Mat

Bäst på julbordet var det enkla: ägghalvorna med majonnäs och räkor, laxen dränkt i citron. Can't get enough.

På juldagen toppades dock all julmat av en kulinarisk upplevelse som jag fortfarande har svårt att greppa. Rättelse: den traditionella julmaten massakrerades i en food fight instigerad av min gode vän Andreas, som bjudit in till umgänge. Eftersom Andreas är en familjefar med både två och tre familjekonstellationer som måste underhållas under helgerna hade Per och jag lämnat beslut om både tid och typ av aktivitet upp till Andy. Det visade sig att middag på juldagen var det bästa alternativet. Andy är inte kock, men väl en passionerad foodie (ja, jag hatar också det ordet, men vafan gör man?) som verkligen går igång på att fixa och trixa och servera och se andra människor njuta av sin kokkonst. Jag är hans idealpublik. Vi åt:

- Rillette på sidfläsk och ister, vars smaker precis satt sig perfekt efter tre dagar i kylskåpet. Serverades med skivad cornichon, grovt salt och julöl till.

- Laxterrin med färskost och crème fraiche, med vitt bubbel till.

- Ad-hoc kebab: lammgrillspett från utomhusgrill, på tortillabröd och med färskostfyllda röda peperoni. Rött vin.

- Revben från lamm som suttit och svettats på låg värme i ugnen i ca fyra timmar. Serverades med reducerad grönkål som flippats omkring med en choppad chorizo och valnötter. Ännu mer rött vin.

Plus kaffe, te, Courvoisier, hemgjord valnötsfudge, ännu mer öl, ännu mer vin... Vi kom dit klockan fem, åkte därifrån tre på natten, och jag tror fan jag mumsade på något hela tiden. När taxin stod och väntade på oss fick vi med oss några skivor julskinka for the road, liksom. (Och som den jävla amatör jag är glömde jag kameran hemma, annars hade det kryllat av visuell matporr här nu.)

När jag åt mitt första mål mat idag kändes det nästan som att jag skymfade det jag vräkte i mig hos Andy. Jag ser gärna att det här blir en tradition.