Det blev ingen ordentlig recension av Four Brothers, men jag skrev en slarvig capsule om den på Detoured. Jag är inte speciellt förvånad över att filmen fick ett bryskt mottagande i dagens tidningar (och i gårdagens Filmkrönika), men irriteras ändå av den okunskap och ovilja att förstå filmens kontext - rötterna i westernfilmen och en viss kategori av blaxploitation - som präglar i stort sett samtliga recensioner*. Ska man såga något bör man åtminstone försöka förstå vad det är man sågar, och det finns inte ens en ansats till detta. Smak är smak, och OK för att man inte gillar filmen, men det är alltför enkelt och slappt att bara avfärda den som en stendum actionrulle utan en egen historia och arv - vilket tyvärr är legio i den svenska kritikerkårens bevakning av genrefilm.
Jag stör mig på det, eftersom det är så tydligt i recensionerna att ingen ens gjort en ansträngning, inte ett försök, aldrig gett filmen en chans. Det är dåligt skrivet också, förvirrande argumentation i korta texter. Jämför exempelvis SvD:s Jeanette Genteles trötta recension med den uppmärksamhet Roger Ebert ägnar filmen. Eller Jane Magnussons text i DN (är det lönt att klaga på att en film om fyra kriminella typer i Detroit blir "för grabbig"?) med Akiva Gottliebs i Slant.
* Har ej läst Sydsvenskans, eftersom de är notoriskt usla på att lägga upp sina recensioner på nätet.
1 kommentar:
Blev för ett ögonblick rädd för att det var den otroligt usla "Revisionist Western"-filmen Brothers/Brothas in Arms som du försvarade. Jag borde naturligtvis ha vetat bättre.
Skicka en kommentar