Torsdag

Eating in Public sammanfattar föredömligt veckans sorgligaste nyhet, att Triangelfilm packar ihop, här. Samtidigt skriver Sydsvenskan idag att Malmö stad lovar att hitta en lösning för Spegeln. Detta är oerhört viktigt för Malmö, så viktigt att jag tror det är svårt att omedelbart inse följderna av det hål som Spegeln skulle lämna. Med det sköra kulturutbudet i staden skulle Spegelns död få stora konsekvenser - som Jan Aghed påpekar hyser biografen inte bara Triangelfilms visningar, utan också arrangemang som BUFF, Skånska filmdagarna, skolbion och inte minst Cinemateket. De övriga oberoende filminrättningarna i staden - Panora/Folkets bio och Victoria - kan omöjligt axla Spegelns åtaganden utan substantiell upprustning. Worst case scenario är såklart att SF köper upp och lägger ner biografen, i samma aggressiva, destruktiva anda som man brukar hantera konkurrenssituationer. Jag tror inte det kommer att hända, men just nu handlar det om att rädda det som räddas kan, med Spegeln som prio ett för Malmös del. Därefter det stora arkivet med 500+ filmer (som klarade sig bättre än väntat vid branden för ett par år sedan).

***

Amerikanska tv-säsongen tar mer eller mindre slut den här veckan. Abstinens - vad ska man se nu när man inte längre kan följa något vecka efter vecka? Jag försöker visserligen följa så få serier som möjligt, och nu har dessutom en av dem gått i graven (Veronica Mars) och en annan är jag tveksam till att fortsätta följa (Heroes). Men suget efter bra serier finns alltid. Min sommarlösning: catch up. Jag har Carnivàle S2, Deadwood S2 och Life on Mars att tag i. Och jag har ännu - chockerande! pinsamt! - inte sett en minut av The Wire. Men S1 ligger här och väntar på mig.

***

Tips på hur man kan indexera och hålla koll på sin DVD/CD/medie-samling? Har använt DVD Aficionado ett tag, trivs inte riktigt. Har testat Ant och DVD Profiler, men gillar inte apps, vill ha det online.

***

Har ni förresten hört att det kommer en tredje Shrek-film?!


Andra bloggar om: tv, film, kultur, Triangelfilm

Ett gigantiskt åtagande

Ingen vettig människa med ens ett flyktigt intresse för bra sketchbaserad humor har vid det här laget missat Human Giant, serien (av gänget med samma namn) som nu haft sin säsongsavslutning på MTV. Inte sedan The State har MTV visat ett lika helgjutet, välskrivet sketchprogram. Human Giant har fått fantastisk respons i media, killarna har synts överallt. Showen har överträffat mina förväntningar med råge, och de har tydligen även fått hyfsade tittarsiffror. Och från MTV åtnjuter gänget uppenbarligen en viss status, eftersom kanalen nyligen frågade dem: "Vad säger ni om att ta över MTV i ett dygn och göra precis vad ni vill?" En fråga det inte tog lång tid att svara på.

Sagt och gjort. I fredags vid middagstid lokal tid körde Human Giant igång ett osannolikt tjugofyratimmars-maraton från en studio överblickande Times Square i New York. Både MTV och MTV2 togs över. Rob, Aziz och Paul visade klipp från sina favoritprogram, musikvideos, hittade på diverse upptåg (Guitar Hero på jumbotronen på Times Square), och mottog telefonsamtal och besök från alla sina vänner i branschen, oavbrutet under ett dygn. Hela projektet kändes väldigt mycket tidiga MTV, löst hållet och öppet för infall, ljusår från den urvattnade kanal den är idag. Tendens eller bara tillfällighet? Stor eloge, hursomhelst. Som en extra krydda gick man ut från MTV och sa att om HG fick en miljon besökare på sin hemsida under dygnet man tog över kanalen skulle showen förlängas, annars skulle den läggas ner. Bullshit eller ej - sidan fick drygt 1,2 miljoner besökare. Till hösten kommer således en ny säsong av Human Giant.

För en humornörd var tillställningen en orgie, rena rama who's-who från alt comedy-scenen - det märktes att HG-gänget verkligen utnyttjat alla sina kontakter för att få dit folk, och det kändes som att alla roliga människor var där. Och de som inte var på plats i New York ringde in. Bob Odenkirk, Will Arnett, Michael Cera, Kristen Schaal, Michael Showalter, Zach Galifianakis, Fred Armisen, Todd Barry, Jon Glaser... Tim & Eric ringde in och påminde om att Shrek 3 hade premiär. Rob Riggle från The Daily Show var oerfaren säkerhetsvakt och blev alltmer full och oberäknelig. Och Nick Kroll tog över som den scenstjälande überbitchen Fabrice Fabrice. En hel del musikframträdanden hanns också med. Förutom den fantastiska rapduon Cracked Out dök även Mastodon, Ted Leo, The National och många fler upp.

Massor av klipp från denna episka händelse finns på Human Giants hemsida. Jag rekommenderar särskilt klippen med Fabrice Fabrice ("Paul, I will cut your face until you look like Seal") och det tillfälle då Will Arnett, Michael Cera och John Krasinski från The Office blir inblandade i en krånglig gisslansituation. (Musikklippen går ej att se utanför USA.) Som en person utan tillgång till amerikanska MTV var det frustrerande att följa maratonet via humorforum och lösryckta klipp, men en komplett digital version av hela dygnets händelser är på väg, och kommer troligtvis så småningom att dyka upp på ett fildelarnätverk nära dig.

EDIT: Tydligen kunde man inte kommentera det här tidigare - det kan man nu. Varsågoda!

Andra bloggar om: tv, humor, MTV, Human Giant

Fredag: vad jag tyckte om Zodiac

Jag har en svaghet för filmer som med tålmodig envishet skildrar en utrednings alla tröga turer. Gärna en polisutredning: alla falska spår, alla återvändsgränder, allt meningslöst pappersarbete. Allt det som vi traditionellt sett inte vill att en högoktanig polisfilm ska bestå av - det tråkiga, byråkratin, det tröstlösa harvandet, ett berättande där poängen inte nödvändigtvis är catch the bad guy utan kanske snarare att sätta in sig själv i ett samhälleligt sammanhang, att hitta sin plats i det stora maskineriet. Jag vet inte riktigt varför det är så. Kanske var det därför jag gillade The Good Shepherd betydligt mer än den antagligen förtjänade. Dessutom är jag som bekant väldigt förtjust i Mann-liga miljöer, där oftast idiotiskt envisa och enkelspåriga män obsessar kring något och låter resten av sina liv förfalla. Och så, insprängt bland alla högar av dokument och vittnesmål: mänsklig dramatik och brutalt, primitivt, oåterkalleligt våld. Förra året bjöd på ett par fantastiska exempel ur den skolan; förutom nämnda The Good Shepherd även Miami Vice och The Departed. Som äldre exempel kan nämnas Serpico eller Prince of the City.

Med detta som bakgrund är det inte konstigt att jag sällar mig till Jan Aghed, Hynek Pallas och de andra svenska kritikerna som verkligen gillade Zodiac, David Finchers tegelsten till film om seriemördaren som satte skräck i San Francisco med omnejd under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet. Mördaren åkte aldrig fast, vilket i kombination med dennes förkärlek för chiffer och idoga kommunikéer till den lokala presskåren öppnade upp en flodvåg av konspirationsliknande teorier om vem han kunde tänkas vara. Åtskilliga böcker har skrivits i ämnet; filmen bygger sitt stoff på Robert Graysmiths storsäljare. Graysmith var politisk tecknare på SF Chronicle när morden inträffade, och gick så upp i fallet att han till slut sa upp sig och började privatspana.

