Happy Halloween önskar Maxime Gérin

Klicka för större.

"This year Halloween fell on a weekend..."

Ooh Mama

People Who Know They're in a Sketch vs. People Who Don't

En fantastiskt galen sketch från gamla Conan-showen, sent 90-tal. Spotta: Brian Stack, Jon Glaser, Rob Corddry. Vi kan bara hoppas på att nya showen (premiär i början av november) tillåter liknande absurdism. Jag har vissa förhoppningar, eftersom tyglarna lär vara friare än på NBC, men jag räknar inte med någon anarki direkt.

Vakna

S&W på emusic

Alltså nu blir det Best Show overload här snart, men jag upptäckte precis att emusic har Scharpling & Wursters samtliga fem plattor för nerladdning som mp3-or. En kredit för ett spår, dvs sådär 5-6 krediter för ett dubbelalbum. Det måste ju typ vara världens bästa deal jämte Fela Kuti. Och spåren som finns på plattorna finns inte längre arkiverade hos WFMU.

Best Show Redux

Jag retoolade mitt tidigare inlägg om The Best Shows tioårsjubileum; skrev ytterligare ett par paragrafer, förtydligade för icke-fans, jobbade om presentationen, och publicerade det hela på Weird Science. Läs här.

Vad har ett sånt inlägg på Weird Science att göra, kan man fråga sig. Med viss rätt. Vi skriver ju om film och TV på WS, och det är i ärlighetens namn något av en stretch att skriva om ett radioprogram där. Men det handlar om kontext. Som jag skriver så är The Best Show en hubb, ett nav för så många populärkulturella fält. Det berör mycket av det jag brukar skriva om - mest humorrelaterade saker. Och med det som grund skrev jag. Jag kände inte ens att jag behövde krysta fram Toms inblandning i Monk för att legitimera artikeln.

Så läs. Och om du tillhör den lilla skara svenskar som redan nu uppskattar The Best Show - skriv en kommentar. It is time to TESTIFY, som Tom skulle sagt.

En recension av filmen JONAH HEX

Det finns många aktiviteter som är trevligare än att se "JONAH", T.EX slå sig själv i huvudet med en hammare.

THANKYOU AND GOODNIGHT

Inte illa

Tim & Eric / Jimmy Kimmel

#BestShow10

Mycket fint hyllningsprogram till The Best Show igår. Det är inte det lättaste att sammanfatta tio års suverän radiounderhållning, även om man har tre timmar på sig, men Mike och Therese gjorde ett bra jobb. En blandning av klipp från programmet, personliga minnen från gästvärdparet och gäster som ringde in. Bland de mer namnkunniga kan nämnas Ted Leo, Paul F. Tompkins, John Hodgman och Aimee Mann, men många av Best Shows helt vanliga dödliga lyssnare och en rad stammisar hörde också av sig. Och Philly Boy Roy. Om man missade programmet kan man lyssna på arkivet här - som innehåller en detaljerad playlist författad av Therese, så man kan hoppa till valfritt segment om man så vill. Väldigt smidigt. Det kan till och med fungera som en bra introduktion till programmet, om man är obekant med det.

Bitvis var det lite begravningsstämning över gårdagens program, och det är ju olyckligt eftersom Best Show ju faktiskt inte är över - även om vissa pessimister tycks tro det. Tom tar bara en paus. Men lite makabert blev det emellanåt, när folk nästan fick hejda sig från att prata om Tom och Jon och programmet i imperfekt.

Då var det betydligt mindre kvalfyllt och mer hjärtvärmande att följa hashtaggen #BestShow10 på twitter under gårdagen. Ted startade den tidigt under dagen, och sedan rasslade det in favoritminnen från de tio år som gått: karaktärer, citat, gäster, uttryck, återkommande inslag, minnesvärda händelser. Väldigt trevligt att ta del av. Och det var under den strömmen av tweets som jag insåg hur enormt mycket material Tom och Jon jobbat fram under åren. Alla telefonsamtal, alla gubbar, hela Newbridge-universat. Det är verkligen sanslösa mängder humor av den allra finaste kvalitet, år ut och år in.

Påmindes också om den gamla fan-tävlingen initierad av Tom för ett par år sedan: The Best Show Video and Art Contest. Många underbara bidrag, inte minst dessa:

Hårkontinuitet

Och så undrar folk varför FOX vill lägga ner Running Wilde.

Actor "Moon Lighting"

NaNoWriMo

Nån annan som tänkte skriva en roman i november? Jag vet att det heter National Novel Writing Month, och att det är Amerikat som avses, men det har väl inte hindrat folk förr? NaNoWriMo som koncept har liksom legat och skvalpat i bakhuvudet på mig i några år, men jag har aldrig ens övervägt att göra det, inte på allvar. Kanske att jag någon gång kastat ur mig ett provocerande "det där skulle jag kunna göra på halva tiden, om jag verkligen velat". Häromdagen påmindes jag igen om fenomenet när en god vän påpekade att såväl han som hans bättre hälft tänker göra ett ordentligt försök i år. Så jävla duktigt. Kan de så kan jag?

