onsdag 27 september 2006

Lite kort och gott



"Expertly groomed for Oscar, this laughable concoction barely passes for satire—it is, nothing more nothing less, than the most pretentious film ever made about the problems festering in our suburban neighborhoods. Field literally and depressingly dehumanizes our world, shooting his actors in such a way that they come to resemble objects in a glass menagerie—animals (or fauna) trapped behind the bars, glass, and cages of a zoo (here, the white-picket fences of American suburbia), with the film's droll narration interpreting their feelings so we don't have to. This isn't art, it's reductivism."


Ed Gonzalez har sett Todd Fields nya, Little Children.

***

Lucky Louie har, som bekant, tyvärr lagts ner efter en säsong som bara blev bättre och bättre, och lovade storverk inför framtiden. Det är verkligen deprimerande. Först försäkrade Louis att serien inte var död, att den skulle återuppstå någon annanstans, bara inte på HBO. Nu är det andra tongångar - han är fortfarande stridslysten, men inser också fakta:

"My initial message to fans of the show was that we are 'Cancelled but not dead'. I would like to revise that and re-issue the statement under the heading 'Cancelled and certainly dead. Please help.'"

Som en symbolisk gest kan man skriva under en namninsamling som protesterar mot nedläggningen, här. Man kan också säga vad man tycker på HBO:s forum, här. Och när första säsongen kommer ut på DVD kan man köpa ett gäng ex, ge dem till vänner och bekanta, berätta om seriens öde, och spä på fördomar om idiotiska tv-execs som inte har en aning om vad som är god humor.

Ämnar någon svensk kanal köpa in Lucky Louie? Den lär väl vara billig nu när den lagts ner. Cana Plus har väl första tjing.

***

Efter två avsnitt: mer och mer skeptisk till Studio 60 on the Sunset Strip.

***

Två artiklar som utmärkt illustrerar Wikipedias enorma arkiv av värdelöst vetande:

Kapten Haddocks svordomar (på engelska)
Professional wrestling attacks

När Wikipedia är som bäst tar det mig känslomässigt tillbaka till Internets barndom (eller åtminstone då jag personligen började använda mig av det, typ 1994-95), när man började få en uppfattning av exakt hur mycket information som verkligen fanns på nätet, och man bara klickade och läste, klickade och läst, toksurfade i timmar och lärde sig det mest fascinerande och idiotiska på en och samma gång.

***

Uwe Boll, i många sammanhang kallad "världens sämsta nu verksamma regissör", med filmer som BloodRayne och Alone in the Dark bakom sig, tröttnade på all dålig kritik och bjöd in en massa recensenter till en boxningsgala, där han knockade dem, en efter en. Märkligare PR-event var det längesedan jag hörde talas om.

En av de knockade var Lowtax från Something Awful. Han skriver underhållande om tillställningen:

"It all started back on, uh, some date which I do not recall. Uwe Boll, director of such bombs as "House of the Dead (6% positive reviews)," "Alone in the Dark (1% positive reviews)," and "Bloodrayne (5% positive reviews)," challenged his "loudest critics" to a boxing match against him, a professional boxer with 10+ years of experience. A professional GERMAN boxer with 10+ years of experience. You'll notice I added the word "German" and capitalized the entire thing. If you do not understand why, try getting repeatedly punched in the head by one. It will eventually explain itself.

Here's a little "fun fact" for all you folks who love both fun and facts: if you add together all his positive review scores from his previous three movies, you get a total of 12%, which is still
1% less than the rating for "Pulse," a movie about ghosts killing people on the Internet."

***

The Guardian fick blodad tand av den lyckade VM-podcasten från i somras, och kör nu en allmän fotbolls-pod en gång i veckan (uppdaterad måndagar). Liksom tidigare leds den av James Richardson, och gästas av Sean Ingle, Barry Glendenning och de andra. Rekommenderas varmt.

***

Och apropå pods och radioprogram: watch this space...


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ohhh jag har länge gått och varit bekymrad över att de gjort om översättningen av kapten Haddocks svordomar - och faktiskt, undrat över hur de sett ut på engelska utan att kommit mig för att googla. Tusen tack för påminnelsen och länken! :)

Anonym sa...

Någon nyöversättning av de gamla klassiska svordomarna har inte nåt ner till vår nivå. Men vänta nu... borde man inte lära sig kapten Haddocks svordomar på nåt belgiskt språk, om man ska vara originell?

"Kort och gott" hade gott kunnat vara dagens korta punchline hos oss. Men det var ju redan upptaget.
(8~=

Anonym sa...

Det pågår ju en stor akademisk debatt om Studio 60 på amerikanska tv-bloggar just nu, och där majoriteten är starkt kritisk. Man måste kalla det en "backlash". Mest handlar det om att Sorkin inte har nån känsla för comedybranschen, och att Judd Hirschs tal i ep. 1 var ovärdigt en verklig tv-man, eftersom alla exempel var helt inaktuella. Jag ska se ett avsnitt till innan jag vågar skriva nåt själv...

Martin Degrell sa...

Har inte läst så mycket debatt förutom i olika forum på nätet, men jag har också upplevt en backlash som jag först var lite oförstående inför. Men efter andra avsnittet är jag som sagt mer skeptisk än tidigare. Diskussionen på A Special Thing hänger mest upp sig på humor- och industri-aspekten av serien - kan inte relatera till den senare, men vad gäller den förra finns det helt klart en del att ta upp.

Jag är lite irriterad över att Studio 60 hittills mest är som West Wing, fast med komiker (inklusive "politiksnack" och värsta presskonferensen!), och att det vi sett av showen-i-showen hittills inte alls ser ut som den juggernaut av humor som den framställs som.

Sorkins liberala indignation över samhällsfrågor - med påföljande institutionsromantisering - var perfekt för West Wings idealism, men här blir det bitvis knackigt som fan. Crazy Christians? Amanda Peet som rakryggad exec? Please. Likaså dialogen: i sitt eget Sorkin-universum är den underhållande och screwball-rapp, och den passade utmärkt i WW:s maktkorridorer - men här flyger den inte.

Nu är Sorkin nog inte rätt man, men: en liknande serie, fast som bitsk satir, hade varit fantastisk att se. En serie som visar en SNL-liknande show på dekis, med ryggradslösa execs, riktiga bakom kulisserna-meltdowns, självmord och missbruk - precis som riktiga SNL. Med andra ord: om Paddy Chayefsky själv skrivit den.

Detta sagt: jag fortsätter kolla. Det är än så länge tillräckligt underhållande, men det får nog till att hända lite mer för att riktigt engagera mig.

Anonym sa...

Bra humor är sweet men svårt att få tag i.