen (tror de flesta ligger på ca 50 db).
Något måste göras.
2. Jag sover med alla fönster på vid gavel, hela natten lång. Allt för att få till lite tvärdrag. Fönster ut mot gården, fönster ut mot gatan. Gardinerna hänger rakt ner, inte en vindpust nånstans. Sådär klockan fyra-fem på morgonen börjar det bli godtagbar temperatur, kanske 19-20 grader. Klockan nio på morgonen är det 27 grader i sovrummet. Tjugosju. Alltså samma rum jag använder som kontor, där jag förväntas sitta och vara kreativ och jobba hela dagarna. Det går sådär just nu.
3. Trots att det ofta bemöts med ett "Men vaddå, du ska väl vara tacksam för att det är varmt i Sverige ibland!" eller "Men såå varmt är det väl inte!" så överväger jag på 100% allvar att köpa en AC för hemmabruk. För 2500-3000 typ kan man få en hyfsad, tydligen. Just nu kan jag stå ut med både det och eventuellt oväsen (tror de flesta ligger på ca 50 db).
Något måste göras.
torsdag 2 juli 2009
tisdag 16 juni 2009
måndag 15 juni 2009
Flyttkaos
Min farfar, som fyller 84 den 3 juli, har under våren skickats fram och tillbaka mellan sjukhuset i Karlskrona och olika korttidsboende i kommunen. En envis magbakterie har hållit honom sängliggande under långa perioder, och han behöver nu så mycket hjälp med det mest grundläggande - kliva ur sängen, fixa käk, ta en dusch - att det i april nångång stod mer och mer klart att han skulle behöva flytta till ett ordentligt äldreboende, att tiden som villaägare nog är över nu. Först gillade han inte tanken på att flytta från sitt hus, men förlikade sig snart med tanken. Delvis av ekonomiska skäl, såklart - det är inte gratis att bo på ett snajdigt äldreboende och samtidigt ha en villa som bara står och kostar pengar.
Så för ett par veckor sedan flyttade farfar in på äldreboendet Pantern, på Pantarholmen i Karlskrona, blott ett stenkast från den lägenhet där han och farmor bodde, och min pappa växte upp, på femtiotalet, och ännu närmare sin gamla arbetsplats, postkontoret på Pantarholmen, där han var postmästare i många år. Än så länge verkar Pantern toppen, och jag skäms lite när mina fördomar om ett ålderdomshem kommer på skam - det dricks vin till maten, man får en likör till kaffet, det ordnas filmvisningar på söndagar, det finns en huskatt. Och så vidare. Jag som föreställt mig nån vanvård straight outta Uppdrag granskning. Farfar trivs utmärkt.

Men huset återstår, och med det, kaos. Det måste tömmas innan försäljningen, och det är lite bråttom med tanke på semestrar och annat. Just nu befinner jag mig därför i Karlskrona, delvis för att hjälpa mina föräldrar och min faster att tömma huset; försöka utröna vad, om något, som är värt att spara eller sälja - och vad som ska till tippen. Det är ingen lätt uppgift. Det vi är mest tacksamma över - förutom det faktum att farfar faktiskt är vid liv och det inte hänger en sorg över vårt arbete - är att huset är förhållandevis litet: en enplansvilla utan vare sig vind eller källare, i ett trevligt bostadsområde som jag alltid kallade Flintabyn när jag var liten, eftersom husen på något sätt påminde om husen i The Flintstones.

Men jösses vilken röra, vilka oändliga högar med möbler, prylar och dokument. Farfar är en samlare som ogärna slänger saker, och samlarbeteendet går liksom igenom hela huset, med bisarra resultat - det är inte ett crazy house på något sätt, men förrådet och garaget och garderoberna och byråerna är fulla av udda grejer. Fyrtio års räkningar. Ett helt skåp fullt av stearinljus. Några oanvända porslinsserviser. Ett helt gäng bajonetter, knivar och machetes. Fyra dragspel, sex kaffekokare, tre strykjärn.

Mycket är i kasst skick, mycket ska slängas - men en hel del ska vi försöka bli av med på loppisar och Blocket. Pappa vill slänga allt, mamma stretar emot. En del behåller vi. Häromdagen hittade jag en jättefin engelsk språkkurs på vinyl, typ åtta små sju-tummare i en elegant box från förlaget Cupol, gissningsvis från tidigt 50-tal. Lägger även beslag på en liten fåtölj, några Weissbier-glas, en fin liten byrå och en resväska. Det är ganska roligt ändå att rota igenom allt.