Konceptet i sig är ju ganska enkelt ändå: "Writing one 50,000-word novel from scratch in a month's time." Bedrägligt enkelt, kanske.

OK, "from scratch". Så man får inte skriva något i förväg, men nog får man väl planera? Fundera? Ha en tankeverksamhet, en inre monolog om det? Det tycker jag. Vem ska hindra mig, tankepolisen? 50 000 ord är inte så farligt. Runt 100 sidors text kanske, något kortare beroende på hur komprimerat man skriver.

Lätt.

Childrens Hospital

Idag skriver jag på Weird Science om senaste Childrens Hospital, och den fantastiska hyllning av Do the Right Thing som Rob Corddry, David Wain och kompani ägnar sig åt genom hela avsnittet.

Rycket

Ibland går det veckor och månader utan ny musik i fysiskt format. Under perioder håller man sig till digitala nerladdningar. Men ibland får man ett ryck. Som idag. Och med all respekt till de fåtal lokala skivaffärer som finns kvar här omkring: år 2010 hittar du inget bättre, snyggare, sexigare äktenskap mellan dammig crate digging och vrålsnabba cybermotorvägar än Discogs, sajten som började som en IMDB-liknande databas för skivnördar, utvecklades till ett de facto digitalt referensverk och på senare tid muterade till en fullfjädrad marknadsplats för nya men mest gamla skivor. Från hela världen. Mest från privatpersoner men också från skivaffärer som lägger upp hela sortimentet på Discogs. Helt integrerat med databasen, som ses efter av alla nördentusiaster som lägger till detaljer om varenda litet släpp. Aldrig någon risk för missuppfattningar om vilken utgåva som gäller - allt korsrefereras tillbaka till basen. Omedelbara jämförelser med andra försäljare, sortera efter € £ och $, undvik den svindyra US-pressen och ta en tyskpress istället och spara €€€. Det är så perfekt och jag älskar det. Men det går upp och ner med aktiviteten för min del. Men nu hade jag lite pengar över. Och då.

Efter att ha bråkat med PayPal halva dagen konstaterar jag att jag har bland annat har följande juveler på ingång:












Dessutom den här:

10-10-10

Kl 10.10 idag intog jag en mycket god frukost med min WS-kollega Per Perstrand på ett söndagssömnigt hotell i Norrköping. Jag hade kvällen innan deltagit i filmfestivalen Flimmers pitch-tävling (Per hade framgångsrikt hållt i festivalens filmquiz). Tillsammans med tre andra jurymedlemmar lyssnade jag på fem pitchar från några unga lovande filmskapare, hittade efter mycket om och men en vinnare (alla hade sina för- och nackdelar, alla var spännande), och spenderade resten av kvällen i en studentlya där vi i juryn kände oss otroligt gamla. Uråldriga, till och med.

Det var andra gången i mitt liv som jag var i Norrköping. Första gången körde jag bil upp på ett spårvagnsräls, stoppades av polisen och spenderade ett och ett halvt dygn ombord en ubåt. Men det är en annan historia.

***

Idag, 10-10-10, fyller The Best Show on WFMU tio år. Tio sanslösa, makalösa, utmattande år. Tom Scharpling och Jon Wurster förtjänar varje tapperhetsmedalj de kan få. Världens bästa radioshow i modern tid, roligast, störst, vackrast - och samtidigt kriminellt underskattad och häpnadsväckande "okänd" bland icke-aficionados. Som min vän Chris skrev på twitter: "The greatest American achievement in comedy of the last 10 years." Jag är stolt och glad över att känna Tom och Jon, och att producera Best Show Gems ihop med dem är en enorm ära.

***

Apropå WFMU så pågår just nu en auktion på eBay som syftar till att samla in pengar till radiostationen. Fram tills på tisdag kan man buda på en uppsjö grejer, som exempelvis låtlistor från band som spelat på stationen, och serieböcker av Robert Crumb. Men eftersom det är WFMU finns det även mer udda auktionsföremål, som VIP-biljetter till en inspelning av The Colbert Report, sitta med på en read-through med The Simpsons, dricka te med Magnetic Fields-gubben Stephin Merritt, sjunga med Yo La Tengo, spendera en dag i WFMU:s enorma skivbibliotek, och massor av andra mer eller mindre excentriska saker. Hela listan här.

***

Nu är jag sjösjuk efter att ha åkt X2000 i andra klass utan åksjuketabletter. Jag är dessutom väldigt trött, hungrig, och så har jag nackspärr. Den har jag haft sedan i fredags, och jag kan knappt röra på huvudet utan att jag vrider mig i plågor. Gått på värktabletter hela helgen. Smort in axlar och nacke med Voltaren-gel. Osv. Illa illa. Det händer mig ungefär var femte år. Imorgon ringer jag en kotknackare.