fredag 24 september 2010
Ett öl-återfall
Är just nu mitt uppe i ett sex månader långt öluppehåll. Inga öl, eller så få som möjligt, skall intagas mellan midsommardagen och nyårsafton. Jag är delvis inspirerad av några kompisar som gjort liknande ökenvandringar med gott resultat, under just perioden midsommar-nyår eller tvärtom, och jag är motiverad av det faktum att det blev ganska många öl under vårens kontinentala uteserveringsrundor och sommarens fotbolls-VM. Hälsa, liksom.
Det har bitvis varit tufft att hålla sig ölfri - det är ju egentligen ganska klantigt att börja uppehållet mitt under värsta sommarhettan, men jag har mestadels hållt mig till vitt vin med viss framgång. Jobbigare blev det när ett par Gbg-vänner annonserade att de satt igång ett hobbybryggeri, Westgota Nidbryggeri, efter några seriöst nördiga bryggeriutflykter till Belgien och Holland. Endast avståndet till Göteborg räddade mig från att testa deras enligt uppgift utmärkta Bonnatwist Bitter.
Men i helgen gör jag ett undantag. Jag har precis varit på Systemet och köpt en cacao-porter, flaska 1096/2000, från Malmös sprillans nya mikrobryggeri Malmö Brygghus, nyss inflyttat i Mazettis gamla chokladfabrik på Bergsgatan, bara något kvarter från mitt hus. Malmös de facto första mikrobryggeri i modern tid. Deras cacao-porter ska vad jag förstå bli deras "signature beer", med tanke på kopplingen till fabriken. Ytterligare ett par sorter finns på Systemet i Malmö, numrerade testutgåvor (såg bl a en weissbier och en IPA idag). Förhoppningsvis går försäljningen bra. Redan nu kan man gå på provsmakarrunda i fabriken, och senare i höst öppnar deras bryggeribar for realz.
Jag hoppas på en god öl. Brygghusets ambition är hög - jag gillar flaskan, utseendet, tilltalet. Serious shit. Prissättningen är i klass med exklusiva amerikanska eller belgiska öl. Jag var, och är väl egentligen fortfarande, lite misstänksam till hur snabbt allting gått - man flyttade in i chokladfabriken i våras, och annonserade då kaxigt att man skulle ha sex sorter klara redan innan jul, vilket lät oroväckande. Varför inte satsa på kanske tre sorter, och göra de superba? Och sedan jobba vidare därifrån? Men nu är de första här, allt verkar ha gått enligt planerna. Jag hoppas bara de inte stressat fram produkterna.
Feed
Nu tror jag feeden funkar som vanligt. Jag har kastat feedburner och kör enbart på bloggers vanliga feed. Blev enklast så. Förhoppningsvis har jag inte tappat alltför många prenumeranter på kuppen.
Corn Soup
[This blog is mainly written in Swedish, but this entry will be in English, for obvious reasons.]
Last week I wrote the following e-mail to Lisa Jane Persky - actress, photographer, and all around awesome individual. Lisa Jane has appeared in everything from KISS Meets The Phantom of the Park to The Cotton Club; I know her by way of Tom Scharpling.
Something quite bizarre had just happened, and it prompted me to write to LJP immediately. As I was writing her about it I was still trying to figure out the meaning of it, if indeed there was anything to it. Personally I don't read much into stuff like this - it's just one of those unlikely, odd things - but I can't help being fascinated about the sheer odds of something like this happening. Whatever the case, I thought that it made for an entertaining story that I obviously had to share with Lisa Jane - and now I'm sharing it with you.
Hi LJP,
I wanna share something that happened to me today. Stay with it; I'm pretty sure you'll dig it.
Right now I'm at my parents' place, helping them move. They have just sold their big house and are moving into an apartment in the same city as they live now. TONS of stuff to take care of - a seemingly endless amount of boxes, furniture, clothes, old books, bayonets(!), etc. Staggering. But we're having fun too. Finding lots of stuff from when I was kid, and so on.
Today my Mom and I are in the kitchen, cleaning out some cupboards. On the inside of one of the cupboard doors, Mom has under the course of 35+ years been taping up recipes that don't fit anywhere else - small bits and pieces of paper, stuff cut out from newspapers, magazines, hand-written scribbles. The perfect salad! Banana bread! Salmon, Mediterranean-style! It's like a bulletin board filled with recipes.
So Mom asks me if I could take all the recipes down, and she'll take a look at them and see if there's anything worth saving. I carefully remove the decade-old Scotch tape and take them all down. As I'm removing one piece of paper another falls down on the counter. It's a recipe for corn soup, most likely cut out from a newspaper. It looks pretty old. Corn soup? I point it out to Mom - she replies, "Corn soup? Dear God, what was I thinking?!".
