måndag 15 juni 2009

Flyttkaos

Min farfar, som fyller 84 den 3 juli, har under våren skickats fram och tillbaka mellan sjukhuset i Karlskrona och olika korttidsboende i kommunen. En envis magbakterie har hållit honom sängliggande under långa perioder, och han behöver nu så mycket hjälp med det mest grundläggande - kliva ur sängen, fixa käk, ta en dusch - att det i april nångång stod mer och mer klart att han skulle behöva flytta till ett ordentligt äldreboende, att tiden som villaägare nog är över nu. Först gillade han inte tanken på att flytta från sitt hus, men förlikade sig snart med tanken. Delvis av ekonomiska skäl, såklart - det är inte gratis att bo på ett snajdigt äldreboende och samtidigt ha en villa som bara står och kostar pengar.

Så för ett par veckor sedan flyttade farfar in på äldreboendet Pantern, på Pantarholmen i Karlskrona, blott ett stenkast från den lägenhet där han och farmor bodde, och min pappa växte upp, på femtiotalet, och ännu närmare sin gamla arbetsplats, postkontoret på Pantarholmen, där han var postmästare i många år. Än så länge verkar Pantern toppen, och jag skäms lite när mina fördomar om ett ålderdomshem kommer på skam - det dricks vin till maten, man får en likör till kaffet, det ordnas filmvisningar på söndagar, det finns en huskatt. Och så vidare. Jag som föreställt mig nån vanvård straight outta Uppdrag granskning. Farfar trivs utmärkt.



Men huset återstår, och med det, kaos. Det måste tömmas innan försäljningen, och det är lite bråttom med tanke på semestrar och annat. Just nu befinner jag mig därför i Karlskrona, delvis för att hjälpa mina föräldrar och min faster att tömma huset; försöka utröna vad, om något, som är värt att spara eller sälja - och vad som ska till tippen. Det är ingen lätt uppgift. Det vi är mest tacksamma över - förutom det faktum att farfar faktiskt är vid liv och det inte hänger en sorg över vårt arbete - är att huset är förhållandevis litet: en enplansvilla utan vare sig vind eller källare, i ett trevligt bostadsområde som jag alltid kallade Flintabyn när jag var liten, eftersom husen på något sätt påminde om husen i The Flintstones.



Men jösses vilken röra, vilka oändliga högar med möbler, prylar och dokument. Farfar är en samlare som ogärna slänger saker, och samlarbeteendet går liksom igenom hela huset, med bisarra resultat - det är inte ett crazy house på något sätt, men förrådet och garaget och garderoberna och byråerna är fulla av udda grejer. Fyrtio års räkningar. Ett helt skåp fullt av stearinljus. Några oanvända porslinsserviser. Ett helt gäng bajonetter, knivar och machetes. Fyra dragspel, sex kaffekokare, tre strykjärn.



Mycket är i kasst skick, mycket ska slängas - men en hel del ska vi försöka bli av med på loppisar och Blocket. Pappa vill slänga allt, mamma stretar emot. En del behåller vi. Häromdagen hittade jag en jättefin engelsk språkkurs på vinyl, typ åtta små sju-tummare i en elegant box från förlaget Cupol, gissningsvis från tidigt 50-tal. Lägger även beslag på en liten fåtölj, några Weissbier-glas, en fin liten byrå och en resväska. Det är ganska roligt ändå att rota igenom allt.



Min stilige farfar. Profilporträtt utfört på Tivoli i Köpenhamn, 1957.

söndag 14 juni 2009

KORV



Det här måste ni förstås gå på. Malmö 24 juni: PÅ BESÖK och NEON presenterar KNACKWURST NEON 80 - en kväll med grym korv, öl för finsmakare, och inte minst bra musik (mixad av undertecknad och Jonas Jonasson från bob hund)! Klicka på bilden för mer info!

Han med skägget



Idag skriver jag ganska långt och väldigt infospäckat om Zach Galifianakis på WS. Läs här vetja.

fredag 5 juni 2009

Episk Best Show i tisdags



Som ni är trötta på mitt tjat om The Best Show on WFMU. Det tar visst aldrig slut, eller vad?

Korrekt. För vet ni vad? Det är det bästa ni kan lyssna på i radioväg. Det absolut bästa. Och bara för det kommer här ett inlägg till.

I tisdags var det en speciell kväll på WFMU. Evan "Funk" Davies, som normalt följer efter Tom och Best Show, var tvungen att vara ledig, och Tom tog generöst nog över ansvaret även för Evans show. Kanske vet ni att Toms program redan från början är tre timmar långt? I tisdags var det alltså sex timmar långt. Även borträknat musiken var det fem och en halv timme snack. Inte en avundsvärd uppgift, och fans av Best Show såg fram emot det med skräckblandad förtjusning - hur skulle till exempel Toms legendariska lynnighet manifestera sig när energin börjar falna kring timme fem?

Det gick över all förväntan. Det hjälper att Best Show har en fantastisk streak just nu, och kanske var det här programmet till och med ett av de bästa Best Show-avsnitten på flera månader. Jag satt uppe och lyssnade på ungefär halva programmet men pallade inte alla sex timmarna, men har precis lyssnat ikapp på podcasten idag. Episkt.

Inför programmet var Tom lite orolig över hur han skulle fylla alla sex timmarna, och uppmanade alla sina kändisbekanta att ringa in, att packa hela showen med celebra ögonblick och hjälpa till att hålla energin på topp. Många antog utmaningen, och bland de som ringde in eller gästade studion märks Patton Oswalt, Paul Scheer, Paul F. Tompkins, John Hodgman, Aimee Mann, Michael Penn, Jen Kirkman, Matt Walsh, Wyatt Cenac och många fler.

Bland de många höjdpunkterna:

- den ökända Julie from Cincinnatti får en egen spinoff-show och pratar smörgåsar
- Paul Scheer från Human Giant ringer in från inspelningen av Piranha 3D i Arizona och berättar om vad som verkar bli en helt vansinnig film (kolla för fan in rollistan)
- nioårige Caleb ringer in och spelar upp sin rocklåt "Explosion"
- baseballspelaren Claude Monroe (Jon Wurster) ringer in med ett episkt och fantastiskt samtal som behandlar såväl "punk tango" som knarkexcesser, jämte bekanta ämnen som GG Allin, Sheila Larson och Maurice Kern
- Best Shows producent (och callscreener) Mike presenterar ett nytt avsnitt av spinoff-showen The Mike Show, Best Shows anti-tes; som gäst har han Best Shows värsta prank caller tillika Toms nemesis "James"
- ett kaotiskt konferenssamtal med Todd Barry, Andy Kindler och Andy Daly som slutar med att Tom GOMPar allihop
- The Mike Show får en egen signaturmelodi, som är mer rocking än Toms
- Mike tar emot ett paket från Japan (och Tom är ursinnig över hur The Mike Show får post skickad till The Best Shows postlåda), och det är lagom creepy

Lyssna på arkivet här.
Ladda ner podcast-mp3an här (musiken bortredigerad).
Best Shows hemsida.
Prenumerera på podcast-feeden (iTunes).
Om du inte pallar hela programmet, prenumerera på Best Show Gems, som jag producerar, här.

Tycker ni att jag obsessar över The Best Show? Då känner ni inte Omar, Buffcoat eller Scratchbomb.

Conesy i Lala-land

Igår skrev jag lite om Conan O'Briens flytt till Los Angeles på WS. Kolla kolla!