This Filthy World

Jag skulle kunna lyssna på John Waters snacka om vadsomhelst i timmar. Och när jag tänker efter har jag ju redan gjort det, många gånger om - även om man inte räknar hans filmer, som ibland känns som en direktlinje in i hans undermedvetna, så har jag lyssnat på den oefterhärmeliga regissören prata om film, musik, udda brottsfall, camp, Baltimore och allt däremellan på massor av kommentarspår och i otaliga dokumentärer under åren. Att han figurerar så ofta och gärna i dessa sammanhang är inte konstigt; han är en otroligt underhållande och driven berättare, med en till synes outtömlig skatt av bisarra historier, som han älskar att krydda med än mer färgstarka detaljbeskrivningar av händelseförlopp och karaktärer.

Jag har hört honom ärligt försöka försvara Faye Dunaway-schlock-spektaklet Mommie Dearest på DVD-utgåvan som kom ut tidigare i år. Jag har intresserat tagit del av hans karriär som den skildrats i Divine Waters och Divine Trash, älskat varenda minut av hans cameos och gästspel i allt från Homicide till Jackass 2, roats av hans Movies That Will Corrupt You-serie och grävt ner mig i allt material som återfinns på The John Waters Scrapbook. Han är utan tvekan en av mina favoriter, såväl när han gör film som när han inte gör det.

Därför är This Filthy World såklart något av en högtidsstund. Waters åker då och då runt och ger enmansföreställningar, i ett format som bäst kan beskrivas som en blandning av standup och föreläsning. När han nyligen besökte Harry De Jur Playhouse i New York filmades tillställningen, och finns nu paketerad som en enkel konsertfilm för de av oss som inte hade tillfälle att själva närvara. Inget bakomsnack, inga kompletterande intervjuer, bara JW, en scen och en mikrofon. (Det hela är, något oväntat, regisserat av Jeff Garlin, mest känd från Curb Your Enthusiasm.)

Waters avhandlar sin karriär kronologiskt, och stannar upp och pratar lite grann om varje enskild film - inklusive de första - med diverse stickspår längs vägen, såsom utläggningar om tidiga underground-filmer på USA:s östkust, hans fascination för rättegångar, strippklubbar i Baltimore, hur man bäst snattar, och dylikt. Men i all underhållning lyckas han på ett snyggt sätt också knyta samman och sätta olika kulturella strömningar från den period då han slog igenom i perspektiv, peka på legendariska inspiratörer och samtida outsiders - från William Castle till bröderna Kuchar, Kenneth Anger, Jonas Mekas, The Cockettes, och i viss mån även Warhol.

This Filthy World är en utmärkt introduktion till "The Pope of Trash" - stora delar av showen är rena Waters-ABC:n, och väldigt lättillgänglig, framförallt med tanke på den kronologiska strukturen. Men filmen funkar också för redan inbitna fans, och erbjuder ytterligare några dimensioner till fenomenet Waters, hans drivkrafter och inte minst hans gamla kotteri med Divine, Mink Stole, Vince Peranio och de andra. Och hey - istället för den holy grail-DVD med alla hans tidiga alster, som vi nog får vänta förgäves på, är det inget dumt substitut alls.

Andra bloggar om: film, kultur, John Waters, This Filthy World