As it happens, this tiny recipe lands on the counter upside-down. I notice that the back of it contains parts of that day's TV schedule. Mind you, the note isn't dated, so it could be from anywhere between 1974 and now, basically. And the note is only like 5 x 10 cm big (couple of inches). And it's a complete coincidence that I'm the one removing the recipes from the cupboard door, and not Mom, and it's pure happenstance that the note happens to fall down and land upside down. And yet, and yet... this is what the back of the note looks like:
After some consulting with IMDB, I'm concluding that the note must be from 1987 or so, and that the fragmented TV schedule is referring to the show "Private Eye". Keep in mind that in those days, Sweden only had two - yes, two - TV channels. And American imports weren't as common as they are today. According to IMDB, "Private Eye" lasted for one season, and you were on it for seven episodes. Somehow that single season must have made its way to one of those public broadcast channels, and on the particular day that the corn soup recipe was published in the paper, one of those seven episodes must have aired.
That's it, that's the story. I think that for once I'm sincere when I say: what are the odds? I really want to know that. Unbelievable.
One of those things.
All the best,
Martin
Last week I wrote the following e-mail to Lisa Jane Persky - actress, photographer, and all around awesome individual. Lisa Jane has appeared in everything from KISS Meets The Phantom of the Park to The Cotton Club; I know her by way of Tom Scharpling.
Something quite bizarre had just happened, and it prompted me to write to LJP immediately. As I was writing her about it I was still trying to figure out the meaning of it, if indeed there was anything to it. Personally I don't read much into stuff like this - it's just one of those unlikely, odd things - but I can't help being fascinated about the sheer odds of something like this happening. Whatever the case, I thought that it made for an entertaining story that I obviously had to share with Lisa Jane - and now I'm sharing it with you.
Hi LJP,
I wanna share something that happened to me today. Stay with it; I'm pretty sure you'll dig it.
Right now I'm at my parents' place, helping them move. They have just sold their big house and are moving into an apartment in the same city as they live now. TONS of stuff to take care of - a seemingly endless amount of boxes, furniture, clothes, old books, bayonets(!), etc. Staggering. But we're having fun too. Finding lots of stuff from when I was kid, and so on.
Today my Mom and I are in the kitchen, cleaning out some cupboards. On the inside of one of the cupboard doors, Mom has under the course of 35+ years been taping up recipes that don't fit anywhere else - small bits and pieces of paper, stuff cut out from newspapers, magazines, hand-written scribbles. The perfect salad! Banana bread! Salmon, Mediterranean-style! It's like a bulletin board filled with recipes.
So Mom asks me if I could take all the recipes down, and she'll take a look at them and see if there's anything worth saving. I carefully remove the decade-old Scotch tape and take them all down. As I'm removing one piece of paper another falls down on the counter. It's a recipe for corn soup, most likely cut out from a newspaper. It looks pretty old. Corn soup? I point it out to Mom - she replies, "Corn soup? Dear God, what was I thinking?!".
As it happens, this tiny recipe lands on the counter upside-down. I notice that the back of it contains parts of that day's TV schedule. Mind you, the note isn't dated, so it could be from anywhere between 1974 and now, basically. And the note is only like 5 x 10 cm big (couple of inches). And it's a complete coincidence that I'm the one removing the recipes from the cupboard door, and not Mom, and it's pure happenstance that the note happens to fall down and land upside down. And yet, and yet... this is what the back of the note looks like:
After some consulting with IMDB, I'm concluding that the note must be from 1987 or so, and that the fragmented TV schedule is referring to the show "Private Eye". Keep in mind that in those days, Sweden only had two - yes, two - TV channels. And American imports weren't as common as they are today. According to IMDB, "Private Eye" lasted for one season, and you were on it for seven episodes. Somehow that single season must have made its way to one of those public broadcast channels, and on the particular day that the corn soup recipe was published in the paper, one of those seven episodes must have aired.
That's it, that's the story. I think that for once I'm sincere when I say: what are the odds? I really want to know that. Unbelievable.
One of those things.
All the best,
Martin
torsdag 23 september 2010
Nytt utseende
Jag har suttit och ruttnat lite på den gamla designen ett tag nu. Och vips så föreslog blogger en ny. Så jag slog till. Tog enklast möjliga. Ser väl okej ut, men jag ska putsa lite. Observera att ni nu kan snabb-dela inlägg via alla möjliga sociala nätverk. Jag vet att det stod överst på er önskelista.
Men läser man bloggen via feed ser det väl ut som vanligt.
