Utan tröja i Central Park

När jag tog en promenad i Central Park såg jag det här:





Sådär sextio topless snubbar, endast klädda i jeans. I alla möjliga åldrar och utseenden. De lattjade omkring, lirade amerikansk fotboll, poserade. En fotograf sprang omkring och tog massor av kort. Det såg ut som en foto-shoot, men något med den stämde inte - det var för dåligt organiserat, för slappt, för många skratt.

Massor av folk samlades såklart vid denna udda uppenbarelse, och ingen tycktes veta vad det handlade om. Jeansreklam? Efter ett tag var fotografen klar, och gruppen upplöstes. Någon halvtimme senare stötte jag på några av jeanskillarna igen, fortfarande tröjlösa, på 5th Avenue. Jaja, New York, tänkte jag.

Det var först ett par veckor senare jag insåg att jag hamnat i kölvattnet efter Improv Everywheres senaste upptåg. Roligt, med tanke på att jag skrivit om dem tidigare, men typiskt att tanken inte alls slog mig att det kunde vara IE när jag var på plats.


Andra bloggar om: humor, Improv Everywhere

WS-promo

Länkar till mina två första WS-inlägg:

You Don't Know Dick (om Dick Cavett)

En ängel på villovägar (om Xavier: Renegade Angel)

Not The Daily Show

WGA-konflikten har resulterat i en hel del kreativa protestaktioner, nästan uteslutande från författarnas sida (fattas bara annat). Här är den senaste, kanske den bästa hittills, från författarna på The Daily Show:



Bonusbild på SSP-gänget, tagen i Los Angeles igår:




Andra bloggar om: The Daily Show, Jon Stewart, WGA, humor

Polis polis

I tisdags skrev Lars Linder en anmälan i DN om det nyöppnade Polismuseet i Stockholm. Tillfälligheter: när jag var i New York gick jag på motsvarigheten där, NYPD:s museum allra längst ner på Manhattans södra spets, ett stenkast från Wall Street. Byggnaden det ligger i fungerade tidigare som polishus, ett av stadens äldsta, och sticker verkligen ut bland alla kringliggande höghus.

Jag tittade in en onsdagförmiddag, och jag var nog en av uppskattningsvis tre besökare hittills den dagen. Den pensionerade polisen som satt i kassan (gratis entré) blev väldigt glad över lite sällskap, och gav mig detaljerade och entusiastiska instruktioner om hur man tog sig runt i byggnaden. Museet i sig är tämligen icke-spektakulärt, men ganska trevligt i sin anspråkslöshet - lite romantiska återblickar på ökända gangsters, ett ganska obehagligt rum med polisbrickor från alla fallna konstaplar under NYPD:s historia, en obligatorisk 9-11-utställning (50% rörande minnesgrejer, 50% oroande övervakningspropaganda), ett rum med gamla polisfordon.

Det här trodde jag inte innan min resa: polismuseet var det enda museet jag besökte i New York. Inget MoMA, inget PS1, inget Whitney, inget Guggenheim. Väldigt konstigt. Jag är lika förvånad som ni.

Tjafs del tre

Bråket fortsätter. Nu har Tim & Eric dragit in Zach Galifinakis och Andy Kindler också.

Motattack

Stoppa pressarna - Eugene Mirman svarar på Tim & Erics nesliga attack (se förra inlägget).



Alla hoppas nu på repliker från andra berörda parter - kanske står vi inför ett barnsligt YouTube-krig komiker emellan. Vissa har till och med antytt en begynnande västkust/östkust-fejd. Det vore ganska roligt.

Dåliga förlorare

Två gånger om året röstar humornördarna på A Special Thing (där även jag är medlem) fram en topp-20-lista över aktiva komiker, baserat på det gångna halvårets prestationer på scen och i tv, film och radio. De senaste tre gångerna har Paul F. Tompkins vunnit.

I den senaste omröstningen placerade sig Tim & Eric på en hedrande tiondeplats. Det gillade de inte.

Kort avbrott

Pga pressat schema (och viss kö!) får ni vänta på min första Weird Science-text tills på tisdag. Den som väntar på något gott etc osv whatever.

Nu sticker jag till Bristol över helgen - det blir Peter Watkins, The Harder They Come, Slaget om Alger och säkert en del partaj också.