Flyttkaos

Min farfar, som fyller 84 den 3 juli, har under våren skickats fram och tillbaka mellan sjukhuset i Karlskrona och olika korttidsboende i kommunen. En envis magbakterie har hållit honom sängliggande under långa perioder, och han behöver nu så mycket hjälp med det mest grundläggande - kliva ur sängen, fixa käk, ta en dusch - att det i april nångång stod mer och mer klart att han skulle behöva flytta till ett ordentligt äldreboende, att tiden som villaägare nog är över nu. Först gillade han inte tanken på att flytta från sitt hus, men förlikade sig snart med tanken. Delvis av ekonomiska skäl, såklart - det är inte gratis att bo på ett snajdigt äldreboende och samtidigt ha en villa som bara står och kostar pengar.

Så för ett par veckor sedan flyttade farfar in på äldreboendet Pantern, på Pantarholmen i Karlskrona, blott ett stenkast från den lägenhet där han och farmor bodde, och min pappa växte upp, på femtiotalet, och ännu närmare sin gamla arbetsplats, postkontoret på Pantarholmen, där han var postmästare i många år. Än så länge verkar Pantern toppen, och jag skäms lite när mina fördomar om ett ålderdomshem kommer på skam - det dricks vin till maten, man får en likör till kaffet, det ordnas filmvisningar på söndagar, det finns en huskatt. Och så vidare. Jag som föreställt mig nån vanvård straight outta Uppdrag granskning. Farfar trivs utmärkt.



Men huset återstår, och med det, kaos. Det måste tömmas innan försäljningen, och det är lite bråttom med tanke på semestrar och annat. Just nu befinner jag mig därför i Karlskrona, delvis för att hjälpa mina föräldrar och min faster att tömma huset; försöka utröna vad, om något, som är värt att spara eller sälja - och vad som ska till tippen. Det är ingen lätt uppgift. Det vi är mest tacksamma över - förutom det faktum att farfar faktiskt är vid liv och det inte hänger en sorg över vårt arbete - är att huset är förhållandevis litet: en enplansvilla utan vare sig vind eller källare, i ett trevligt bostadsområde som jag alltid kallade Flintabyn när jag var liten, eftersom husen på något sätt påminde om husen i The Flintstones.



Men jösses vilken röra, vilka oändliga högar med möbler, prylar och dokument. Farfar är en samlare som ogärna slänger saker, och samlarbeteendet går liksom igenom hela huset, med bisarra resultat - det är inte ett crazy house på något sätt, men förrådet och garaget och garderoberna och byråerna är fulla av udda grejer. Fyrtio års räkningar. Ett helt skåp fullt av stearinljus. Några oanvända porslinsserviser. Ett helt gäng bajonetter, knivar och machetes. Fyra dragspel, sex kaffekokare, tre strykjärn.



Mycket är i kasst skick, mycket ska slängas - men en hel del ska vi försöka bli av med på loppisar och Blocket. Pappa vill slänga allt, mamma stretar emot. En del behåller vi. Häromdagen hittade jag en jättefin engelsk språkkurs på vinyl, typ åtta små sju-tummare i en elegant box från förlaget Cupol, gissningsvis från tidigt 50-tal. Lägger även beslag på en liten fåtölj, några Weissbier-glas, en fin liten byrå och en resväska. Det är ganska roligt ändå att rota igenom allt.



Min stilige farfar. Profilporträtt utfört på Tivoli i Köpenhamn, 1957.