Men läser man bloggen via feed ser det väl ut som vanligt.
lördag 18 september 2010
Kidsen är okej
The Kids Are All Right är en bra film. Biopremiär i veckan. I dagens Sydis intervjuar jag Lisa Cholodenko, som skrivit och regisserat. Gjordes på utomordentligt usel telefonlinje till LA och med ett intervjuobjekt som typ avverkade hela Skandinaviens presskår via högtalartelefon i konferensrum under ett par timmar. Men hon var trevlig och jag tycker det gick okej. Här kan man läsa.
tisdag 14 september 2010
Frågan
Ibland får jag frågan: "Hur många är det egentligen som läser din blogg, Martin?"
Ofta är det jag själv som ställer frågan.
Ofta är det jag själv som ställer frågan.
måndag 13 september 2010
She's Hitler
Yeah. OK. I wrote mean things about Sarah Palin on Twitter. And not because I'm political. But because it's fun. I do think she's Hitler. But that's not why I do it. I do it because it's fun. But I let myself have fun at her expense, because she's Hitler. Her being Hitler allows me in my head to say mean things about her, but that's not the reason. The reason is because it's just fun. Because she's just an amazing, beautiful perfect villain. She's just crystalline. She says things that are at perfect right angles to truth and reason, and that blows me away. It's poetry when that woman speaks. And I'm sexually attracted to her boobs. She's sexually attractive, to me.
But I do think she's terribly dangerous, and I do think she could really Hitler up the place. And by the way, once, I wrote on Twitter that she's the new Hitler, and I got this immediate -- like, immediate -- email on the same device, from somebody that I kinda, whatever, I don't want to say who, who said, 'You gotta take that down. You can't compare a person in the public eye to someone who killed six million Jews.'
And I said, 'Well, I'm not saying that she's that Hitler. She's the early Hitler, when he was building power. I don't know how many Jews he was going to kill. But I know that she's building power the same way. Hitler was voted into office through this weird, like he took a bunch of seats, and he got this party going, and he just started intimidating people, and that's exactly what she's doing. Again. I don't care. I'm not political, but why not? Fuck it. If Hitler was running, I'd say 'Hey, fucking losers, suck my dick, Hitler!' And I wouldn't feel like, oh, that's not that nice. Fuck 'em. He's Hitler.
Louis CK förklarar.
söndag 12 september 2010
fredag 10 september 2010
V
Ibland passerar man saker utan att riktigt inse det. Och sen är det för sent.
Inte för att jag hade tänkt fira det faktum att den här bloggen fyllde fem år i måndags - men nog var jag inne på att uppmärksamma det på nåt sätt. Istället: det här. En eftersläntrande eftertanke.
Jag kollade igenom delar av arkivet häromveckan (snabblänkar i högerspalten), såg texter från tiden innan jag började publicera de mest ambitiösa på Weird Science och i diverse tidningar. Om det tillåts att lägga blygsamheten åt sidan för ett ögonblick så får jag säga att flera av dem är riktigt bra. Vissa har åldrats, såklart. Jag roas och oroas också av bloggens interna trender och tendenser, närvaron och frånvaron av texter om musik och mat och konst och resor. Kvaliteten på bilder tagna med telefoner och digitalkameror blir bättre.
Jag var inne på det för ett tag sen: anledningar till frånvaro. Sen jag satte igång den här bloggen 6 september 2005 (efter en uppmaning att börja blogga på svenska; jag hade dittills bloggat på engelska) har onekligen mycket hänt, inte minst vad gäller sociala nätverk. Mycket av mina vitsigheter, i den mån jag har några, strömmas numera ut via Facebook och twitter. Många av mina mer genomarbetade texter om tv och film dyker numera upp i mer respektabla delar av medielandskapet än hos Blogger.
Fem år till då?
Inte för att jag hade tänkt fira det faktum att den här bloggen fyllde fem år i måndags - men nog var jag inne på att uppmärksamma det på nåt sätt. Istället: det här. En eftersläntrande eftertanke.
Jag kollade igenom delar av arkivet häromveckan (snabblänkar i högerspalten), såg texter från tiden innan jag började publicera de mest ambitiösa på Weird Science och i diverse tidningar. Om det tillåts att lägga blygsamheten åt sidan för ett ögonblick så får jag säga att flera av dem är riktigt bra. Vissa har åldrats, såklart. Jag roas och oroas också av bloggens interna trender och tendenser, närvaron och frånvaron av texter om musik och mat och konst och resor. Kvaliteten på bilder tagna med telefoner och digitalkameror blir bättre.
Jag var inne på det för ett tag sen: anledningar till frånvaro. Sen jag satte igång den här bloggen 6 september 2005 (efter en uppmaning att börja blogga på svenska; jag hade dittills bloggat på engelska) har onekligen mycket hänt, inte minst vad gäller sociala nätverk. Mycket av mina vitsigheter, i den mån jag har några, strömmas numera ut via Facebook och twitter. Många av mina mer genomarbetade texter om tv och film dyker numera upp i mer respektabla delar av medielandskapet än hos Blogger.
Fem år till då?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)