Bloggtips

Här kommer ett tips ni kommer att tacka mig för. Min gode vän Erik, alias Eky, alias Ippie, alias Tatuerik, har börjat blogga. Erik är något så ovanligt som en ytterst välformulerad och beläst tatuerare, vars idéer och tankar om sitt yrke går på tvärs mot de flesta invanda föreställningar om denna ofta ganska tröga och klyschiga bransch. Hans studio Buzzstop 28 i Göteborg är nog den enda i Sverige där det är lika stor chans att höra P1 som Deadbolt på stereon. Och det bästa med Eriks blogg är att det är just branschens baksidor han kommer att belysa, utöver mer väntade inslag typ pågående projekt. Att han dessutom är en av de bästa i Sverige på det han gör gör det bara bättre - jag bär själv stolt ett antal av hans kreationer.

Välkommen till bloggskiten, Erik!

Samtidigt, i huvudstaden...

Jaha, så sitter man i Stockholm och skriver. I veckan som gick var det fram och tillbaka till Stockholm för svensexa, med påföljande megaförkylning från helvetet som ett brev på posten; filmdagarna i Malmö (en försenad roundup av den kommer så småningom på WS); tusen ärenden och panikpackning; och återigen sjösjukt X2000 till huvudstaden (med klasshat i första klass). Igår var jag på ett magiskt och fantastiskt bröllop - först på Millesgården och sedan på en trevlig fascist-innergård på Söder - och imorgon sätter det stora efterarbetet med vår film igång. Det ska planeras och klippas och struktureras, och förhoppningsvis är vi effektiva och duktiga. Förhoppningsvis blir det också tid över till annat nu när jag är här ett tag, typ umgänge, nätverkande och sånt. I'm a professional, trots allt.

Trailer

Nu finns det en första trailer till vår film Filmen jag inte pratar om längre.



Men klicka gärna här och välj "watch in high quality" istället så blir det en bättre upplevelse. Det finns även en högupplöst version att ladda ner här.


Andra bloggar om: film, dokumentär, Filmen jag inte pratar om längre

FiaskOS

Am I right, people?!

LCK

Jag såg Louis CK i London för snart två veckor sedan. Det var om möjligt ännu bättre än förväntat. Efter Shameless, HBO-specialen som kom förra året, slängde Louis allt material han använt sig av där, och skrev en helt ny timme. I våras spelade han in en ny special, som ska gå på Showtime i höst. Så fort den var avklarad kastade han även de skämten. Och skrev ytterligare en ny timme. Det var det materialet han framförde i London. Våghalsigt produktiv, fullständigt orädd över att sätta sig i nya situationer, livrädd över att fastna, måste vidare, vidare. Det hade varit imponerande även om de nya skämt han skriver inte hade varit så bra. Nu blir det nästan skrämmande. En absolut fullmatad timme, pang pang pang, inte en död sekund. Publiken var toppen förutom en idiot längst fram. Soho Theatre var kanon - en liten multipurpose-black box med plats för 150 pers. Louis gick ut på scen helt utan fanfarer, musik eller konferencier. Inget tjafs.

Efteråt frågade jag honom varför han hade ställt in i Stockholm. Han såg undrande ut. "Cancelled? They cancelled me!" Tydligen hade biljettförsäljningen inte gått så bra som arrangörerna hoppats på - ca 100 biljetter sålda med en knapp månad kvar till framträdandet. Vilket får en att fundera på det där med kalla fötter. Trodde man verkligen inte att man skulle sälja fler biljetter än så? Visserligen skulle man försöka fylla Göta Lejon, och Louis är ju gudbevars inte Pablo Francisco (som, för att påminna sentillkomna, är världens bästa humorist i Stockholm). Arrangörerna tyckte det var bättre att man tar det någon annan gång, men som Louis sa: när då? Det var ju ett perfekt tillfälle att sno över honom till Stockholm nu, precis när han avslutat en mycket framgångsrik mini-turné i England och Skottland, när humöret och självförtroendet är på topp, när det är härlig svensk sensommar, som en skön avslutning innan han drar hem till New York. Frågan är väl om det någonsin kommer ett lika bra tillfälle igen.

När vi stod och snackade på trottoaren utanför Soho Theatre kom en försynt engelsman fram och tackade Louis för en bra show. Han var väldigt imponerad, tyckte det var jättebra. Händer skakades, och engelsmannen drog vidare. Louis kände inte igen honom, men det gick inte att ta miste på Matt Lucas från Little Britain.


Andra bloggar om: humor, Louis CK

.gif II

Statshots vi minns #1

Jag förstår inte min samtid, kapitel XXVII

Lil Wayne. Jag tycker han är jätte, jätte, jättedålig. Helt obegripligt usel. Och jag tycks vara helt ensam.

Har du en lägenhet över?

Jag letar boende i Stockholm i september. Möblerat, helst på söder. Har du några spår får du gärna höra av dig. Det finns en Blocket-annons här med lite fler detaljer.

Fixat!