Just det faktum att polisen aldrig fick tag på gärningsmannen innebär att den verklighetstrogna filmen - 155 långa, täta minuter med oändligt mycket fakta, personer och platser - utmynnar i ett stort antiklimax. Men vilket antiklimax! Inte nog med att vi inte får ett stort tillfredsställande slut, flera gånger under filmen påpekar dessutom flera personer att Zodiac-mördaren inte är något mer än en blip på radarn i det stora sammanhanget - hundratals mord har skett sedan hans dåd, han är inte intressant, han är inte värdig en kult, han är inte en intellektuell gigant; han är patetisk och förvirrad och söker uppmärksamhet, hans chiffer kan skapas och knäckas med enkla kodböcker, och så vidare. Just den vägran att tillskriva mördaren en massa mytiska egenskaper, kombinerat med det antiklimaktiska slutet, tar effektivt udden av alla tillstymmelser till "ännu en seriemördarfilm", till sensationsmakeri och romantisering. Jag kommer nog inte att se om Zodiac speciellt många gånger, och den måste nog få ett par år på nacken innan man avverkar dom, men den känns redan på god väg att bli en av de Stora Amerikanska Kriminalfilmerna. (Och jag håller inte alls med Mårten Blomkvist att det är en film för redan frälsta Zodiac-fans; jag visste nästan ingenting om fallet innan filmen.)

Men jag vill gärna ta ett steg till. Jag vill att Zodiac ska signalera ett paradigmskifte. I den bästa av världar, när vi tjugo år framåt tittar tillbaka på Zodiac, konstaterar vi att det var då, 2007, som den ihärdiga och populära seriemördargenren, den som mytologiserade förment intellektuella slashers som Hannibal Lecter och gjorde dem till komplexa antihjältar, det var då den började dö. För det var då Zodiac kom, och drog undan mattan för hela genren. Det kommer väl inte att ske, men jag hoppas.

För trots att Zodiac är en film om en seriemördare (och den halvkändiskult den typen av mördare kan skapa) känns filmen, med sitt nyktra, nästan anti-spänningsberättande, som ett bokslut. Som om det är dags att dra ett streck och gå in i något slags post-tillstånd. Det är konstigt, men perverst passande, att det är regissören av Se7en, David Fincher, som tycks antyda en sådan radikal omläggning av kursen.


Andra bloggar om: film, kritik, Zodiac, David Fincher

The Wait Is Ogre!

Shrek 3!!

Andra bloggar om: Shrek 3

Shrek 3

Shrekk!

Andra bloggar om: Shrek 3

Ny feed

Uppdatera era rss-läsare, eller hur det nu funkar.

Paus-paus

Ett kort avbrott från avbrottet för lite skamlös reklam. Läs gärna senaste numret av Plaza Magazine, där jag har med en artikel om färgfilm, samt texter om både Killer of Sheep och Alejandro Jodorowsky. Eller läs senaste Residence, där jag skriver om konstfilm. Jag påpekar bara detta för jag är ganska stolt över texterna, och framförallt innehållet. Ju mer udda och alternativ film jag lyckas belysa i dessa glassiga livsstilstidningar, desto gladare är jag.

Igår skrev jag lite längre än vanligt i Sydsvenskan, om sommarens kommande blockbusters. Artikeln finns på nätet, här. I tidningen blev det ett helt uppslag, kolla:

***

Item: jag kan inte sluta lyssna på första spåret på Eluviums nya platta, men är det tillräckligt för att gå på konserten? Han/de spelar på Debaser om ett par veckor. 120 kr.

Item: om ni inte redan laddar ner Human Giant (MTV, torsdagar) så missar ni den bästa sketchshowen på ganska länge. Ett smakprov. Ett till.

***

Och så har vi grillat igen. Det var ganska kallt, men blommigt.