Min stilige farfar. Profilporträtt utfört på Tivoli i Köpenhamn, 1957.
Så för ett par veckor sedan flyttade farfar in på äldreboendet Pantern, på Pantarholmen i Karlskrona, blott ett stenkast från den lägenhet där han och farmor bodde, och min pappa växte upp, på femtiotalet, och ännu närmare sin gamla arbetsplats, postkontoret på Pantarholmen, där han var postmästare i många år. Än så länge verkar Pantern toppen, och jag skäms lite när mina fördomar om ett ålderdomshem kommer på skam - det dricks vin till maten, man får en likör till kaffet, det ordnas filmvisningar på söndagar, det finns en huskatt. Och så vidare. Jag som föreställt mig nån vanvård straight outta Uppdrag granskning. Farfar trivs utmärkt.
Men huset återstår, och med det, kaos. Det måste tömmas innan försäljningen, och det är lite bråttom med tanke på semestrar och annat. Just nu befinner jag mig därför i Karlskrona, delvis för att hjälpa mina föräldrar och min faster att tömma huset; försöka utröna vad, om något, som är värt att spara eller sälja - och vad som ska till tippen. Det är ingen lätt uppgift. Det vi är mest tacksamma över - förutom det faktum att farfar faktiskt är vid liv och det inte hänger en sorg över vårt arbete - är att huset är förhållandevis litet: en enplansvilla utan vare sig vind eller källare, i ett trevligt bostadsområde som jag alltid kallade Flintabyn när jag var liten, eftersom husen på något sätt påminde om husen i The Flintstones.
Men jösses vilken röra, vilka oändliga högar med möbler, prylar och dokument. Farfar är en samlare som ogärna slänger saker, och samlarbeteendet går liksom igenom hela huset, med bisarra resultat - det är inte ett crazy house på något sätt, men förrådet och garaget och garderoberna och byråerna är fulla av udda grejer. Fyrtio års räkningar. Ett helt skåp fullt av stearinljus. Några oanvända porslinsserviser. Ett helt gäng bajonetter, knivar och machetes. Fyra dragspel, sex kaffekokare, tre strykjärn.

Mycket är i kasst skick, mycket ska slängas - men en hel del ska vi försöka bli av med på loppisar och Blocket. Pappa vill slänga allt, mamma stretar emot. En del behåller vi. Häromdagen hittade jag en jättefin engelsk språkkurs på vinyl, typ åtta små sju-tummare i en elegant box från förlaget Cupol, gissningsvis från tidigt 50-tal. Lägger även beslag på en liten fåtölj, några Weissbier-glas, en fin liten byrå och en resväska. Det är ganska roligt ändå att rota igenom allt.

Min stilige farfar. Profilporträtt utfört på Tivoli i Köpenhamn, 1957.
söndag 14 juni 2009
KORV
fredag 5 juni 2009
Episk Best Show i tisdags

Som ni är trötta på mitt tjat om The Best Show on WFMU. Det tar visst aldrig slut, eller vad?
Korrekt. För vet ni vad? Det är det bästa ni kan lyssna på i radioväg. Det absolut bästa. Och bara för det kommer här ett inlägg till.
I tisdags var det en speciell kväll på WFMU. Evan "Funk" Davies, som normalt följer efter Tom och Best Show, var tvungen att vara ledig, och Tom tog generöst nog över ansvaret även för Evans show. Kanske vet ni att Toms program redan från början är tre timmar långt? I tisdags var det alltså sex timmar långt. Även borträknat musiken var det fem och en halv timme snack. Inte en avundsvärd uppgift, och fans av Best Show såg fram emot det med skräckblandad förtjusning - hur skulle till exempel Toms legendariska lynnighet manifestera sig när energin börjar falna kring timme fem?
Det gick över all förväntan. Det hjälper att Best Show har en fantastisk streak just nu, och kanske var det här programmet till och med ett av de bästa Best Show-avsnitten på flera månader. Jag satt uppe och lyssnade på ungefär halva programmet men pallade inte alla sex timmarna, men har precis lyssnat ikapp på podcasten idag. Episkt.
Inför programmet var Tom lite orolig över hur han skulle fylla alla sex timmarna, och uppmanade alla sina kändisbekanta att ringa in, att packa hela showen med celebra ögonblick och hjälpa till att hålla energin på topp. Många antog utmaningen, och bland de som ringde in eller gästade studion märks Patton Oswalt, Paul Scheer, Paul F. Tompkins, John Hodgman, Aimee Mann, Michael Penn, Jen Kirkman, Matt Walsh, Wyatt Cenac och många fler.
Bland de många höjdpunkterna:
- den ökända Julie from Cincinnatti får en egen spinoff-show och pratar smörgåsar
- Paul Scheer från Human Giant ringer in från inspelningen av Piranha 3D i Arizona och berättar om vad som verkar bli en helt vansinnig film (kolla för fan in rollistan)
- nioårige Caleb ringer in och spelar upp sin rocklåt "Explosion"
- baseballspelaren Claude Monroe (Jon Wurster) ringer in med ett episkt och fantastiskt samtal som behandlar såväl "punk tango" som knarkexcesser, jämte bekanta ämnen som GG Allin, Sheila Larson och Maurice Kern
- Best Shows producent (och callscreener) Mike presenterar ett nytt avsnitt av spinoff-showen The Mike Show, Best Shows anti-tes; som gäst har han Best Shows värsta prank caller tillika Toms nemesis "James"
- ett kaotiskt konferenssamtal med Todd Barry, Andy Kindler och Andy Daly som slutar med att Tom GOMPar allihop
- The Mike Show får en egen signaturmelodi, som är mer rocking än Toms
- Mike tar emot ett paket från Japan (och Tom är ursinnig över hur The Mike Show får post skickad till The Best Shows postlåda), och det är lagom creepy
Lyssna på arkivet här.
Ladda ner podcast-mp3an här (musiken bortredigerad).
Best Shows hemsida.
Prenumerera på podcast-feeden (iTunes).
Om du inte pallar hela programmet, prenumerera på Best Show Gems, som jag producerar, här.
Tycker ni att jag obsessar över The Best Show? Då känner ni inte Omar, Buffcoat eller Scratchbomb.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


