När började man egentligen redigerare spegla bilden kring den vertikala axeln så flitigt? Har sett det flera gånger under jultevetittandet och det är ett satans otyg. Det blir ju inte mer spännande bara för att lampjäveln först står till höger, sen till vänster, sen till höger igen.
Kan vara en av de sakerna jag hatar mest under 2009, tror jag. Det och margarin.
Ja, nåt i den stilen. De har kanske desperat letat klippbilder - då tycker jag man hellre ska ta ett rejält jävla jump cut, det gör liksom ingenting.
Jag tycker det sorgligaste man tar med sig från dessa exempel är att filmarna inte tycks lita på sitt MATERIAL, vilket kanske är din viktigaste uppgift som dokumentärfilmare (om jag får kliva upp på såpboxen en stund). Istället känner de att de måste mix it up - trots att man har jättefina intervjuer att jobba med. Och resultatet blir ju som sagt bara irriterande.
Ja, det var sjukt irriterande i Ernst-Hugo-filmen. Men här är väl enda gången det händer när herr Waters säger "let's do the exact opposite", så det verkar vara ett bildskämt. Kanske till och med en drift med tendensen att flippa intervjubilder!
6 kommentarer:
När började man egentligen redigerare spegla bilden kring den vertikala axeln så flitigt? Har sett det flera gånger under jultevetittandet och det är ett satans otyg. Det blir ju inte mer spännande bara för att lampjäveln först står till höger, sen till vänster, sen till höger igen.
Kan vara en av de sakerna jag hatar mest under 2009, tror jag. Det och margarin.
Okej, ett "man" som inte ska vara där. Men ååååh!
Jag antar att du tänker på exvis Ernst-Hugo-dokumentären.
Jag håller med! Låt 2009 bli det år vi säger NEJ till klipp kring den vertikala axeln. Det är ett otyg som jag inte vill se mer av.
Just det, Ernst-Hugo var det ja. Där var det ju rent löjligt.
Kan det vara "vi har bara en kamera men hoppas att det ser ut som två om vi gör såhär" kanske?
Ja, nåt i den stilen. De har kanske desperat letat klippbilder - då tycker jag man hellre ska ta ett rejält jävla jump cut, det gör liksom ingenting.
Jag tycker det sorgligaste man tar med sig från dessa exempel är att filmarna inte tycks lita på sitt MATERIAL, vilket kanske är din viktigaste uppgift som dokumentärfilmare (om jag får kliva upp på såpboxen en stund). Istället känner de att de måste mix it up - trots att man har jättefina intervjuer att jobba med. Och resultatet blir ju som sagt bara irriterande.
Ja, det var sjukt irriterande i Ernst-Hugo-filmen. Men här är väl enda gången det händer när herr Waters säger "let's do the exact opposite", så det verkar vara ett bildskämt. Kanske till och med en drift med tendensen att flippa intervjubilder!
Skicka en kommentar