Kan det verkligen vara så att Flickorna är den enda namnkunniga svenska filmen de senaste femtio åren (någonsin?) som delvis är inspelad i Karlskrona? Där autentiska miljöer utnyttjas och framställs som de faktiskt ser ut? Jag tror nästan det. Kommer inte på en enda annan film, kort eller lång. Jag kan ha fel.
I Flickorna spelar stadens stolta Stortorg en viktig roll när det kringresande teatersällskapet stannar till i Karlskrona (staden presenteras dock aldrig vid namn). De kring torget liggande byggnaderna rådhuset, Fredrikskyrkan och Tyska kyrkan får fungera som pulpeter för filmens huvudpersoner, Gunnel Lindblom, Harriet Andersson och Bibi Andersson, när de proklamerar sina respektive manifest.
Det är en märklig och ganska mäktig upplevelse att se de här scenerna idag. Inte bara för att jag i mediala sammanhang knappt sett staden jag vuxit upp i utanför ett fåtal journalfilmer och tv-nyhetsinslag, och inte bara för att Flickorna är en utmärkt film, utan också för att den spelades in för över fyrtio år sedan. Med andra ord ser mycket i miljön klart annorlunda ut - bilarna, kläderna - men samtidigt är platsen som Mai Zetterling valt för inspelningen så bestående, evig och på sitt sätt förtryckande. I princip ingenting har skett med torgets utformning och dess sevärdheter på hundratals år. Det enorma torget, som ofta tenderar se helt öde ut. Institutionerna: rådhusets trappa, Tyska kyrkans robusta klump, Fredrikskyrkans dominans. Ingen av dem särskilt inbjudande. Alltid bara... där.
1968 var min mamma i tjugofemårsåldern. Hon borde känna till om det var nån filminspelning i stan då, det blir ju alltid stora rubriker så fort nåt händer på en mindre ort. Men dessvärre bodde inte mamma i Karlskrona då, så hon har inget minne alls av Flickorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar