Äntligen!

Jay Leno slutar ikväll, Conan tar över på måndag.

Viktigt viktigt

Ikväll fredag 29 maj spelar jag skivor på Malmös bästa hängställe PÅ BESÖK i hörnet av Nobelvägen och Ystadgatan. Jag sätter igång kl 21 och håller på tills de stänger kl 01. Vinylbacken är laddad med obskyr chicha, kvalitäts-beats och sen disco (det som konnäsörerna gärna kallar Real Disco). Och en massa annat också, från 3rd Bass till Larry Heard.

Fredag och lönehelg! Det blir nog livat. Kom gärna dit.

En till!

Zach Galifianakis och kompani (bl a Scott Aukerman) ligger inte på latsidan. Här är ett till avsnitt av Between Two Ferns. Gäst: Bradley Cooper, som Zach co-starrar med i The Hangover, som har US-premiär typ nästa vecka. Så visst, det är lite promo över det hela, men jävlar om det inte är den bästa sedan den med Michael Cera.

Balla ur

Igår drog jag förresten mig ur ett projekt som jag redan från början kände mig underkvalificerad för men var så smickrad över att blivit tillfrågad att jag inte kände att jag kunde tacka nej. Jag hade hoppats på någon slags inspiration, men den uteblev så till den milda grad att jag drog i nödbromsen igår. Tack och lov väntade jag inte tills en dag innan deadline eller så; fallet blev mjukt.

Angry

Lite om min besvikelse över en Anger-utställning i New York och i förlängningen mina orimligt uppskruvade förväntningar på konstutställningar med videoverk: WS

Port-man

Bara ifall ni har missat. För ni har väl inte missat? Hur kan ni ha missat?

Subaltern

Jag skrev en liten grej åt Sydsvenskan igår, om tidskriften Subalterns temanummer om film. Texten finns inte på nätet, och blev dessutom pga utrymmesbrist något kortad och pga okända anledningar väldigt försenad (Subaltern-numret kom ut för flera månader sedan), så här kommer den i sin helhet.

Det mest uppfriskande med tidskriften Subalterns temanummer om film (Bokförlaget h:ström) är onekligen artiklarnas ämnesval – svenska texter om den amerikanske undergroundnestorn Jonas Mekas och tyska gayfilmsikonen Rosa von Praunheim är man sannerligen inte bortskämd med. Just den ambitionen finns såklart redan i namnet; tidskriften ägnar sig huvudsakligen åt det underjordiska.

Personligen får jag ut mest av Kristoffer Nohedens detaljerade, om än något akademiskt torra, essä om Louis Feuillades klassiska stumfilmsföljetong Fantômas. Jag hade förvisso gärna sett ett längre kontextuellt resonemang kring andra antihjältar i denna märkligt amoraliska litteratur- och filmgenre (som till exempel Judex och Diabolik), men det är en mindre invändning. Likaså är den generösa Peter Whitehead-specialen, med såväl en lång intervju som en grundlig introduktion till den brittiske regissörens verk, mycket läsvärd. Att Whitehead nu förbereder en comeback efter nästan 40 års frånvaro från filmscenen ger dessutom artiklarna en intressant aktualitet, och skribenternas uppenbara entusiasm kring Whiteheads förestående återkomst smittar av sig. Överlag är skribenternas personliga avtryck i numret något att uppskatta.

Texternas varierande form ger, ska erkännas, en blandad upplevelse – ofta funkar det bra att lätta upp de kompakta, fotnot-späckade essäerna med kortare texter av en mer poetisk karaktär, men ibland känns det som att dessa fritt associerande alster mer än lovligt trampar vatten. Paradoxalt nog är det dock just denna blandning av det poetiska och det akademiska, samt det frikostiga utrymmet för formexperiment och det spretiga innehållet, som gör en tidskrift som Subaltern så anspråkslös och läsvärd.